Stäng fönster TIDAHOLM SUNTAK 20:1 - husnr 1, SUNTAKS GAMLA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SUNTAKS GAMLA KYRKA (akt.) | |
| 1995-05-15 |
| Historik |
|---|
|
Kyrkan uppfördes vid 1100-talets mitt som en typisk romansk anläggning med långhus, smalare kor och absid. Portal fanns både i norr och söder. Takstolen med dess saxkonstruktion var öppen. En ekplanka i muren ovan sydporten har genomgått en dendrokronologisk undersökning, vilket gett ett fällningsår mellan 1135 och 1138. Troligen tillkom ett innertak av bräder på 1200-talet, vilket dekorerades med figurmålningar. Vid samma tid fick absiden ett unggotiskt fönster. Under sent 1400-tal dekorerades väggar och korvalv med muralmålningar i mäster Amunds stil, sannolikt av en lärjunge. Föga förändringar skedde sedan innan 1600-talet då en sakristia restes i norr. Nordporten murades igen och försågs med ett fönster någon gång innan 1691. Två gravkammare iordningställdes för släkten Hård. En enkel altaruppsats tillkom under sent 1600-tal. En läktare byggdes i sydväst 1708 av Anders Snickare, vilken förlängde den till nordväggen 1713. Detta år färdigställdes en predikstol av Jonas Ullberg, vilken även målade ett draperi på väggen bakom denna. En läktare åt herrskapet på Gunnevad tillkom något senare, dock senast 1744. Ett fönster alldeles under taket i norr togs upp 1731. Ett vapenhus av trä byggdes framför sydportalen 1733. Samma år försågs långhuset med bänkinredning. 1740-41 utfördes bänkinredning och altarring i koret. 1768 upptogs ett fönster i långhusets södra mur. Följande år dekorerades kyrkan av den icke skråanslutne bygdemålaren och klockaren Anders Wetterlind i Acklinga. Detta inbegrep plafondmålningar på ett nyinsatt innertak (vilket sattes lägre än föregående), figur- och akantusdekor på läktarna, ommålning av predikstol samt visst muralmåleri i form av akantus och draperingar. Sannolikt vid detta tillfälle överkalkades de senmedeltida målningarna. 1834 ommålades altaruppsatsen och försågs med tre enkla nyklassicistiska kors. 1837 utbyttes spåntäckningen på långhus och kor mot tegel. 1877 utarbetades en ritning till om- och tillbyggnad av kyrkan så att den skulle få en korsplan. Detta kom dock inte till stånd. En rivningsansökan avslogs 1899. Istället restes en ny kyrka på ny plats i byn 1902. Den förfallna gamla kyrkan blev ödekyrka. Predikstol, dopfunt och begravningsvapen överflyttades till den nya kyrkan. En medeltida bänk flyttades till Edåsa kyrkomuseum för att så småningom hamna i Västergötlands museum. En privat donation möjliggjorde ett iståndsättande av kyrkan 1918 under ledning av Kungliga byggnadsstyrelsens arkitekt Anders Roland och byggmästare L E Pettersson. Det förfallna vapenhuset revs. Murarnas sprickor fogades och putsen lagades. Taken på absid och sakristia omlades. Sistnämnda fick även ett delvis nytt innertak. Nock- och vindskivor nygjordes. Fönstren fick nya bågar. En enkel predikstol hopsattes av pärlspont. 1933 återbördades begravningsvapnen. 1941 utbyttes trasigt tegel på taken. Takmålningarnas spjälkande färg fästes provisoriskt av konservator Alfred Nilsson. 1948 överlät församlingen kyrkan med fast och lös inredning till Kungliga Vitterhetsakademin, sedermera Riksantikvarieämbetet. En restaurering genomfördes under ledning av konservator Olle Hellström och byggmästare Carl Smedberg. Alla målade ytor konserverades och fästes. De senmedeltida kalkmålningarna framtogs i koret och 1700-talsdraperingen kring altaruppsatsen överkalkades. Bakom altaret påträffades ett senmedeltida avlatsbrev. Sakristitaket reparerades och tjärades liksom absidtaket. Nya nock- och vindskivor uppsattes. På grund av sättningsskador så grundförstärktes sakristians nordvästra och långhusets sydvästra hörn. 1951 grundförstärktes den till synes kantrande västgaveln och två år senare södra långsidan. 1959 åtgärdades ett insektsangrepp på ytterporten. 1964-67 gjordes nya underhållsarbeten. En tredjedel av takpannorna var trasiga och det regnade in. Teglet ersattes av täckning med kluvna och tjärade ekspån. Fönsterbågarna nygjordes, liksom vindskivorna. För ledningen svarade arkitekt Edgar Haasum och byggmästare Inge Eklund, Kymbo. Alla begravningsvapen undersöktes av konservator Bill Slagarp. Nya ankarjärn insattes i murarna för att motverka sprickbildningen. En omputsning av exteriören var tänkt att genomföras men kom aldrig till stånd. Arbetena kom aldrig att helt slutföras p.g.a. misstanke om rasrisk. En omfattande geoteknisk undersökning kom inte till stånd förrän 1977. En debatt om Riksantikvarieämbetets "vanvård" av den unika kyrkan rasade under tiden. Ett länge planerat beredskapsarbete kunde slutligen igångsättas 1981 av ämbetet och AMS. Spåntaken tjärades och sakristitaket försågs med hängrännor för bättre vattenavledning. Det dåliga golvet över långhusets gravkammare utbyttes. Sannolikt vid detta tillfälle flyttades altaruppsatsen ut i sakristian. 1995 lades nya, tjärade ekspån på taken. |
