Stäng fönster Torsås kn, GULLABO KYRKA 1:1 GULLABO KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkogården består av fyra tydliga delar; den äldsta närmast kyrkan med många höga gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900, de två utvidgningarna i sydväst med låga vårdar och ett bårhus samt den nya kyrkogården i väster. De tre första delarna ligger integrerade med varandra med en gemensam mittgång som löper genom alla delarna och skapar en tydlig struktur. Kyrkogården sluttar något från området kring kyrkan och mot sydväst vilket gör att de utvidgade ytorna inte hamnar i blickfånget. Till detta bidrar också det faktum att bårhuset är halvt nedgrävt i marken och har ett tak belagt med gräs och mossa. Med undantag av ett par gravplatser är hela kyrkogården insådd med gräs och vårdarna står i gemensamhetsplanteringar, i vissa partier mot rygghäckar. Omgärdning Hela kyrkogården omgärdas av murar av olika typer och generationer. I sydväst finns ett mindre parti stödmur av fältsten som är kallmurad. Kring övriga delar av den gamla kyrkogården är stödmuren utförd i sprängsten fogad med cement. Stora partier av muren mot väster är förhöjd med cement. Muren längst i söder och sydväst är utförd med rektangulära granitblock i kallmur. I söder är muren som högst. Mellan de olika utvidgningarna finns olika delar av murar bevarade. Längs med flera sträckor av muren som omgärdar kyrkogården finns en låg häck av måbär. Ingångar Kring kyrkan finns tre ingångar, i öster, i nordväst och i sydost. Den östra ingången har en enkelgrind i svartmålad smide mellan stolpar av granit. De två andra ingångarna har svartmålade, smidda pargrindar som står mellan stolpar av granit. Alla grindarna är av samma typ; rikt dekorerade med former som liknar liljor, vridna tener och runda knoppar. I sydväst finns två ingångar, en vid mittgången mellan kvarter G och H och en mitt i kvarter H. Den första har dubbelgrindar lika de tidigare nämnda mellan stolpar av granit. Den andra består enbart av en öppning i muren. Vid inventeringstillfället var alla utom en grind avhängda inför vinterns snöröjning. Vid besiktning av grindarna i förrådet kunde konstateras att två av dem är märkta ”Tuthult 1885 Karlberg”. Vegetation Trädkrans: Med ojämna avstånd är olika lövträd planterade kring kyrkogården. Mestadels rör det sig om björk, lind och lönn. Övrigt: På den gamla kyrkogården finns tre solitärträd i sydväst, nämligen två hängaskar och en paraplyalm. Nära församlingshemmet står ytterligare en hängask. Invid kyrkans ingång i nordväst står en ståtlig cypress. Längs med mittgången från 1920-talsutvidgningen och vidare mot sydväst finns björkar planterade som en allé. På den nya kyrkogården finns enstaka björkar och lönnar. I olika partier på kyrkogården finns häckar, oftast som rygghäckar av bl a tuja och häckoxbär. Murgröna växter på muren mellan kvarteren E och F samt G och H. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Framför kyrkan i nordväst finns en yta med betongsten av typen byasten. Asfalterade gångar löper runt omkring kyrkan. Mittgången som går från långhuset och vidare mot sydväst är även den asfalterad liksom gången från kyrkogårdsingången i nordväst och vidare mot sydväst. I kvarter H finns flera asfalterade gångar medan övriga gångar som går inom och mellan kvarteren är i gräs. I kvarter G finns dock en gång belagd med grus. Gravvårdstyper På kyrkogården finns vårdar från hela 1900-talet. Några enstaka är dock från 1800-talets slut. Materialen är främst grå, svart och röd granit. Några kalkstensvårdar finns också, samt några i vit marmor och två i gjutjärn. I fråga om utformning följer vårdarna den gängse utvecklingen under 1900-talet. Vårdarna från 1900-talets början är vanligen påkostade och höga av polerad svart eller grå, ibland röd granit. Typen av vårdar drar blickarna till sig och förekommer enbart på den gamla kyrkogården kring kyrkan. Inspirationen till utformningen kan komma från klassicismen med symmetrisk uppbyggnad och dekor i form av exempelvis girlander eller en urna. En vård i kvarter D är formad som en obelisk, en typ som förekom vid tiden. Växriket gav ofta inspirationen och ekblad eller murgröna är vanliga som dekoration. Ibland är hela vården formad som ett kors som står på en hög sockel eller har en avbildning av ett kors på en sockel utförts på en hög gravsten med toppig form. En annan stilriktning som kan skönjas skulle kunna tillskrivas nationalromantiken. Vårdarna är asymmetriska i formen och har grovt huggna partier, men även de höga. Enklare vårdar för samhällets lägre skikt från samma period är mindre representerade på kyrkogården, men är oftast mindre och av svart granit. Från 1930-talet och framåt blir familjegravvårdarna lägre och ibland väldigt breda. Klassicismen blir nu väldigt populär och kolonner och pilastrar är de vanligaste dekorelementen. Denna typ av vårdar finns spridd över kyrkogården, men särskilt framträdanden är det i kvarter E. Typen är också vanlig bland de allmänna gravarna, men i mindre format. Vid tiden kring andra världskriget kom ofta bestämmelser om hur hög en gravsten fick vara. Så var det troligen även i Gullabo. När kyrkogården utvidgades 1949 rekommenderas just använding av låga och enhetliga vårdar. Det är också så vårdarna utvecklas under 1950-70-talen. De präglas av enkelhet och dekoren blir mer sparsmakad. Denna utveckling märks tydligt i kvarter G och H. Under de senaste decennierna har en utveckling påbörjats vilket lett till att man åter kan se en större variationsrikedom bland gravvårdar såväl i material som i former. Fenomenet är tydligt bland den nya kyrkogårdens vårdar. En grusgrav finns på kyrkogården. På en hel del vårdar finns den dödes yrkestitel angivet, speciellt bland de äldre vårdarna. Att ange gårds- eller bynamn är mycket vanligt. Minneslund Minneslunden är belägen i den norra delen av nya kyrkogården. Gräsytan är omgärdad av häckar och andra planteringar. Mitt i ytan finns ett litet stenparti bestående av 12 mindre naturstenar och en stor. På den stora stenen finns ordet ”Minneslund” inristat. Stenpartiet symboliserar Jesus och de tolv lärjungarna. I planteringarna finns treenigheten symboliserad genom att de olika växterna är planterade i grupper om tre. Minneslunden är ritad av kyrkorådets ordförande Bertil Gustafsson. Byggnader På kyrkogården finns endast en byggnad nämligen bårhuset som är halvt nedgrävt i marken. Bårhuset har fasader av röd kalksten som huggits till rektangulära block och fogats samman. Ingång finns i sydväst. Sadeltaket täcks av mossa. Mot nordost sticker byggnadens gavel upp över muren mot kvarter F i en form som liknar en flack trappstegsgavel. Framför bårhuset finns en lutande plan belagt med kalksten samt murar av samma material. Övrigt På en sten som ingår i kyrkogårdsmuren invid den nordvästra entrén finns en signatur efter kung Gustav VI Adolf inhuggen i stenen efter ett besök av konungen den 17 maj 1954. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A, B, C och D Allmän karaktär Kvarteren utgör tillsammans den gamla kyrkogården som togs i bruk från 1870-talet och framåt. Kvarter A och B är mycket små kvarter, belägna sydost om respektive norr om kyrkan. I kvarteren finns omkring 15 vårdar vardera, i kvarter A placerade i korta rader och i kvarter B mer oordnat med vårdar vända åt olika håll. Kvarter C och D utgör tillsammans en stor yta framför kyrkans långhus i sydväst. Kvarteren avdelas av mittgången som går över hela kyrkogården. Båda kvarteren är ordnade med vårdar som står i långa rader, merparten mot rygghäckar av tuja, ölandstok eller blandade perenner. Mellan många av gravplatserna finns små buskar av buxbom. Vårdarna är av varierande typer. I kvarter C står två solitärträd, en hängask och en paraplyalm. Gravvårdstyper I kvarteren finns olika typer av vårdar från 1800-talets slut och hela 1900-talet. Materialen är främst grå, svart och röd granit. I vardera kvarter A och B finns ett gjutjärnskors. Några få vårdar är av vit marmor. I ett par kombineras granit och vit marmor. I kvarter A finns en vård som tidigare haft ett kors av vit marmor, som nu saknas. Kalksten förekommer också i några vårdar, exempelvis ett kors av röd kalksten i kvarter D. I kvarter A och B finns flera av kyrkogårdens äldsta vårdar. Till dessa hör gjutjärnskorsen, det i kvarter A daterat 1876 och det i kvarter B daterat 1881. Den allra äldsta står i kvarter B och är en enkel, liten sten av röd granit med den kryptiska och enkla inskriptionen ” P S BLM DÖD 1870”. I samtliga kvarter finns ett mindre antal höga vårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. Utformningen varierar men många är av svart granit och dekorerade med kors, blommor eller blad. Ett par är korsformiga och en har formen av en obelisk. Merparten av vårdarna i området är dock låga, några extra breda så som var vanligt vid tiden kring andra världskriget. Flera har tydligt klassicerande formspråk med kolonner eller pilastrar som dekor. I kvarter C och D finns partier med särskilt små vårdar som sannolikt hör till linjegravsområden från 1920-40-talen. Vårdarna är ofta av svart granit och bär inskriptionen efter endast en avliden. I kvarter C finns två små vårdar med ovanlig utformning. Den ena består av ett lamm som ligger på en liten sockel. Materialet är troligen vit marmor. Inskriptionen lyder: ”John Albin Walfrid född feb 5 1804 Död dec 3 1894” Dessutom finns ett bibelord. Typen är mycket ovanlig. En annan vård består av en sockel på vilken vilar en uppslagen bok, allt i svart granit. Vid några av gravplatserna finns rester av stenramar som visar att platsen tidigare varit grusbelagd. På en del vårdar finns den dödes yrkestitel angiven. Hemmansägare är den vanligaste. Andra som förekommer är bl a nämndeman, handlande, byggnadssnickare, trädgårdsmästare och riksdagsman. By- eller gårdsnamn finns angiven på merparten av vårdarna. Övrigt I kvarter C finns gravplatsen över riksdagsmannen från Gullaboås, Jonas Jonasson (1817- 1895). Den gamla riksdagsmannagården ligger en bit nordost om kyrkogården längs vägen mot Torsås. Där finns också en minnessten över Jonasson, som bl a var initiativtagare till Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Kvarter E och F Allmän karaktär De båda kvarteren är belägna sydväst om den gamla kyrkogården och utgör en naturlig förlängning av den. Mittgången kantas här av björkar. De båda kvarteren består av rader av vårdar i gemensamhetsplanteringar. Strukturen, som är den samma i båda kvarteren, är ordnad så att två långa rader löper i sydost-nordvästlig riktning med kortare rader i rak vinkel från de tidigare nämnda raderna. Nyplanterade rygghäckar av tuja finns i området och i en del fall rosor. Buskar av buxbom finns mellan många gravplatser. Gravvårdarna i området är från 1930-talet och framåt Gravvårdstyper Kvarteren är organiserade med olika rader för familjegravar och allmänna gravar. Denna ursprungliga struktur är tydlig fastän vissa platser fått nya gravstenar under sent 1900-talet. Familjegravvårdarna är överlag större än linjegravvårdarna. Svart, grå och röd granit är de dominerande gravstensmaterialen. Några få vårdar är av kalksten varav ett par formade som kors. En gravsten är av marmor och en av trä, båda korsformade. En av familjegravplatserna är grusad och omgärdas av ett staket av sten och järn. Detta är kyrkogårdens enda grusade gravplats men enstaka rester av stenramar tyder på att området tidigare haft fler grusgravar. Bland familjegravvårdarna finns flera av svart granit som har starkt klassicerande dekor. En vård i kvarter E är särskilt hög och har ett inhugget kors som dekoration. Vården är rest över kyrkoherden Gunnar Lagerquist som var Gullabo församlings första kyrkoherde. En anmärkningsvärd vård i kvarter F är också hög och av grå granit och formad som ingången till ett antikt tempel med pilastrar och en tresidig överbyggnad. Vården flankeras av två stenurnor och är sannolikt från 1930-talet. Linjegravvårdarna är oftast av grå eller svart granit och små, ibland placerade liggande eller lutanden. I vissa fall har man, under 1970-talet och framåt, gjort ytterligare en begravning i en allmän gravplats. Linjegravarna kan sporadiskt följas från 1932 -35 i kvarter F och från 1939-43 i kvarter E. Titlar förekommer sällan på vårdarna. Hemmansägare anges i några fall. Andra som förekommer är förman, kyrkoherde och handlande. By- eller gårdsnamn anges frekvent. Kvarter G och H Allmän karaktär De båda kvarteren är belägna sydväst om den gamla kyrkogården och utgör en naturlig förlängning av den. Eftersom hela kyrkogården lutar mot sydväst är kvarteren tydligt lägre belägna än den gamla kyrkogården. Mittgången kantas här av björkar. Mot den äldre kyrkogårdsdelen finns en mur som delvis är helt övervuxen av murgröna. I kvarter G är vårdarna placerade längs denna mur samt, i övrigt mestadels, längs kraftiga tujahäckar som delar in området i olika delar. Mellan många av gravplatserna finns små buskar av buxbom. I kvarter H utgör bårhuset centrum kring vilka vårdarna är placerade. Även här indelas dock området av kraftiga tujahäckar. Häck av måbär finns längs med murarna i kvarterens sydvästra delar. Gravvårdstyper Gravvårdarna i kvarter G är från 1950-talet och framåt medan de i kvarter H mestadels är från 1970-talet och framåt. I kvarter G finns skilda rader för familjegravar och ensamgravarna. Vårdarna vid ensamgravarna är små i förhållande till familjegravvårdarna. Många av vårdarna i kvarter G är tydligt klassicerande till sin dekor. Andra har en mycket sparsmakad dekor. Svart, grå och röd granit är de vanligaste materialen, men någon vård av kalksten och marmor finns också liksom några naturstenar. I kvarter H finns ett antal urngravar, men vårdarna skiljer sig inte från de övriga. Endast i några få fall finns den dödes yrkestitel angiven på vården. Några som förekommer är hemmansägare, kvarnägare och byggmästare. By- eller gårdsnamn anges mer frekvent. Övrigt Av de små gravstenarna i kvarter G står flera på ett olyckligt sätt nästan inne i tujahäcken. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården är belägen norr om de äldre delarna och utgörs av en rektangulär gräsyta om gärdad av måbärshäck och mur. Vårdarna står ryggställda, en rad mot häck av häckoxbär. Några lönnar är planterade i området. Minneslunden utgör nästan hälften av ytan. Gravvårdstyper Vårdarna är av olika typer från slutet av 1980-talet och framåt. Gravstenarna är relativt jämnstora, men olika utformning och dekor förekommer. Inga yrkestitlar anges på vårdarna, däremot då och då by- ort- eller gårdsnamn. |
