Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Dorotea kn, KYRKAN 1 DOROTEA KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Östra kyrkogården
I direkt anslutning till kyrkan ligger Östra kyrkogården. Den upptogs sannolikt ca 1800 och planlades 1921. Före 1950-talet var kyrkogården omgärdad av ett ljust trästaket. Idag avgränsas kyrkogården i norr av kyrkan och mot övriga väderstreck av fullvuxna björkar, karaganhäck och lövsly. Sedan 1970-talet nås såväl kyrkan som kyrkogården huvudsakligen från grusparkeringen i norr, men den äldre uppfartsvägen i sydväst finns kvar och möter kyrkogården genom två murade portstolpar. Marken är terrasserad i två nivåer, har raka grusgångar, några storvuxna björkar och syrenbuskar. Kyrkogården karaktäriseras av de många grusgravarna, varav flera är inramade med karaganhäckar, en del med stenram, två med smidesstaket och en med kätting. Gravvårdarna utgörs främst av resta stenar i varierande höjd, men det finns även tre gjutjärnskors. På områdets norra del finns mestadels resta stenar i gräsmatta. En av de största grav-vårdarna tillhör offren från den riksbekanta Ormsjöolyckan 1936, då 14 unga flottare drunknade i Ormsjön några mil nordväst om Dorotea. Här finns även författaren Helmer Grundströms grav.

Västra kyrkogården
Ett femtiotal meter väster om kyrkan ligger den rektangulära Västra kyrkogården, som anlades 1832. Ursprungligen omgavs även denna kyrkogård av ett trästaket. I förfallet skick finns delvis ett staket kvar där, möjligen från sekelskiftet 1900. En granhäck planterades 1926 och den är idag mycket betydelsefull för kyrkogårdens rumsliga karaktär. Marken här är plan, med björkar, granar, rönnar och syrener, samt en grusad väg som leder från entrén på östra gaveln rakt mot väster. Innanför granhäcken finns åtskillig grusgravar. En del omramas av stenram eller häck, men flera saknar också inramning. Ett ovanligt inslag är att grusgravarna längst in mot väster omgärdas av låga granhäckar. Gravkapellet i områdets mitt dominerar hela kyrkogården, både genom sin centrala placering och genom sin utformning. Den vitputsade rektangulära byggnaden är utpräglat klassicistisk med sin mäktiga portik och tempelgavel. Gravkapellet uppfördes 1931, efter ritningar av ingenjör Karl Gustav Nord i Hammerdal. Det används sedan 1984 som visningsrum för en fullskalig skulpturgrupp i gips föreställande ”Nattvarden”, av Björn Martinius och Arne Bohman.

Nya kyrkogården
Doroteas största kyrkogård är Nya kyrkogården, ca 2 km väster om samhället. Den anlades 1908, men har utvidgats åt sydväst 1948 och på 1960-talet samt åt öster och sydost 1977–1980 (VAB). Det plana området är omgivet av en kallmurad bogårdsmur av sten i nordost, en stödmur med häck av bergtall i nordväst samt ett vitmålat trästaket i öster, sydost och söder. Huvudentrén i nordost har portstolpar murade med grovhuggen sten och svartmålade järngrindar. I mitten av det nya området står en klockbock med brant sluttande huv. Den uppfördes 1960 på det äldre området men flyttades till nuvarande plats 1990, samtidigt som gravkapellet, det s.k. Ljusets kapell, uppfördes strax intill. Kapellet är ritat av umearkitekten Torsten Åsbjer och har en typisk postmodernistisk 1990-talsestetik, med sina höga fönster, varierade former och brutna tak. Istället för altartavla ger ett stort fönster i koret utblickar mot naturen utanför. Kyrkogårdens äldsta del ligger väster och nordväst om huvudentrén. Där finns sedan 1991 en minneslund med skifferplattor och buskplanteringar på det tidigare gravkapellets plats. Gravvårdarna består huvudsakligen av resta stenar i gräsmatta i norr, samt söder om det ett område med grusgravar och resta stenar. Grusgravarna har till största delen lagts samman till fält för att rationalisera skötseln. Effekten av detta blir dock att det blir svårt att se skillnad på grusgångar och gravfält på lite avstånd och att kyrkogårdens kvartersstruktur därmed blivit svårare att få överblick över.