Stäng fönster Eslöv kn, HARLÖSA 70:1 HARLÖSA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkomiljön Harlösa kyrkby i Eslövs kommun är belägen nordväst om Vombsjön, på en åsrygg invid Kävlingeån som historiskt varit en viktig transportled från havet in i landet. Arkeologiska fynd i närområdet visar på boplatser sedan tidig stenålder, och en första permanent bybildning var under bronsåldern belägen nere i dalgången närmare Kävlingeån. I namnet Harlösa lär förledet beteckna torr, stenig mark, medan efterledet är en benämning på en sluttande eller lutande äng. Namnet, som således beskriver förutsättningarna på platsen, har genom åren skrivits på en rad olika sätt varav det äldst kända är Harthlose på 1200-talet. Byn är sannolikt en av de äldsta byarna i Frosta härad och var under lång tid också dess största. Harlösa har historiskt sett haft nära kopplingar till Hjularöds gods, vilket genom skriftliga källor är belagt sedan medeltiden. Kyrkan har med största säkerhet fungerat som patronatskyrka under Hjularöd, och innan laga skifte vid mitten av 1800-talet utgjordes socknen närmast uteslutande av Hjularöds frälsejord eller underliggande gårdar. Av kyrkbyn, där kyrkan låg centralt belägen norr om bygatan, återstår efter skiftet endast ett fåtal byggnader, där ibland prästgården och Harlösa donationshus som 1823–24 uppfördes som fattighus för tidigare anställda vid godset. Donationshuset byggnadsminnesförklarades 1993. När järnvägen mellan Kävlinge och Sjöbo drogs genom bygden under 1900-talets första decennium kom Harlösa station att anläggas nere i dalgången söder om kyrkbyn. Här växte snart ett stationssamhälle fram, vilket med åren expanderade genom bland annat villabebyggelse på sluttningszonen mot kyrkan och kyrkbyn i norr, som på så vis har hamnat i utkanten av den tätort vi ser idag. Kyrkan och kyrkogården ingår i fornlämningsområde Harlösa 65:1. Lämningen avser bytomt för Harlösa by enligt 1740 och 1856 års kartor och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen. Kyrkogård Kyrkogårdar som vi känner dem idag, med gångsystem, gravkvarter och gravmonument är ett fenomen som fick sitt genomslag först under tidigt 1800-tal. Medeltida kyrkogårdar var enkelt utformade, gräsklädda och trädlösa, med gravplatser av låga gravkullar utan särskild markering än möjligen ett enkelt träkors. I särskilda fall kunde liggande hällar förekomma, och i mer modern tid enkla träramar med blomsterplanteringar. Harlösa kyrkogårds äldsta delar har med största sannolikhet varit utformade på liknande vis, och precis som för de flesta medeltida kyrkogårdar var dessa placerade i kyrkans absoluta närhet. De förnämsta gravplatserna, näst att begravas inne i kyrkan, var i kyrkans takdropp. Gravarna var vanligen samlade söder om kyrkan eller i öster i närheten av koret, men gravplatser i norr och väster var också brukligt. Av ett syneprotokoll från 1682 framgår att kyrkogårdsmuren var 126 famnar lång, hade två portar och var murad i tegel, rappad och täckt med taktegel. Den geografiska avmätningskartan från 1739 visar en i det närmaste kvadratisk kyrkogård, med en rektangulär utbyggnad i norra muren. 1850 skänkte C. G. von Schwerin ett halvt tunnland mark för att utvidga kyrkogården mot väster. I samband med detta planeras kyrkogården enligt de nya parkinfluerade idealen, med gravkvarter, gångsystem, trädplanteringar och sittbänkar. En ytterligare ökning av kyrkogården gjordes mot norr 1905, vilken nästan fördubblade ytan. På 1940-talet skedde utvidgningar eller förändringar i de äldsta delarna av kyrkogården. På 1980-talet anlades en minneslund och 2012–13 tillkom även askgravplats. Kyrkogården inramas av en trädkrans samt murar i natursten och häckar. Gångarna är belagda med singel, liksom merparten av kvarteren norr om kyrkan. I söder och väster dominerar istället gräs som markbeläggning. Kvarteren är symmetriskt planerade och gravplatserna inramas av mycket lågt klippta infattningshäckar. Växtligheten består i övrigt främst av formklippta barrträd som en och tuja, relativt glest förekommande och främst i något lägre skala. Gravvårdarna utgörs till största del av lägre stenar, vilka blev vanliga från 1930-talet och framåt, men även mer högresta vårdar typiska för det sena 1800-talet och tiden kring sekelskiftet 1900 förekommer. Byggnader på kyrkogården Strax norr om tornet står ett fristående gravkapell som uppfördes för familjen von Scwherin på Hjularöd 1831, det vill säga samtidigt som tornet. Kapellet är orienterat i nord-sydlig riktning och har rektangulär planform. Fasaderna är spritputsade och vittade medan sockel, port och fönsterluckor är svartmålade. Vid takfoten löper en kraftig gesims runt hela byggnaden. Sadeltaket har svartmålad skivtäckt plåt. Nordost om kyrkan vid kyrkogårdens östra gräns ligger ett före detta bårhus som tillsammans med två senare tillbyggnader idag används som vaktmästeri och redskapsbod. Eslövs stadsarkitekt Helge Barkenius upprättade ritningarna 1944, men diskussioner om byggnadens placering gjorde att uppförandet inte genomfördes förrän under 1950-talet. Bårhuset är orienterat i öst-västlig riktning och har rektangulär planform, tegeltäckt sadeltak utan takutsprång och en kraftig gesims under takfoten. Fasaderna är vitputsade och gaveln över porten pryds av ett enkelt grekiskt kors i relief. Portens två dörrblad täcks av liggande kopparplåtar i förband. I anslutning till bårhuset, norr om och i vinkel, ligger en låg och långsmal vitputsad ekonomibyggnad med pulpettak efter ritningar av arkitekt Torsten Leon-Nilson 1964. I början av 1980-talet uppfördes direkt väster om denna ännu en ekonomibyggnad, med större, rektangulär byggnadsvolym, vitputsade fasader och tegeltäckt sadeltak. För ritningarna stod ingenjör Rune Wikström. Källor och litteratur Underhållsplan för Harlösa kyrka, Högseröds Pastorat Skåne län (2004-12-28), ItArk Arkitektkontor AB, Helsingborg. Rapport 2008:49 Harlösa kyrka – utvändig och invändig renovering, antikvarisk kontroll, 2006–2008, Regionmuseet Kristianstad, 2008. Rapport 2009:33 Harlösa kyrka – Relikskrin? & byggnadslämningar, schaktningsövervakning 2006, Regionmuseet Kristianstad, 2009. Björkelund, G. Harlösa sockens historia. Lund: Carl Bloms Boktryckeri AB, 1952. Dahlberg, M. (red.). Skåne – Landskapets kyrkor, Riksantikvarieämbetet, 2015. Fritz, T., Stridsberg, S. Harlösa kyrka. Bygdeband, Sveriges hembygdsförbund: http:// www.bygdeband.se/?post_type=attachment&p=2334564, hämtad 2015-12-01. Lantmäteriet, Historiska kartor: https://etjanster.lantmateriet.se/historiskakartor/s/searchresult.html?archive=GEOIN&firstMatchToReturnLMS=1&firstMatchToReturnREG=1&firstMatchToReturnRAK=1&yMin=6175824&x-Min=407105&yMax=6176824&xMax=408105, hämtad 2015-12-01. Länsstyrelsen Skåne, Kulturmiljöprogram: http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering- och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/lund/Pages/Hammarlunda-Harlosa-Hjularod-Revingehed-Silvakra.aspx, hämtad 2015-12-07. Länsstyrelsen Skåne, Kulturmiljöprogram: http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/kulturmiljoprogram/sarskilt-vardefulla-kulturmiljoer-i-skane/kulturmiljostrak/Pages/Kavlinge_a.aspx, hämtad 2015-12-07. Platsbesök 2016-01-20. Informanter: Ellna Fride Andersson, Britt-Mari Martinsson, Christina Wressmark, Bo Åkesson. |
