Stäng fönster Mörbylånga kn, KASTLÖSA KYRKA 1:1 KASTLÖSA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
Beskrivning |
---|
Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården är rektangulär till formen och kyrkan är placerad i mitten. Kastlösa kyrkogård har brukats under en lång tid vilket skapat en kyrkogård som speglar bruket över en lång tid. Kvarter A-D är utlagda söder om kyrkan och kvarter E-H väster, norr och öster om kyrkan. Kyrkogården omgärdas av en kalkstensmur och en trädkrans. I alla kvarter är gravvårdarna ordnade i rader i gräsmatta. I vissa partier står vårdarna mot en rygghäck. Av de tidigare så vanliga omgärdningarna finns det idag inga bevarade. Norr om kyrkan finns kyrkogårdens nyaste tillskott, minneslunden. I det nordöstra hörnet finns en gammal materialbod som under en period använts som bårhus. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en meterhög kallmurad kalkstensmur. I öster, mot landsvägen, har den dock mer karaktär av en stödmur. Ingångar I väster finns det tre ingångar. I det nordvästra hörnet är gjutjärnsgrind från 1926. Den är fäst direkt i muren. Huvudgrinden, mitt för kyrkans ingång i vapenhuset, är en svartmålad smidesgrind mellan uppmurade portstolpar av kalksten. Den sydligaste är en likadan smidesgrind mellan samma typ av portstolpar. I söder finns en ingång som tidigare ledde fram till kyrkans södra ingång. Mellan murade kalkstensstolpar är en svartmålad dubbelgrind av smide. I öster finns två ingångar. Den längst i söder är en ingång där fyra trappsteg leder ner till den dubbla svartmålade smidesgrinden. Portstolparna är som de andra av murad kalksten. Ett svartmålat trappräcke finns på ömse sidor om trappan. Den i nordost är en modern järngrind med ett kors. Grinden är fäst mellan murade kalkstensportar. Även här leder en trappa ner från gatunivån till ingången. Längst i norr på den östra muren är en modern svartmålad järngrind. Man har bara tagit upp en ingång i muren och det saknas portstolpar. Även här leder fyra trappsteg ner från nivån där landsvägen går. I norr är en mindre, enkel smidesgrind, av ett annat utförande än de andra. Ingången är upptagen i muren och saknar portstolpar. Vegetation Trädkrans: trädkransen består av lind, ask och alm. Övrigt: de dominerande växtslagen på kyrkogården är thuja, ölandstok, murgröna. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Från huvudingången i väster är gången fram till vapenhusets ingång belagd med kalkstensplattor. Runt om kyrkan och fram till den sydöstra grinden är en grusgång. Övriga gångar mellan gravraderna och kvarteren är kalkstensplattor i gräsmatta. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Kastlösa kyrkogård och i kyrkan är de kalkstenshällar som finns bevarade. De dateras främst till 1600- och 1700-talet. Inga av dessa ligger idag ute på kyrkogården, utan de finns utanför materialboden i nordöst. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. En vanlig typ av vård från 1800-talet på Kastlösa kyrkogård är kalkstenskors. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var till exempel kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. På äldre fotografier, från Kastlösa kyrkogård, kan man se flera gravkullar över hela kyrkogården. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Kastlösa kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och gjutjärnsstaket. Idag finns inget av detta bevarat. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Kastlösa kyrkogård finns titlar på ungefär hälften av vårdarna. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Kastlösa kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden invigdes 2000 och är anlagd på den norra sidan av kyrkan. Den avgränsas av en cirkelformad häck av tuja med en öppning i väster. Från början hade den en öppning på var sida åt norr och söder, med det planterades igen för att få ett mer slutet rum. I den östra delen av lunden finns en plantering och ett äldre kalkstenskors. Framför planteringen är också ett ställ för blomvaser. Till vänster står en bänk där man kan sitta ner. Byggnader I det nordöstra hörnet som en del av kyrkogårdsmuren ligger en äldre materialbod, uppförd omkring 1805, med vitputsade fasader och tegeltak. Huset har under en period använts som bårhus men nu är det endast förråd. Övrigt Utanför materialhusets västra vägg har man anordnat en plats för äldre gravhällar och vårdar. De äldsta hällarna är från 1600-talet. Smidesgrindarna från 1856 skall vara av den öländske konstsmeden Jonas Peter Dahlgren som under 1800-talet svarat för många vackra kyrkogårdsgrindar på Öland. En ättling – Lars Peter Dalgren – smed från Bredinge malm sover lugnt på kyrkogården. I kvarter A söder om kyrkan finns en brunn av uppmurade kalkstenshällar. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A och D Allmän karaktär Kvarter A-D omfattar området söder om kyrkan där kvarter B och C ligger längs murarna i öster respektive söder. Området delas i två delar av den gräsyta där en tidigare grusgång gick, i nord- sydlig riktning, från den södra ingången fram till kyrkan. Området omgärdas i öster, söder och väster av kallmurade kyrkogårdsmuren och i norr finns kyrkan. Den södra delen av kyrkogården rymmer ca 500 gravplatser. Generellt är det de höga resta vårdarna som ger området dess karaktär. Alla gravvårdarna står i rader vända mot öster, norr eller väster. Vissa rader av vårdar är ryggställda mot tuja, ölandstok eller häckoxbär. Hela området är insått med gräs och inga spår efter de tidigare så vanliga omgärdningarna finns i området. Intill brunnen i kvarter A är en kastanj planterad. Gravvårdstyper Gravvårdarna söder om kyrkan är av varierande form och från olika tider. Intrycket av kvarteren domineras dock av de höga stående vårdarna, främst längs kyrkogårdsmuren. Några vårdar är utformade som avbrutna pelare, obelisker och flera kröns av en urna. Ett stort antal är utformade som kors. Ett antal vårdar har nationalromantiska stildrag och många har typisk klassicistisk utformning. En vård i grå granit är utformad som en korslagt trädstam. Majoriteten av vårdarna är stående men det finns även ett antal liggande. Vårdar av grå granit dominerar medan svart granit och kalksten förekommer i ungefär lika stor utsträckning. Ett mindre antal vårdar är i röd granit. Två vårdar är av marmor och lika många är av gjutjärn. Den äldsta gravvården i området finns i kvarter A och är en kalkstensvård från 1824 rest över Gustaf Liliequst, kapen vid Kungliga majestätiska flottan. I övrigt finns det 25 vårdar från1800-talet. I övrigt finns det flest vårdar från 1920-30-talet samt från 1960-80-talet. Den yngsta vården är från 2005. På det stora flertalet av gravvårdarna finns den dödes titel angiven. Vanligast är lantbrukaren. Övriga titlar som förekommer är folkskollärare, båtsmannen, målarmästaren, kantorn, muraren, verkstadsägaren, handlanden, lärarinnan, sjökaptenen, sjömannen, skräddaren, direktören, skräddarmästaren, trotjänarinnan, professorn, kyrkoherden i Kastlösa, teologie o fil. dr, skomakaren, handelsträdgårdsmästaren, kyrkvärden, hemmansägaren, godsägaren, kyrkovakmästaren, inspektorn, dockmästaren, snickaren samt kaptenen vid Kungliga majestätiska flottan och riddare av svärdsorden, Ölands båtskompani. På övervägande delen av vårdarna nämns den dödes hemort. Övrigt Strax söder om kyrkan står gravvården över ”Gustaf Liliequst, captain vid Kong Maj. Flotta, riddare av svärdsorden, chef för 2: ölands båtsmanscompanie”. Genom indelningsverket stadgades 1635 att alla socknar på Öland skulle ingå i ett båtsmanshåll. Ölands indelta båtsmän placerades i två båtsmanskompanier varav Liliequist en gång var chef för södra motets båtsmän. Liliequist hann tjänstgöra på många fartyg – som Jarramas, Af Chapman, Äran mfl och han var i likhet med sin kollega i Algustrum dekorerad för tapperhet. Kvarter E- H Allmän karaktär Kvarteren E-H är belägna väster, norr och öster om kyrkan och består enligt gravkartan av drygt 300 gravplatser. Området avgränsas i söder av kyrkan och i alla andra väderstreck av kyrkogårdsmuren. I det nordöstra hörnet finns den gamla materialboden. Precis norr om kyrkan är minneslunden. Alla gravvårdarna står i rader i gräsmatta och en del står mot rygghäckar av tuja. Vårdarna är vända åt öster, väster, eller söder. Gravvårdstyper Äldsta gravvården är från 1850 och är en kalkstensvård som står längs den norra kyrkogårdsmuren i kvarter G. Texten är idag nästan helt utsuddad. Möjligen har den döde haft titeln, captainen. Det finns ytterligare 15 vårdar från 1800-talet i området. I övrigt är det en jämn spridning av vårdar från 1900-talets årtionden och ingen period dominerar. Det dominerande materialet är svart granit och kalksten. Ett stort antal vårdar av grå granit samt ett mindre av röd granit förekommer också. En vård har en gjutjärnsurna på en svart granitsockel, tre vårdar är gjutjärnskors, varav det ena har en textplatta av kalksten, en korsformad vård är av trä med metallplatta. Här finns obelisker, avbrutna pelare och vårdar som kröns av urnor vilka var vanliga vid förra sekelskiftet. Två tumbor finns i kvarter F och båda är utförda i kalksten. Övervägande antalet vårdar är stående med det finns ett drygt 10- tal liggande. Yrkestitlar förekommer på mindre än hälften av gravårdarna i kvarteren. Den vanligaste titeln är lantbrukaren. Övriga som förekommer är handlanden, kyrkovärden, hemmansägaren, direktören, ingenjören, kyrkoherden, kontraktsprosten, nämndemannen, smedsmästaren, kronolänsmannen, båtsmannen, rättaren, riksdagsmannen, häradsdomare, tapetserare, sjökaptenen, styrmannen, prosten, kaptenen, läraren, kantorn, lärarinnan och kronofogden. Den dödes hemort anges på majoriteten av gravvårdarna. |