Stäng fönster Mörbylånga kn, STENÅSA KYRKA 1:1 STENÅSA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Stenåsa kyrkogård är idag en rektangulär yta utlagd i nord-sydlig riktning. De största ytorna finns söder om kyrkan. Gravplatser finns också norr om kyrkan samt i ett smalt stråk öster om kyrkan. Kyrkogården är indelad i fyra kvarter från A till D. Kvarter A och B ligger i sydväst, kvarter C i sydost och kvarter D norr om kyrkan. Majoriteten av gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning. En del av dessa rader är ryggställda med häckar av häckoxbär emellan eller fristående. I nordvästra hörnet ligger en redskapsbod och i sydvästra hörnet minneslunden. Omgärdning Kyrkogården omges i samtliga väderstreck av en mur av kalksten. Ingångar Kyrkogården har en ingång i norr och en i söder. Båda har dubbla smidesgrindar mellan stolpar av kalksten. Till vänster om grinden i söder och till höger om grinden i norr finns klivstättor av kalkstensflisor. Vegetation Trädkrans: Hela kyrkogården har en trädkrans av oxlar i olika ålder. Övrigt: Utmed den södra gången är höga tujor planterade. Väster om kyrkan växer en björk. I gravkvarteren söder om kyrkan är en del av gravvårdarna ryggställda mot häckar av häckoxbär. Minneslunden markeras med en häck av jasmine. Gångsystem En gång belagd med kalkstensflis går fram till kyrkans södra ingång. Gravvårdstyper Stenåsa kyrkogård har en blandning av gravstenar som är tämligen typisk för de öländska kyrkogårdarna med ett undantag. Här finns inga bevarade ålderdomliga gravhällar. Kyrkogårdens äldsta bevarade gravvård är från 1871. Från detta år och fram till idag kan vi se flera exempel på typer av gravvårdar som varit vanliga i olika perioder. De äldsta vårdarna är de höga stående gravvårdarna. Dessa är ofta i svart granit. Stilmässigt hämtar de inspiration från såväl klassicismen som nationalromantiken. Med obelisker, osymmetriska krön och oslipade stenytor ville man föra tankarna till förhistoriska gravmonument. I kontrast till detta är de klassicistiska influenserna symmetri och dekorelement som kvistar, girlanger, oljelampor och kors. Under 1900-talet första årtionden blir gravvårdarna lägre. Många kyrkogårdar, liksom Stenåsa, inför bestämmelser om hur höga gravvårdarna får vara. I Stenåsa är maxhöjden 1 meter medan den på andra håll kan vara lägre. När det gäller vårdarnas utformning blir de klassicistiska influenserna allt mer dominerande. Vårdarna får tydliga symmetriska krön och uppställningar. Ett vanligt dekorelement blir parställda kolonner eller pilastrar. De låga rektangulära gravvårdarna som slog igenom på 1930-talet har förblivit populära under hela 1900-talet. Deras utformning och dekor har dock förenklats. Under 1960-80-talet var gravvårdarna ofta rektangulära till sin utformning. Vanliga dekorelement var kors och blommor. På 1970-talet blev talldungarna populära. Idag ser vi en större variation i gravvårdarnas utformning. De är fortfarande låga men kan ha rundade former och mer personlig dekor. På Stenåsa kyrkogård är materialet främst granit men det finns också vårdar av kalksten. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt. Det är också vanligt att man anger från vilken by eller gård den döde kommer. Minneslund En minneslund anlades år 2000 i kyrkogårdens sydvästra del. Platsen är vänd mot och öppen mot norr. I söder avskärmar en häck av jasmine platsen. Utmed häcken finns en bänk. I platsens mitt är en rabatt med kant av röd kalksten anlagd. Här är perenner och sommarblommor planterade. Det finns också platser för att ställa blomvaser och ljus. Mitt i rabatten står ett gjutjärnskors. Gjutjärnskorset markerade ursprungligen gravplats för P. Olssons hustru Ch. Jonsdotter som dog 1870. Hennes persondata finns kvar på korsets baksida. Byggnader I kyrkogårdens nordvästra hörn står en redskapsbod. Den har rött tegeltak och stående träpanel målad i en grågrön ton. Fönster foder och vindskivor är vita. Övrigt In till boden, utmed kyrkogårdens norra mur, är ett antal äldre gravvårdar som plockats bort från kyrkogården uppställda. I norra delen av kvarter B står en solvisare som förefaller vara av modernt datum. Beskrivning av gravkvarteren A-D Allmän karaktär Samtliga fyra gravkvarter är öppna och lättöverskådliga. Gravarna är placerade i rader i nordsydlig riktning men det är inte alltid raderna är helt raka. Avvikelserna berättar att kyrkogården har en äldre historia. Idag är en stor del av kvarter A, B och C ordnade med ryggställda rader med häckar av häckoxbär emellan. Denna utformning verkar kyrkogården ha fått någon gång mellan 1935 och 1956. Övriga vårdar i de tre kvarteren samt samtliga i kvarter D är ordnade i fristående rader som är vända mot öster eller väster. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården på Stenåsa kyrkogård är från 1874 och finns i kvarter D. Det är undantagsmannen Peter Jönsson och hans hustru Gerda Olsdotters höga gravvård av svart granit. De dog 1889 respektive 1874. På kyrkogårdens finns en gravvård som har en äldre datering, kantor P D Blomquist som dog 1871, men gravvårdens utseende gör det troligt att äldre persondata överförts till en ny gravvård. Gravvårdar från slutet av 1800-talet finns i samtliga kvarter utom kvarter B. De fyra kvarteren har brukats kontinuerligt vilket gör att det finns en blandning av vårdar från olika tider. Materialet är främst grå, svart och röd granit, men det finns också flera vårdar av kalksten vilket är typiskt drag för de öländska kyrkogårdarna. På Stenåsa kyrkogård är det främst vårdar från 1900-talets mitt som är av kalksten. I kvarter A finns en vård som kombinerar kalksten, marmor och cement. Flera av gravplatserna var tidigare omgärdade. Idag finns endast resterna av en stenram kvar vid en gravplats. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt. De vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare men här finns också titlarna konstnär, snickare, kantor änka och undantagsman. På majoriteten av gravvårdarna är den gård eller by som den döde kommer ifrån angiven. Övrigt I sydvästra hörnet av kvarter A står en gravvård med en bas av kalksten dekorerad med slingor av murgröna. Det kröns av ett kors vars bas är av marmor men korsarmarna är av cement. Kanske har korset ursprungligen varit av marmor. I basen av kalksten är en marmortavla infälld. Den berättar att vården är en minnesvård över kantorn och folkskolläraren Johan August Wahlin, död 1885. Vården restes 1900 av hans elever i Stenåsa. |
