Stäng fönster Gislaved kn, BÅRARYD 3:4 M.FL. BÅRARYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Båraryds kyrkogård har en rektangulär plan med öst-västlig utsträckning. Uppbyggnaden är axial med kyrkan i mitten av den öst-västliga axeln. Ändpunkt i öster är Wilhelm Gislows mausoleum. Kyrkogårdens sydvästra del är kvarter A och den sydöstra kvarter B. Mellan sakristian och mausoleet ligger kvarter E. Nordvästra delen utgörs av kvarter C och nordöstra av kvarter D. Kvarter A, B, D och E utgör idag en sammanhängande gräsmatta. Söder om kyrkan sluttar terrängen svagt åt söder. Omgärdning Kyrkogården omges av en kallmur från 1880. Den är ca 1 – 1,5 meter hög och bildar i norr och söder stödmur. Materialet utgörs av otuktade respektive kilade markstensblock. Murkrönet och även sidorna är beväxta med mossor, ormbunkar och sedum. Ingångar Kyrkogården har två ingångar, en i väster i linje med tornporten och en i norr i linje med kyrkans nordport. Båda har huggna granitstolpar från 1880 med fasade hörn. De uppbär smidda pargrindar från samma tid med bandjärnsrosetter. Vegetation Kring kyrkogården växer en trädkrans med främst alm, men även lönn, kastanj och ask. Träden är med planterade 1882 och utgör genom sin storlek ett viktigt karaktärsskapande inslag. Längs större delen av södra mursträckningen växer inga träd utan en lövhäck. Av de ädelcypresser som 1935 planterades runt kyrkan kvarstår idag fyra, vid kyrkans sydvästra respektive sydöstra hörn. Träden är idag resliga och utgör ett framträdande inslag. Fyra cypresser flankerar kyrkans norra portal. Gångsystem Från de båda kyrkogårdsgrindarna löper raka grusgångar fram till kyrkans västra respektive norra port. De går där samman med den grusade ytan runt kyrkan. De övriga grusgångar som definierat gravkvarteren är idag igenlagda, till men för symmetrin. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag. De äldsta är handhuggna vårdar i granit och sandsten med huvudsakligen ristade inskriptioner. Vissa är mycket enkelt huggna medan andra som de s.k. parstenarna är omsorgsfullt bearbetade med profilerade krön och inskription i relief. Från den första indu- striella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar från 1800-talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och stenram, av vilket idag inget kvarstår. Flera gravvårdstyper var samkomponerade med stenramen via fl yglar och dylikt, varför de idag företer ett stympat intryck sedan ramen avlägsnats. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets utjämning. Idag kan vi idag skönja en ökad individuell prägel på vårdarna, exempelvis genom bruk av fotografier. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A består av gravar i nord-sydliga rader med ryggen mot varann. Längst i nordväst finns ännu outnyttjad yta. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av rektangulära vårdar från 1930-talet till idag med typisk låg profil. Flera av de äldre gravarna har haft grusbädd och stenram, men av dessa arrangemang kvarstår endast ett på en grav från 1935 över en soldat. En mindre del av gravarna är familjegravar. Ett fåtal högresta äldre vårdar finns, den äldsta från 1885 i polerad svart granit. Kvarteret domineras av två stora gravar i det sydvästra hörnet med stenramar i svart granit. Den ena har en stor häll från 1933 över fabrikören Carl Theodor Gislow med fru. Vid huvudänden reser sig en över två meter hög och stram sten med porträttrelief i brons av fabrikören. Den andra graven har en tumba från 1958 över lasarettsläkaren Selldén med maka, född Gislow. Båda gravarnas vårdar är av svart, opolerad granit. Inom kvarteret fi nns enstaka vårdar med titel, förutom ovannämnda: civilingenjör, mekaniker, kyrkovaktmästare, tegelmästare, hemmansägare, byggmästare, kyrkovärd, lantbrukare. Kvarter B och E Allmän karaktär Kvarter B består av nord-sydliga gravrader i gräsmatta med ryggen mot varann. Kvarter E består av endast ett fåtal gravar, vända mot öster och väster. Kvarter E avslutas mot öster av Wilhelm Gislows mausoleum. En betydande del av gravarna är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet inom området är rikt med hänsyn till såväl ålder som form. Äldst är en s.k. parsten i sandsten från 1702, följt av en likaså handhuggen granitvård från 1856 över auditeuren Jonas Rylander. Från 1863 – 90 fi nns fyra gjutjärnsvårdar, två kors och två resta hällar över kyrkovärdar. Från decennierna kring 1900 står ett stort antal högresta granitvårdar i form av bautastenar, kors, obelisker och dylikt. Några enstaka har en rent individuell prägel och några är omkring två meter i höjd. Vid sidan av dessa finns det lägre, breda gavelformer i granit från det tidiga 1900-talet. Tio gravar har kvar sin grusbädd, något som tidigare de flesta gravar haft. En av dessa gravar omges av ett smidesstaket medan de övriga omges av stenramar. Inom kommisionslantmätare Ekströms familjegrav växer en hängask, ett s.k. sorgeträd. Vårdarna från ca 1940 och framåt har en typisk låg profil. Vanligaste titeln på vårdar inom kvarteren är hemmansägare och kyrkovärd. Vidare finns förutom redan nämnda: folkskollärare, riddare av Vasaorden, kyrkovaktmästare, prost, gästgivare, stationsinspektor, handlande, kantor, studerande Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C består av gräsmatta med nord-sydliga rader av gravar, till stor del vända mot väster. I kvarterets mitt är ett outnyttjat område. Vid muren i väster är en yta med prydnadsbuskar och musealt uppställda vårdar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är rent efterkrigstida, från 1943 till idag. Vårdarna har den för tiden typiska rektangulära formen med låg profi l. Tyngdpunkten ligger på 1960- och 70-talen med strama, uniforma vårdar i grå granit. Titlar är sällsynt och familjegravar förekommer inte. De 19 musealt uppställda vårdarna utgörs av 18 stycken i sandsten respektive granit från 1609 – 1775. Den yngsta vården är ett gjutjärnskors från 1883. De handhuggna stenarna är dels enkla med ristning, dels fi nhuggna parstenar med inskription i relief. En av stenarna skall vara återanvänd 1834 och rest över en postiljon som dog i koleran. Han begravdes i ett gärde väster om kyrkan där stenen restes och en kolerakyrkogård utstakades. 1987 återbördades stenen till kyrkogården. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D består av gräsmatta med nord-sydliga gravrader med ryggen mot varann. En mindre del är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat med hänsyn till såväl ålder som form. Äldst är tre små vårdar från 1911, varav en i form av en uppslagen bok i marmor, lutad mot en stubbe i granit. Från de närmast följande åren finns en handfull mer högresta vårdar i främst polerad svart granit. De övriga stenarna från efterkrigstiden håller överlag en låg profil, med något undantag. Ursprungligen har fl era av de äldre gravarna haft grusbädd och stenram, men av detta kvarstår idag inget. Titel återfinns på en del av de äldre stenarna. Hemmansägare är vanligast. |
