Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Stockholm kn, SÖDERMALM 7:24 KATARINA KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Omgivningen
Katarina kyrka ligger i den nordöstra delen av Södermalm på den höga, av naturen formade förkastningsbranten, som just efter kyrkan fått namnet Katarinaberget. Den låga 1700-talsbebyggelsen kring kyrkogården, som t ex Rutenbeckska gården i öster och Sifwertska kasernen i söder, bildar tillsammans med kyrkan en unik miljö. Väster om kyrkogården ligger den f d Katarina Västra skola, uppförd av Katarina församling 1856, då som Katarina lägre elementarläroverk. Här finns även några bostadshus från 1914-15 med tidstypiska nationalromantiska drag, uppförda i rött tegel. I söder gränsar Katarina Norra folkskola, ett s k folkskolepalats från 1890-talet, samt Katarina brandstation.

Anläggningen
Kyrkan är belägen i den norra delen av en helt kvadratisk kyrkogård, som haft samma omfattning - ca 160 x 160 m - och form sedan kyrkan byggdes. Den är kringgärdad av ett smidesstaket från 1879, tillverkad på Köpings mekaniska verkstad efter ritningar av ingenjören H A Atterberg. I nordväst och i söder är delar av kyrkogårdsmuren från 1600-talet bevarad. I det nordvästra hörnet ligger en 2½ våningar hög putsad byggnad, uppförd som kyrkskola 1657 och nyttjad som skola fram till på 1850-talet. Den var ursprungligen endast en våning hög men byggdes till och på med en våning på mitten av 1700-talet. På 1820-talet fick byggnaden i princip sin nuvarande volym och form med putsad fasad i gult och svart brutet plåttak. Interiören är helt ombyggd och nyttjas idag huvudsakligen som bostäder. I väster, mot Katarina Västra Kyrkogata, avgränsas kyrkogården av en gravkorslänga, uppförd med början 1711 och in på 1800-talet. Den långsmala byggnaden är putsad och avfärgad i gult, försedd med sandstensdetaljer och plåttak. De olika gravkoren har individuellt utformade portar och inskriptionstavlor. I nordväst och söder finns två av kyrkogårdens ursprungligen sju portaler, uppförda 1741 resp 1711. Båda är putsade, den senare försedd med smitt överstycke med förgyllt namnchiffer. Intill den södra ligger material- och redskapsboden, putsad och avfärgad i gult med plåttak. Den fungerade ursprungligen som ett ben- och bårhus, uppfört 1711 men sedermera ombyggt och förändrat, bl a på 1800-talet.

Gångsystemet härrör i stort från 1700-talet. Gångarna är idag i huvudsak asfalterade medan marken framför huvudentrén är belagd med smågatsten. På kyrkogården växer ett stort antal mycket höga träd av skilda arter, framförallt många kastanjer, lindar och lönnar. En del av träden är planterade som alléer, som kantar gångarna. På framförallt norra delen av kyrkogården finns ett stort antal äldre gravvårdar, många med smidda järnstaket. I söder finns gravkvarter med gravar från modern tid. Mellan gravarna breder gräsmattor ut sig. Söder om den östra korsarmen står det s k Sten Sturemonumentet och i öster står en minnessten över arkitekten C F Adelcrantz, rest 1935. I kyrkogårdens sydvästra hörn ligger sedan tidigt 1990-tal en minneslund med en fontän, försedd med en skulptur med titeln Hymn i Guds hand av skulptören B Berggren-Askenström. Intill den s k Karl XII:s trappa har placerats en av de gamla kyrkklockorna från1723, räddad vid branden 1990.

Kyrkobyggnaden
Kyrkan är en centralkyrka, formad som ett grekiskt kors med lika långa korsarmar. Över korsmitten reser sig ett med tureller försett kvadratiskt parti, som sedan övergår i ett åttkantigt torn kring vilket det finns en altan. Tornet kröns av en stor kupol med lanternin och spira. I korsarmarnas inre hörn är fyra små paviljonger placerade. Huvudentrén är placerad i väster. Mot söder har kyrkan en souterrängvåning eftersom marken sluttar. Upp till den södra porten leder en bred trappa med två trapplopp, Karl XII:s trappa. Kyrkans stomme är av tegel. Kupolen har en timmerkonstruktion.