Stäng fönster Emmaboda kn, LÅNGASJÖ 4:61 LÅNGASJÖ KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| Långasjöbornas kyrkogård har legat på dagens plats sedan medeltiden. En karta från 1696 visar kyrkan på en i det närmaste kvadratisk kyrkogård med ingång markerad i norr och öster samt en förbindelse till sjön markerad i väster. Varken av kyrkan eller av kyrkogården finns idag några egentliga spår. När den nya kyrkan byggdes i slutet av 1700-talet anlades också en ny kyrkogård. Ny stenmur ska ha lagts 1793 kring en något större kyrkogård än före kyrkans uppförande. Möjligen behölls något av den gamla kyrkogårdsmuren. Det finns vissa oklarheter kring hur kyrkogårdens plan då såg ut. I Jan Redins bok ”Kring Långasjö kyrka i sjuhundra år” anges att kyrkogården utvidgades med ytan norr om kyrkan år 1868 och att kyrkogården fram till dess enbart ska ha bestått av ytan söder om långhuset. På den norra sidan finns dock minst en grav från 1850-talet. Åtminstone sedan denna tid har man alltså brukat området norr om kyrkan som begravningsplats. Oavsett när den norra sidan började användas har plats för begravning funnits längs kyrkans långsidor under lång tid. I öster och väster smög den omgärdande stenmuren relativt nära sakristian respektive tornet. Den gamla stenmuren i väster finns kvar ännu, fastän den idag ligger mitt på kyrkogården. När den nya kyrkan uppfördes med sitt torn revs också den klockstapel som ska ha stått norr om kyrkan, på det sk Klockbolet. Ett bårhus eller en stiglucka ska ha funnits vid ingången till kyrkogården fram till 1831. Då revs det och ett nytt med spånklädda fasader uppfördes vid kyrkans nordvästra hörn. Detta ska ha stått kvar åtminstone till 1865. Utanför västra kyrkogårdsmuren, strax väster om tornet fanns en bit in på 1900-talet en trappa ner till några bodar som rymde utedass. I protokoll från sockenstämman under 1800-talet framgår att området öster om kyrkogården användes som handelsplats på söndagarna och att livligheten i handeln och samvaron ofta blev lite väl magstark för kyrkoherdens smak. Bestämmelser om ordning och nykterhet avhandlades upprepades gånger. Hur såg då kyrkogården ut under 1800-talet? Inte mycket är känt. Av kvarvarande struktur att döma fanns familjegravar både norr och söder om kyrkan. I den västra delen av kvarter B, norr om kyrkan ska dock ha funnits ensamgravar, linjegravar, under lång tid. Bilder över kyrkogården från 1900-talets mitt visar vad som mycket troligt var en struktur som anlades under andra hälften av 1800-talet. Många av gravvårdarna var höga, i form av kors, obelisker eller med den klassicistiska fyrsidiga och toppiga typen som är relativt vanlig på kyrkogården än i dag. Gjutjärnskors fanns främst på den norra sidan. Kring gravplatserna fanns låga häckar av buxbom, stenramar, och kring ett fåtal, staket av järn. Både gravplatser och gångar var belagda med grus. Kullar av murgröna markerade många av gravplatserna. De mest påkostade gravplatserna fanns på södra sidan och på norra sidans östra del. På norra sidans västra del fanns mestadels linjegravplatser, med många mindre och enklare vårdar. Troligen var en del mycket enkla och av trä. Raden längst i väster på såväl södra (kv A) som norra (kv B) sidan användes för barnbegravningar. Trädkransen kring kyrkogården var särskilt tydlig i öster och väster. I beskrivningar över kyrkogården gjorda på 1920-30-talen poängteras att kyrkogården har många vårdar av sten (resten av trä får man förmoda), att den omgärdas av sekelgamla träd såsom ek och lind och att den hålls i ett prydligt skick. Särskilt nämns gravmonumentet över F.G. Stenfeldt omgärdat av gjutjärnsstaket, vid kyrkogårdens ingång. Där fanns också en stor ask. Gravplatsen utgör ännu ett blickfång vid kyrkogårdens ingång. En annan gammal gravsten som nämns i äldre beskrivningar är kalkstensvården över fanjunkaren Lorenz Gustaf Chytraeus död 1844. Troligen är det denna som numera ligger i östra kyrkogårdsmuren. Någon inskription är idag inte synlig. Även gravstenen över kantor Bergstens familjegrav lyfts fram såsom ovanlig med sitt motiv; en såningsman samt inskriften ”En såningsman gick ut för att så, samt materialet; fransk sandsten. Vården är utförd av konstnärsparet Elisabeth Berstrand- Poulsen och maken Aksel Poulsen, Köpenhamn och står ännu i kvarter A. Fram mot 1900-talets mitt började det bli ont om plats på kyrkogården och en större utvidgning genomfördes mot väster, på mark som tillhörde kyrkoherdebostället. Tillstånd gavs 1950 för utvidgning och uppförande av nytt bårhus, vilka båda utfördes efter ritningar av länsarkitekt Hans Lindén, Växjö. Planen framför kyrkans torn i väster utökades. Där byggdes en rektangulär vattendamm av kalksten. Den vegetationskantade gången fortsatte sedan mot väster ner till bårhuset. Den nya kyrkogårdsdelen planerades för kistgravplatser, men ganska snart gjordes en mindre del om till urngravsområde. Enligt ritningen skulle gravvårdarna placeras längs häckar av måbär. Så blev det dock bara i kvarter C. Bårhuset uppfördes med kvadratisk plan och källare för likförvaring och övre rum för bisättning. I början av 1960-talet lades grusgångar igen i kvarter B. Samtidigt togs många stenramar bort, liksom häckar av buxbom och murgrönskullar. I kvarter A utfördes samma arbeten i mitten av 1970-talet. Det var också då man började placera borttagna vårdar längs muren, först i söder och sedan i norr. Omkring år 1965 byggdes en ekonomibyggnad söder om kyrkogården efter ritningar av t.f. länsarkitekt Tore Danielsson. I boden fanns förråd, redskapsbod och dass. Byggnaden brukas ännu för kyrkogårdens redskap. År 1970 utfördes arbeten på kyrkplanen mellan kyrkan och sockenstugan. Då iordningställdes också parkeringen, allt efter ritningar av trädgårdarkitekt Sven Eric Säll, Växjö. I mitten av 1970-talet togs vattenbassängen på planen framför tornet bort. Den monumentala gravplatsen över släkterna Stenfeldt – Hedenstierna restaurerades av en släktförening år 1988. Stenen sågs över och staketet lagades och kompletterades med nya flammor. År 2004 började minneslunden anläggas. |
