Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Mora kn, STRANDEN 41:1 MORA KYRKA

 Anlaggning - Historik

Historik
Medeltida socken. Malung mycket tidigt utbruten, Älvdalen utbruten under medeltiden, Venjan utbruten 1607, Våmhus utbruten 1636, Sollerön utbruten före 1775.

Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett femsidigt avslutat korparti i öster, sakristia i norr, vapenhus i söder och torn i väster; tornets bottenvåning flankeras i norr av ett benhus.

I: Sannolikt vid 1200-talets slut eller omkring 1300 uppfördes en gråstenskyrka, vars norra mur fortfarande ingår i den befintliga kyrkan. Flera omständigheter talar för att denna kyrka ursprungligen haft ett smalare kor i öster. Muren mellan sakristian och kyrkorummet sköt före restaureringen 1964-65 in ungefär en murbredd i detta, och sakristians valvanfanger vilade mot dess utsida. Vid grävningar, senast i samband med 1960-talets förändringar, påträffades några större stenar på platsen för korets förmodade sydmur. Den ännu delvis bevarade medeltida sakristians tidsmässiga förhållande till kärnkyrkan är inte säkert känd. Omkring 1400 förlängdes långhuset i väster med mer än sin halva längd och försågs med en rikt dekorerad västgavel i tegel. Västförlängningens murar kvarstår i norr och väster.

II: Den nuvarande kyrkans planform tillkom huvudsakligen vid 1400-talets utgång, delvis med återbruk av äldre murar i väster och norr. På den kvarstående sakristians vind inrättades samtidigt en s. k. gapskulle. I samband med denna radikala ombyggnadsfas, eller snart därefter, tillkom ett vapenhus i söder, likaså med blinderingsprydd tegelgavel. Enligt skriftliga källor byggdes tornet 1581. Åren 1725-26 utvidgades sakristian i norr, till sin dubbla storlek. Grunden till det nuvarande, femsidigt avslutade korpartiet lades 1753 och kunde invigas året därpå. Denna byggnation skedde troligen under ledning av byggmästare Peter Schultzberg från Västerås. Under ledning av byggmästare Elinos Eric Ersson från Noret uppfördes 1756 benkammaren på tornets nordsida.

Kyrkans ljust putsade fasader indelas av vita lisener mellan de stora spetsbågiga fönstren; spritputsen är från 1872-73 och fönstren fick sin form 1895 (arkitekt Carl Möllers restaurering). Karakteristiskt är långhusets kopparklädda valmtak med två takfall. Exteriörens mest framträdande inslag utgörs dock av det höga tornet, vars övre del visar prov på senmedeltida formspråk med sina tegelröda fasader och blinderade bård. Den kopparklädda tornöverbyggnaden, bestående av karnissvängd huv, lanternin och spira, uppfördes 1673 efter ritningar av Jean de la Vallée, då föregångaren förstörts vid en brand 1671. Kyrkan har fem ingångar, med huvudentrén i söder genom vapenhuset.
Den treskeppiga hallkyrkan från slutet av 1400-talet var från början välvd. Samtidigt som nya valv slogs i det under 1750-talet uppförda korpartiet, reparerades även medeltidsvalven. Mittskeppet täcks av fyra stjärnvalv uppburna av oktogonala pelare, medan de smalare sidoskeppen har kryssvalv liksom koret. Sannolikt under 1520-talet försågs medeltidsvalven med dekorativa och figurativa kalkmålningar, varav fragment framtogs vid restaureringen 1964-65, efter förslag av byggnadsrådet David Dahl. En inre restaurering har även ägt rum 1945-48 efter förslag av arkitekten Bernhard Schill. Altaruppsatsen är från 1755 och utförd av bildhuggaren Olof Gerdman, som även vid samma tid ombyggde predikstolen, ursprungligen tillverkad 1627 (sannolikt av Hans Snickare i Västerås).
Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1996.