Stäng fönster Järfälla kn, KYRKBYN 2:2 M.FL. JÄRFÄLLA KYRKA
Anlaggning - Historik
| Historik |
|---|
| HISTORIK FRÅN STOCKHOLMS LÄNS MUSEUMS KYRKOKARAKTÄRISERINGSPROJEKT Järfälla kyrka uppfördes under 1100-talets sista fjärdedel och kyrkans dopfunt dateras till 1100-talets andra hälft. Av den romanska kyrkan återstår långhusets två östliga travéer med sydportal samt korets västparti med rester av ett troligen planerat östtorn. Under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och fick ett gotiskt fönster i söder, sakristia byggdes i norr och fick samtidigt som koret ett gotiskt ribbvalv i tegel. Samtidigt eller något senare förlängdes koret mot öster med ett lägre men välvt parti. Under 1400-talets mitt byggdes vapenhus i söder med valv som slogs samtidigt med långhusets tre kryssvalv av tegel med helstensribbor. Under samma århundrade utvidgades långhuset med ytterligare en travé som täcktes av ett tegelvalv med halvstensribbor. Samtidigt fick kyrkan västportal. 1751 genomfördes en omfattande reparation av kyrkan. 1825 vidgades fönsteröppningar åt söder och fönster togs upp mot norr. En grundlig restaurering utfördes 1927 följt av mindre kompletteringar på 1960-talet och de första åren på 2000-talet. Adlerbergska gravmonumentet på kyrkogården restaurerades 2005. Järfälla kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. Järfälla utgjorde tillsammans med Spånga en större sammanhängande järnåldersbygd som först i och med den medeltida sockenindelningen klövs i två socknar. Namnet Järfälla skrevs 1303 Gerfelli och tolkas som den kilformiga utmarken. Kyrkan uppfördes på en av de förhistoriska gårdarnas mark, intill den gamla häradsvägen, som troligen har förhistoriska anor. Två runstenar ska ha varit placerade vid kyrkan. Närheten till Bällstaån visar att Järfälla kyrka, i likhet med så många andra uppländska medeltidskyrkor, byggdes invid en viktig vattenled. Under medeltiden etablerades nya gårdar i socknens norra och västra, mera skogrika trakter. Folkmängden ökade, vilket ledde till flera utvidgningar av kyrkan under medeltiden. Under 1600-talet bildades flera säterier som innebar en markkoncentration till ett fåtal ägare. 1751 donerade ägarna till Jakobsberg och Säby gårdar, kammarherre Olof Adlerberg och hans maka Anna Sofia Gyllenborg, 300 daler till kyrkans reparation. Jordbruk och boskapsskötsel var länge järfällabornas viktigaste näringsfång. Men vid förra sekelskiftet avstyckades tomter för Järfällas första villasamhälle på Barkarbys och Kyrkbyns ägor. Ett 25-tal villor byggdes innan kronan köpte upp marken för ett militärt övningsområde på Järvafältet och Barkaby flygfält. 1900-talet har inneburit en kraftig befolkningsutveckling för Järfälla församling som 1992 delades i fyra församlingar, där Järfälla kyrka tillhör Barkaby församling. KÄLLFÖRTECKNING ATA Antikvarisk-topografiska arkivet SLM Stockholms läns museum arkivet Bonnier, AC, Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250-1350, Uppsala 1987 Gustafsson, L, J: R, Gravar på Järfälla kyrkogård. Järfälla kyrkliga samfällighet 1993 Källman, R, och Nygren, AS, Järfälla kulturhistoriska miljöer, Stockholm 1991 Källström, M, Järfällas runstenar. Järfälla hembygdsförening, Järfälla 1998 Rudberg, E, Sven Markelius, arkitekt, Stockholm 1989 Tuulse, A, Järfälla kyrka. Sveriges kyrkor, Uppland VI: 4, Sollentuna härad, vol. 81, Stockholm 1958 Tuulse, A, Järfälla kyrka. Upplands kyrkor 35, Uppsala 1950 Vennberg, E, Johan Hadorphs resor. Afritningar af kyrkor och kyrkovapen i Upland 1676-1685. Arkiv för svensk konst- och kulturhistoria 1, Stockholm 1917 Uppgifterna är sammanställda av Stockholms läns museum 2007. Järfälla kyrka ligger på en sluttning nära den gamla landsvägen Stockholm - Enköping, i ett område rikt på fornlämningar. Söder om kyrkans kor, på kyrkogården, ligger det Adlerbergska gravmonumentet, en pyramid av finhuggen sandsten uppförd 1762. Mycket talar för att det är ett verk av Jean Eric Rehn, en vid denna tid flitigt anlitad gravvårdsskapare, Rehn har även avritat Cestius - pyramiden i Rom, som tjänat som förebild. Den medeltida gråstenskyrkan har en långsträckt och smal plan, rektangulärt långhus i fyra travéer, smalare kor, sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkans äldsta del omfattar korets västra del och långhusets två östra travéer. Detta utgjorde en romansk kyrka som kan dateras till 1100-talets sista fjärdedel, en dopfunt från denna tid styrker dateringen. I början av 1200-talet höjdes taket och kyrkan fick en övervåning. Omkring 1300 utvidgades långhuset med en travé åt väster, valv slogs i koret och sakristian byggs. Koret utvidgades åt öster under 1300-talets andra hälft. Under 1400-talets mitt välvdes långhuset och vapenhuset tillkom. Långhuset förlängdes en andra gång i slutet av 1400-talet. 1825 vidgades fönstren och nya fönster upptogs på den norra sidan. 1927 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt S. Brandel. Då kalkades ytterväggar och interiör, samt inredningen, som främst härrör från 1700- och 1800-tal, konserverades. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996 |
