Stäng fönster Mjölby kn, VÄDERSTADS KYRKOPLAN 1:1 VÄDERSTADS KYRKA
Anlaggning - Historik
Historik |
---|
Väderstad är en medeltida socken och omnämns under 1300- och 1400-talen som Waederstadh och Waedhirstad. Den är belägen i västra Östergötland mellan orterna Ödeshög och Mjölby. Harstads och Väderstads församlingar uppförde en gemensam kyrka som invigdes 1840. Harstads församling uppgick dock först 1892 i Väderstad. Socknen tillhör naturgeografiskt det område som brukar betecknas som Övergångsbygden, d v s zonen mellan Vadstenaslätten i norr och Sydsvenska höglandet. Jordbruk har varit huvudnäringen. Bebyggelsen har framför allt varit samlad i byar, bland de större gårdarna kan bl a Stora Vahlby nämnas. Den numer nedlagda järnvägen mellan Mjölby och Hästholmen öppnades för trafik 1910 med station i Väderstad. Väster om kyrkan ligger församlingshemmet och i sydväst Väderstads skola. Norr om kyrkogården ligger landsvägen mot Mjölby och tätortsbebyggelse. Österut ligger öppen jordbruksmark och i nordöst ortens stora arbetsgivare Väderstadsverken. I söder finns skolbyggnader och idrottsplaner. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kyrkogården i Väderstad anlades i anslutning till den nuvarande kyrkan i samband med dess uppförande och invigning kring 1840. Den ersatte då två medeltida föregångare, Harstad i sydväst och Väderstad i sydost. Harstads ödekyrkogård Kyrkogården är belägen strax nordväst om Harstads Bosgård. Idag syns anläggningen som en fyrsidig yta begränsad av en till största delen bevarad kyrkogårdsmur och en trädkrans. På ytan finns två runstenar uppresta och en ruinkulle i mitten talar om var kyrkan stått. Platsen var tidigare vårdobjekt för kulturminnesvården men sköts idag från Bosgården på frivillig basis. Detta innebär att en väg in till runstenarna underhålls medan resten av kyrkogården är beväxt med högt gräs. Kyrkogården är med all sannolikhet anlagd kring en gårdskyrka tillhörig Bosgården. Gårdar med dessa namn anses ha utgjort en viktig del i den sena vikingatidens och den tidiga medeltidens förvaltningssystem, gårdarna är under tidig medeltid oftast knutna till biskopbordet. Harstads kyrka tillhörde de tidigromanska kyrkorna i Östergötland och har daterats till 1100-talet. Kyrkogården är sannolikt också tidig, för detta talar inte minst de två runstenarna. Den ena hittades vid en reparation av östra kyrkmuren 1684. Dess text lyder ”askata auk kuthmutr htau ristthu kuml thisi iftir utluk iar buki hathyistathjum an uar bunti kuthr tathr i kriki um” Asgöt och Gudmund de reste detta kummel efter Oddlög, som bodde i Haddestad (eller Harstad?), Han var en bonde god, han dog i Grekland. 1861 meddelar fornforskaren Säve att en runsten påträffats i en bäck strax utanför Harstads kyrkogård (100 famnar). Den blev sönderslagen och inlagd i riksdagsmannen Gustaf Petterssons nya byggnad. Nu ser man enligt Säve endast ett kors och runorna…… uk than b…….. vilkas betydelse inte idag kan tolkas. Stenen är numera försvunnen. 1974 hittades ännu en runsten på kyrkogården och det förmodades att den låg som lockhäll på en grav. Undersökningen tillkom sedan Anders Lindahl, mångårig arkeolog på Östergötlands länsmuseum, observerat en flat häll i dagen på kyrkogården och förmodat att denna var en runsten. Undersökningen visade att stenen antagligen varit inmurad i kyrkan och någon kista påträffades inte, däremot fanns rester av flera gravar och ett mynt, en brakteat från 1300-talet, framkom. Runstenen imålades och restes ca 5 m från fyndplatsen. Ansvarig för undersökningen var Gösta Magnusson (Rapportblad och ritning av Magnusson finns i ÖLM:s arkiv). ”Jarl reste denna sten efter Otryggs broder” Jarl reste denna sten efter Otryggs broder… Väderstads ödekyrkogård Väderstads ödekyrkogård ligger mitt inne i Väderstads by (ej att förväxla med samhället med samma namn där nuvarande kyrkan ligger), direkt söder om prästgården. Den består av en ca 90 x 50 m (öst-väst) stor kvadratisk gräsbeväxt yta begränsad av en låg vall. På ett kortare parti i söder återstår kyrkogårdsmuren intakt, den är här murad med bruk och ca 1 m hög. I kyrkogårdens sydvästra hörn finns en naturlig moränkulle på vilken en ca 8 x 8 m stor ruin av klockstapeln finns. Intill denna har en runsten, upphittad på Stora Valby gård 1930, rests. Själva kyrkan var belägen ca 10 m från den västra och 15 m från den norra muren. Här finns en låg ruinkulle efter den. Vid besiktningstillfället i december låg ett ca 1 dm tjockt snötäcke vilket genast gjorde ruinen svårupptäckt. Kyrkogården var tidigare omgiven av en kyrkogårdsmur som var ca 1 m hög och täckt av en trähuv. Den var försedd med två stigluckor, en rimligen i söder och en i väster. Rester efter den västra stigluckan kan ses som en mindre stenhög väster om kyrkoruinen. I den västra stigluckan satt en runsten inmurad på samma sätt som i Harstad. Texten löd ”kitulfr uk suin risthu stin thonsi ifti bruna fathur sin” Götulf och sven ristade denna sten efter Brune sin fader. Denna runsten är numera försvunnen (ligger i stenhögen väster om kyrkoruinen?). När en skadad runsten påträffades av Arthur Nordén vid Stora Valby 1930, trodde man först att det var den tidigare kända som påträffats och stenen restes på ödekyrkogården. I själva verket är stenen identisk med en del av runstenen ÖG 86 som ursprungligen satt i hospitalsmuren till Skänninge hospital, och som sedan fördes till Stora Snyttringe för att utgöra en del till dess ladugårdsbro och sedan fördes till Stora Valby i samma syfte. Stenen utgörs av de två nedersta av de tre fragment som var kända från Skänninge. Hela texten lyder ”bulti auk ulf ristu stina thinsi iftir thrunt auk farulf bruthr sina” Bolde och Ulf reste dessa stenar efter Trond och Farulf, sina bröder. Bolde är ett okänt namn som möjligen betyder böld. Väderstads nuvarande kyrkogård På kyrkogården och i kyrkan finns en del inventarier och gravstenar som flyttats från de båda äldre kyrkorna. Inne i kyrkan finns bland annat två begravningsvapen från mitten av 1600-talet tillhöriga ätten Gripensköld, ursprungligen från Harstads kyrka. Längs med utsidan av den östra murens norra del står också en rad med äldre gravstenar som tillvaratagits på de båda ödekyrkogårdarna uppställda. Dessa finns med i Sune Ljungstedts inventering över äldre gravstenar i Östergötland (bilaga till denna rapport) och de flesta är också avritade. De finns också återgivna på listan över exempel på gravvårdar med kulturhistoriskt intresse. 3 av dem är från 1600-talet medan 7 är från 1700-talet. På kyrkogården finns också 4 vårdar från 1800-talet, vilka står på sina ursprungliga platser och bör tillhöra de allra första som restes på kyrkogården. En särställning av dessa äldre vårdar har den över rusthållaren Olof Carlsson i Haddestad, död 1843. Denne var en av de mest pådrivande när det gällde kyrkobygget och fick sin grav här bara tre år efter invigningen. Stenen restaurerades och gavs inventarienummer 1995. Ingen uppgift finns om när den första utbyggnaden av kyrkogården med kvarteren D-F gjordes finns bevarad. Att döma av gravvårdarnas ålder skedde det under 1900-talets början. De äldsta vårdarna är daterade 1919. En vård daterad 1879 är troligen flyttad. Gravkapellet tillkom efter ritningar av arkitekten Johannes Dahl, godkända 1935. 1981-1983 byggdes kyrkogården ut mot öster med den nuvarande nya kyrkogården, samtidigt uppfördes den nuvarande personal och redskapsbyggnaden. Ingen uppgift finns för när minneslunden tillkom, men dessa är vanligen anlagda under 1990-tal. 2001 byggdes handikapprampen upp till kyrkans nordportal. |