Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Tomelilla kn, ÖVRABY 48:1 ÖVRABY KYRKA

 Anläggning - Värdering

övraby kyrka, ÖVRABY KYRKA
12/4/17
Motivering
Övraby kyrka ligger i ett gammalt kulturlandskap där en fast bebyggelse tros ha etablerats tidigt. Byns äldre utbredning och karaktär är i stort sett okänd men kan ha legat på samma plats som byn före skiftet på 1800-talet. Den nuvarande bebyggelsen är från 1800-talet och framåt men kyrkan har kvar sin placering i byns södra utkant.

Övraby kyrka är ett betydelsefullt monument från romansk tid och tillhör en av de äldsta kyrkorna i Skåne daterade genom dendrokronologisk teknik tillsammans med Norra Mellby daterad (1130-1140) och Hammarlunda (omkring 1130-tal). En viss reservation för dateringen bör dock göras för att takstolsnocken kan vara återanvänd från en äldre byggnad. Nockåsbjälken är en av få bevarade delar från en takkonstruktion med rötter i vikingatidens restimmertraditioner. Liknande nockåsbjälkar finns bevarade i Hammarlunda, Bjäresjö och Ravlunda kyrkor. Kyrkans ursprungliga portaler kan jämföras med portalerna i Östra Ingelstad och Bolshögs kyrkor som också smalnar av upptill. Övrabys portaler är utförda utan tympanon vilket är mycket ovanligt. Influenserna till denna öppningsform antas komma från Irland kanske via Bornholm.

Kyrkans romanska karaktär är inte särskilt påtaglig i exteriören som istället präglas av Wåhlins ombyggnad med senmedeltida karaktär. Ombyggnaden gjordes med många små tillbyggnader istället för en större utvidgning vilket är typiskt för Wåhlins kyrkoarkitektur. Detta sätt att arbeta på kan ses som en reaktion mot 1800-talets krav på enhetlighet och symmetri vilket ofta ledde till rivning av senare tillbyggnader, exempelvis vapenhus. Takfallens lutning åt olika håll och de många trappgavlarna ger ett något kaotiskt intryck, vilket säkert är ett medvetet sätt att ge kyrkan ett mer genuint och medeltida, pittoreskt intryck. Wåhlin var inte främmande för att skapa pastischer genom att mura om ursprungliga öppningar samt ”förbättra” fasaderna med listverk och trappstegsgavlar. De nya byggnadsdelarna har getts en medeltidskaraktär genom kopierande av kyrkans romanska sockel och tegelmurade listverk och trappstegsgavlar av en mer senmedeltida karaktär. Den senmedeltida tidsperioden har viss förankring genom vapenhusets gotiska trappstegsgavel samt norra torngaveln. Resultatet är dock till viss del en anakronism där tidsperioderna blandas på ett otydligt sätt.

Invändigt är kyrkans romanska tidsperiod mer märkbar genom absidvalvet och dess målningar samt portalöppningarna. Senmedeltiden representeras framför allt av kryssvalven. Även invändigt har Wåhlin satt sin omisskännliga prägel på den enhetligt utförda inredningen i tidstypisk jugendstil. Kanske är det i inredningen som Wåhlins främsta egenskaper som arkitekt är synlig genom hans känsla för färgsättning och förmåga att binda ihop ny inredning med äldre byggnadsdetaljer och inventarier. I Övraby är det absidmålningarna som har fått sätta tonen genom väggmålningar och färgsättning. En del ornament och färger går också igen i predikstolen. Till och med mattan i altarringen har komponerats för att passa in i in-redningen. Renoveringen av Övraby är ett tydligt exempel på ett antikvariskt förhållningssätt där vissa tidsperioder sätts före andra, vanligen dess äldsta tidsskikt. I koret rev man valvet till förmån för absid och en mer romansk karaktär. Det är också tydligt att absidmålningarna har varit huvudfokus vid renoveringen medan övrig inredning utgör en finstämd inramning till dessa. Som betydelsefullt för upplevelsen av kyrkorummet bör också nämnas fönstermålningarna och kalkstensgolvet i kyrkan.

I kyrkan förvaras också en del äldre föremål av intresse såsom de gamla läktarbröstningarna och altaruppsatsen. Vapenhuset är trots vissa omändringar 1909 välbevarad med bevarade murade bänkar. Ovan valven utgör Kristoffersmålningen ett viktigt värde som dock inte är påtagligt för kyrkans besökare.