Stäng fönster Robertsfors kn, BYGDEÅ KYRKOBORD 1:35 BYGDEÅ KYRKA
Anläggning - Värdering
| Bygdeå kyrka, BYGDEÅ KYRKA | |
| 9/2/10 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkomiljön i Bygdeå har kontinuitet sedan medeltiden och innehåller en för stiftets förhållanden rik uppsättning av lämningar från äldsta tid och framåt. Som sockencentra vävs här mycket av traktens kulturhistoria samman och de historiska sammanhangen tydliggörs. Även om kyrkstaden och en del andra av de byggnader som historisk hört ihop med kyrkomiljön är borta kan man fortfarande uppleva och förstå platsens historiska betydelse. Kyrkan ligger fortfarande fritt och högt och nytillkommen bebyggelse har placerats och utformats med respekt för platsens kulturhistoriska värden. Av dessa anledningar är kyrkomiljön klassad som en kulturmiljö av riksintresse (AC 13). Kyrkogården, särskilt delen närmast kyrkan, bogårdsmuren, gravkapellet och klockstapeln är, tillsammans med kyrkan, särskilt viktiga delar av den samlade kyrkomiljön. Den nyklassicistiska klockstapeln från 1816 är en av få klockstaplar från denna tid, när man annars byggde kyrkor med klocktorn. Dess närmaste förebild vad gäller konstruktion och uppbyggnad är sannolikt klockstapeln i Tynderö (Timrå kommun, Härnösands stift) som uppfördes av byggmästaren Daniel Hagman i barockstil 1766. Kyrkan hade kvar sin alltigenom medeltida karaktär fram till Daniel Hagmans omfattande restaurering på 1750-talet, då de viktigaste förändringarna av kyrkans karaktär var att vapenhuset mot söder revs, att en barockportal med rundfönster tillkom i väster, att nya stora symmetriska fönster togs upp och att kyrkan kläddes med röd puts. Utmärkande för kyrkans exteriör idag är denna blandning av senmedeltida slutna former i en barockdräkt från 1700-talet, med ljust tegelröd puts och vita detaljer såsom lisener och plafonder. Av Övre Norrlands medeltida kyrkor har även Lövångers kyrka och Nederkalix kyrka förändrats på liknande sätt. Att den främsta parallellen i länet är just Lövångers kyrka, bara ca 8 mil från Bygdeå, är knappast någon slump. Förutom den geografiska närheten till förebilden Bygdeå kan man notera att Lövångers kyrka restaurerades 1760-65 av Daniel Hagmans gesäll Anders Wahlberg. Invändigt kan man också fortfarande tydligt känna kyrkans medeltida ursprung, inte minst tack vare valven. I länet finns bara två kyrkor med bevarade medeltida valv, Bygdeå och Lövånger, om man bortser från de små sakristievalven i Skellefteå och Umeå landskyrkor. Även om det medeltida kalkmåleriet i form av den målade kransen under korvalvet är väldigt obetydligt, sett i ett nationellt perspektiv, så är det likväl det enda exponerade exempel på detta som finns kvar i länet. I hela stiftet är det bara Nederluleå kyrka som kan visa upp ett rikare senmedeltida kalkmåleri. Alla de restaureringar som genomförts invändigt under århundradens lopp har i mer eller mindre utsträckning avsatt spår. Särskilt 1600- och 1700-talen med sin barockstil upplever man som närvarande, genom de många inventarier och den fasta inredning som finns kvar från denna tid. Dessa århundraden lyftes också fram ytterligare på bekostnad av 1800-talets ändringar i Knut Nordenskjölds omfattande 1900-tals-restaurering som till ganska stor del var konserverande och stilimiterande. Inte heller 1900-talet upplevs därför på något vis dominera kyrkorummet. Tvärtom har mycket av den nytillkomna inredningen som Nordenskjöld ritade en äldre prägel, och skulle lika gärna ha kunnat vara från barocktid, men är samtidigt väldigt typiska för Nordenskjölds stil. Nummertavlorna och pyramiderna är särskilt tydliga exempel på detta. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Som en av stiftets sju senmedeltida gråstenskyrkor besitter Bygdeå kyrka ett högt kulturhistoriskt värde. Dess välbevarade årsring (röd puts) från Daniel Hagmans restaurering 1756–57 är utmärkande för kyrkan. Klockstapeln efter byggmästaren Simon Getings ritningar är ovanlig genom sitt sena uppförande 1816 och har därmed brädfodring med ett klassicerande uttryck. Fristående klockstaplar är annars ovanliga från denna tid när i stort sett alla nya kyrkor byggdes med västtorn. Klockstapeln utgör en av kyrkomiljöns tydligaste årsringar från 1800-talet, som i övrigt är klent representerat. Av särskilt värde är kyrkans senmedeltida valv som är de enda i länet utöver valven i Lövångers kyrka som finns kvar från medeltiden. De förgyllda och målade medeltidsskulpturerna har ett högt kulturhistoriskt och konstnärligt värde, även i ett nationellt perspektiv. Av särskilt värde är också de, för länets förhållanden, ovanligt många inventarierna från 1600-talet, såsom predikstolen, bänkskärmarna, gravhällarna, ljuskronor, domarstolen, von Walters begravningsvapen och korsfästelse-målningen från Prag. Kyrkan präglas invändigt av de medeltida valven och den myckna inredningen från 1600- och till viss del 1700-tal (läktare, korbänkar, altaruppsats och arkitekturmålning) och upplevs därför som genuin, autentisk och ålderdomlig. Kyrkan är på det sättet unik i länet och därför är denna karaktär och patina särskilt viktig att behålla, genom att även framöver undvika alltför påtagliga ingrepp. Bogårdsmuren från 1760-talet med portstolpar, gravkapellet med goticerande drag samt de höga trästegarna med tradition från 1700-talet är karaktärsfulla och viktiga inslag i kyrkomiljön. Detsamma gäller rygghäckarna och de ståtliga gravmonumenten på det äldsta kyrkogårdsområdet söder och öster om kyrkan. |
