Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Flen kn, BETTNABY 8:1 M.FL. BETTNA KYRKA

 Anläggning - Värdering

BETTNA KYRKA
9/27/06
Motivering
KYRKOMILJÖN - Bettna kyrka är placerad på en höjd mitt i ett omkringliggande fornlämningsrikt jordbrukslandskap. Dess monumentala utformning med högt resligt torn åt väster, samt de omgivande platta åkerfälten, gör kyrkan dominerande i miljön. Herrgården Åkerö ligger på ön med samma namn i sjön Yngaren, vars ägare har varit kyrkans patronus. Strax söder om kyrkogården ligger en timrad rödfärgad f d likbod med brutet tak. Söder om kyrkan på andra sidan vägen ligger församlingshemmet, en vit tegelbyggnad byggd 1977.
KYRKOANLÄGGNINGEN - Den omkringliggande äldre kyrkogården omges av en kallmurad terrassmur. Nyare delen i norr är omgiven av en formklippt häck, vilken även sträcker sig i öster och söder. Kyrkogården är gräsbevuxen med sparsamma krattade grusgångar. Äldre träd flankerar gångarna. Gången mellan södra stigluckan och södra portalen är asfalterad. Kyrkogårdens entréer i söder och väster består av putsade stigluckor uppförda 1731, med valmade spåntäckta tak. Vid ingången till norra delen av kyrkogården är en svartmålad smidesgrind. Västra stigluckan är centrerad framför kyrkans västfasad. En dubbelsidig trappa leder upp till den grusade terrassen framför kyrkan. Enkla äldre gravstenar finns i västra delen av kyrkogården. Den öppna klockbocken från 1644 är placerad nordväst om kyrkan och är byggd för tre klockor.
KYRKAN - Bettna kyrka består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia i norr och torn i väster. De av sten murade ytterväggarna är spritputsade och avfärgade i ljus gult med blinderingar i östra gaveln, taklister på tornet och nedre delar av tornet, samt fönster- och dörromfattningar slätputsade. Fönsteröppningar är stickbågiga. Långhusets och sakristians sadeltak täcks av skiffer i bikakemönster. Tornet med sin lökkupolformade spira är belagd med kopparplåt. Kyrkans nuvarande utseende härrör från en byggnation 1902, då ett nytt torn uppförs och kyrkan får ny spritputs.
Under tidig medeltid uppfördes en romansk kyrka med rektangulärt långhus, torn i väster och smalare kor i öster. På 1300-talet förlängdes långhuset mot öster, då koret revs och en sakristia byggdes i norr. Större förändringar gjordes under slutet av 1400-talet, då långhuset breddades, tornet byggdes på med en våning och försågs med en hög spira och ett vapenhus byggdes i söder. Långhuset försågs med två vida stjärnvalv som stöttades av en pelare mellan valven.
Omkring år 1600 bemålades väggar och valv i långhuset med dekorativt kalkmåleri i form av beslagsornamentik, bladverk, frukter, änglahuvuden mm.År 1666 slog åskan ned i koret så att korvalvet krossades. Valvet ersattes 1667 av två nya valv, där det östra är ett gubbvalv, en gubbe ingår i östra valvribban.
Den nuvarande sakristian kom till år 1677, med ett gravvalv under sakristians norra del. Vid slutet av 1680-talet byggdes ett gravkor invid koret för Johan von Fitinghoff på Broby, med son, vilket dock revs knappt hundra år senare.
1774 förlängdes långhuset ytterligare, denna gång mot väster. Vapenhuset och det medeltida tornet revs och västgaveln blev huvudentré och försågs med den klassicistiska portalen.
Nästa stora omvandling skedde 1902, då Gustaf Petterson var ansvarig arkitekt. Ett nytt torn uppfördes, efter ett tidigare förslag av arkitekt F. W. Hoppe, ny bänkinredning tillverkades och kalkmålningarna togs fram i långhuset. Kormålningarna utfördes av dekorationsmålaren Theodor Pettersson med långhusets målningar som stilförebild. År 1969 slutligen, flyttades orgelläktaren fram och praktiska utrymmen byggdes under läktaren. KULTURHISTORISK
KARAKTERISTIK OCH BEDÖMNING - Kyrkan har kvar sitt medeltida murverk i långhusets murar. Sakristian i norr är från slutet av 1600-talet. Exteriören, som har en monumental utformning, härrör från restaureringen 1902, då tornet i väster byggdes efter förebild av F W Hoppes ritningar från mitten av 1700-talet och fasaderna spritputsades.
Kyrkorummet som är ljust och med en för Sörmländska kyrkor ovanlig rymd präglas av senmedeltiden genom långhusets stjärnvalv men främst av 1600-talet genom de rika ornamentala renässansmålningarna samt i viss mån av restaureringen 1902 då ny bänkinredning tillverkas.
Kyrkorummet har en genomtänkt bemålning av den fasta inredningen, såsom predikstol, altaruppsats, orgelläktare och bänkinredning.
ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön:
- Det medeltida murverket i långhusets murar utgör i sig ett omistligt historiskt dokument.
- Kyrkorummet har en stor rymd, något som inte är så vanligt i Södermanlands kyrkor.
- Fem målade medeltida invigningskors finns bevarade på långhusets väggar.
- Renässansmålningar i ornamentik i långhusets västra valv och ovanför sydportalen från omkring 1600 är av hög kvalitet och några av de bäst bevarade exemplen från denna tid. Kalkmålningar från tidigt 1600-tal är representativa för Södermanland och Närke och anses höra samman med Hertig Karls byggnadsverksamhet på Nyköpingshus, Gripsholm och Örebro slott. Landet i övrigt är relativt fattigt på målningar från denna period.
- Den skulpterade och bemålade gubben i korvalvets östra valvribba är en företeelse som endast förekommer i ett fåtal av landets kyrkor och har ett högt kulturhistoriskt värde.
- Kyrkorummets genomtänkta och enhetliga bemålning av kyrkans fasta inredning.
- Sakristian tillhör en av de större i Södermanland.
- Kyrkans osedvanligt stora mängd av begravningsvapen, i kyrkorummet och i tornet, vilka vittnar om socknens prägling av herrgårdskulturen och adelns påverkan av kyrkan.
- Den öppna klockbocken har ett valmat tak som är det enda av sitt slag i Södermanland vilket också är försett med en takryttare på var sida.