Stäng fönster Ronneby kn, SAXEMARA 1:53 SAXEMARA KYRKA
Anläggning - Värdering
| SAXEMARA KYRKA | |
| 6/17/20 |
| Motivering |
|---|
|
Saxemara ligger vid den blekingska kusten en knapp mil sydväst om Ronneby, vid kanten av en bördig dalgång och med ett skyddat läge i Saxemaraviken. Byn är ett gammalt fiske- och jordbrukssamhälle och den marina prägeln är ännu påtaglig, bland annat genom Saxemara båtvarv, ett träbåtsbyggeri som idag drivs i Blekinge museums regi. Aktivt jordbruk bedrivs på flera gårdar vilket gör sig påmint i kyrkans direkta närmiljö med åkermark i öster och norr. Väster om kyrkan finns skola och merparten av byns övriga bebyggelse som främst utgörs av villor från mitten av 1900-talet och senare. I översiktsplanen för Ronneby kommun ses Saxemara med sitt både kust- och stadsnära läge som en attraktiv ort som förväntas expandera i närtid. Allt sedan 1860-talet då Ronneby församling anlade Bredåkra begravningsplats och ett där planerat kyrkobygge inte förverkligades pågick en debatt om församlingens behov av gudstjänstlokaler utanför Ronneby stad. 1894 uppfördes en kombinerad skolbyggnad och kapell i Möljeryd och tre år senare blev Kockums Jernverks tidigare utställningsbyggnad kapell i Kallinge. En växande befolkning medförde trots detta att diskussionen kring fler kyrkobyggnader fortsatte under det tidiga 1900-talet. Slutligen uppfördes parallellt tre distriktskyrkor i Kallinge, Bredåkra och Saxemara, samtliga efter ritningar av arkitekt Herbert Kockum och färdigställda 1939. Den malmöfödde arkitekten, som familjenamnet till trots tidigare mest varit verksam i Stockholm, är utöver ett antal bostadsprojekt, däribland några radhus i Fredhäll som brukar betraktas som Sveriges första terrasshus, främst känd för att ha ritat ett 50-tal bensinstationer för Svenska BP. Att tre kyrkor i samma församling och ritade av samma arkitekt uppförs samtidigt är sannolikt unikt i ett nationellt perspektiv, vilket tillsammans med det arkitektoniska släktskapet kyrkorna emellan gör dem konsthistoriskt intressanta. Kockum sägs ha hämtat inspiration till samtliga tre kyrkor i moderkyrkan Heliga Kors i Ronneby, något som gör sig mest påmint i Saxemaras och Bredåkras breda västtorn med sadeltak där likheterna med den medeltida förebilden är påtagliga. Samtidigt nämns vanligen och något oförklarligt nationalromantiken som arkitekturstil för kyrkorna. Det är i Bredåkra och Saxemara helt uppenbart romansk och gotisk kyrkobyggnadstradition som i ett modernistiskt utförande är utgångspunkten, även om nationalromantiska inslag förekommer och för Kallinge får betraktas som en mer korrekt beskrivning. Möjligen kan man också tala om en nationalromantisk ideologi, där en lekfull blandning av historiska stilar och formelement ger intryck av en lång byggnadshistoria. Exteriört framstår Saxemara och Bredåkra med sina långhus med fullbreda kor och symmetriskt placerade fönster närmast alludera på en 1800-talsombyggnad av en medeltida kyrka, där en salskyrka, om än med små proportioner, adderats till ett medeltida västtorn. Ett gemensamt drag för de tre kyrkorna är användningen av olika typer av valvbågar. Vanligast förekommande är rund-, stick- och korgbågar men även parabelbågar och svagt spetsbågiga valvöppningar förekommer. Dessutom modifierar Kockum i flera fall rundbågeformen något så att den drar åt parabelbågen, exempelvis i Saxemaras triumfbåge. I förhållande till den allmänt vedertagna uppfattningen att Heliga Kors var en så central förebild för arkitekten är det värt att notera att moderkyrkans så karaktäristiska renässansinredning och -målerier på intet sätt avspeglar sig i Kockums kyrkor. Istället präglas hans kyrkorum av ett samspel mellan slätputsade vitkalkade murverk och valv samt snickerier och fast inredning i betsat trä. Funktionalismens genomslag samma decennium är uppenbart och tydliga paralleller kan dras till de restaureringsideologier som vid tiden kom till uttryck i exempelvis Eiler Græbes och Erik Lundbergs restaureringar av medeltida kyrkor. Inventarier och konstnärlig utsmyckning har i viss utsträckning historiserande drag men får generellt sägas vara tydligt präglade av samtida konstströmningar. Även här är Kockum ofta upphovsmannen, men han tog också hjälp av framstående konstnärer som Olle Hjortzberg, Tor Hörlin och Wilhelm Gieseke. De tre kyrkorna präglas dessutom av att mycket små förändringar skett sedan tiden för uppförandet för drygt 80 år sedan och de välbevarade och sammanhållna helhetsmiljöerna utgör en bärande del i kyrkornas kulturhistoriska värde. Den mest påtagliga förändringen är att väntrum med wc tillkommit i vapenhusen på alla tre kyrkorna under 1970- eller 1980-talen, en förändring som i Saxemara och Kallinge föranlett att ytterdörrar till tidigare bårrum ersatts av fönster. Karaktäristiskt för Saxemara kyrka är kyrkorummets brädade tredingstak med dekorativa svängda snedsträvor, ett nationalromantiskt inslag som för tankarna till en fornnordisk sal. Gestaltningen har också ansetts anspela på ett båtskrov, som en koppling till Saxemaras kustnära läge och båtbyggartradition, även om man kan fråga sig om en sådan metafor inte hade uppnåtts enklare och med större effekt genom ett för kyrkorum konventionellt tunnvalv. Oavsett hur innertakets utformning ska tolkas återfinns maritima kopplingar i takkronorna, som Kockum försett med dekorativa ankare, i votivskeppet Ester samt inte minst i Olle Hjortzbergs altartavla. Motivet alluderar på Jesus kallar lärjungar vid Genesarets sjö men scenen utspelar vid ett fiskeläge, exempelvis Saxemara, i slutet av 1930-talet. Herbert Kockum stod även för ritningarna till Saxemara kyrkogård som invigdes 1941. Kyrkogården har en traditionell inramning av trädkrans, häckar och bogårdsmur. Ett intressant arkitektoniskt grepp är hur den nordvästra delen från huvudingången fram till kyrkans entré avgränsas gentemot övriga kyrkogården med gråstensmurar. Ytan är inte avsedd för gravsättning utan är istället tänkt att fungera som kyrkbacke eller kyrktorg. Den relativt sena tillkomsten gör att samtliga gravvårdar håller en lägre skala, vilket blev vanligt under 1930-talet. De norra och östra kvarteren har emellertid en något mer ålderdomlig gestaltning som ofta kommer till uttryck i mycket små vårdar. Kulturhistoriskt intresse tilldrar sig Alfred Södergrens familjegrav. Det var på Södergrens tidigare mark kyrkan uppfördes och han gravsattes vid invigningen av kyrkogården i augusti 1941, drygt 15 månader efter sin död. På den södra delen som togs i bruk i början av 1960-talet utmärker sig ett antal vårdar i vit marmor mot de övrigt relativt enhetliga gravvårdarna där flertalet är utförda i grå eller röd granit. Här representeras även mer sentida gravskick i form av minneslund och urngravplatser. Liksom på många andra kyrkogårdar i Blekinge lever traditionen med yrkestitlar kvar fram i nutid. Vid sidan av titlar med kopplingar till lantbruk eller sjönäring som speglar sockens historiska sociala strukturer syns därför även titlar som advokat, lagerchef och rörmontör. |
