Stäng fönster Helsingborg kn, HÄSSLUNDA 38:1 HÄSSLUNDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hässlunda kyrka, HÄSSLUNDA KYRKA | |
| 12/2/15 |
| Motivering |
|---|
|
Karaktärisering Hässlunda kyrka är en viktig del av kulturlandskapet i socknen. Byns utbredning och sockencentrum med klockargård, prästgård och skolor är välbevarad medan landskapet kring byn har genomgått stora förändringar. Kyrkogården har sannolikt kvar sin ursprungliga storlek och kyrkan har kvar sitt medeltida utseende i hög grad. Utvändigt är kyrkans höga murar, det låga kraftiga tornet mycket karaktäristiskt för kyrkan. Absiden har en påfallande liten utbuktning från kyrkans östsida och ser närmast litet tillplattad ut. Murarna lutar kraftigt utåt i ovankant på norra sidan. Alla dessa egenheter som undkommit tillrättalägganden vid sentida renoveringar vilket ger kyrkan en alldeles speciell charm. Tornet har behållit sin relativt ringa höjd medan de flesta andra låga kyrktorn har förhöjts under årens lopp. Viktigt för kyrkans karaktär är också avsaknad av takutsprång vid gavelkrönen, strävpelarna, trappgavlarna och trapptornet till klockvåningen. Kyrkans fönsteröppningar med indragna bågar i lite ojämna, stickbågiga murnischer bidrar till kyrkans karaktäristiska utseende. Kyrkans byggnadstid brukar anges till 1200-talet dvs. inte den äldsta kyrkobyggnadsperioden. En anledning till detta är kyrkans tjocka murar och inslag av marksten och tegel i murverket. Murverket är inte helt homogent och möjligheten finns att kyrkan blivit ombyggd vid något tillfälle kanske i samband med valvslagning inne i kyrkan. Tvåskeppiga sockenkyrkor är ovanliga och kan jämföras med Sankt Olofs och Fru Alstads kyrkor som båda var viktiga vallfärdskyrkor. Detta väcker frågor om Hässlunda kyrka kan ha haft en särskild funktion som vallfärdskyrka. En blomstringstid i samband med införskaffandet av en relik och helgonaltare i kyrkan skulle kunna förklara en ombyggnad av kyrkan och den ovanliga planlösningen. Även koret har en ovanlig plan vilket kan tyda på en särskild funktion kanske kopplad till liturgi. Nischerna vid triumfbågen för tanken till någon form av lektorium. Kalkmålningarna i koret föreställande Sankt Knut kan ha en koppling till en helgonkult knuten till kyrkan. Troligtvis har ett sidoaltare stått i långhusets nordöstra hörn. Kyrkorummets inredning är välbevarad med snickerier från 1600-talet och framåt. Predikstolen representerar 1600-talet och utgör exempel på tidens träskulptur av hög kvalitet. Altaruppställningen från tidigt 1800-tal utförd i en tidstypisk provinsiell empirstil har en ovanlig uppbyggnad och tidstypiskt måleri och bildar tillsammans med dopfunt, bänkar och orgelläktare en fin helhet. Valvens 1800-talsmåleri har mycket hög kvalitet och det är ovanligt att målningar från denna tid finns bevarade. Målningarna ger närmast en kontinental prägel till kyrkans interiör. I stor sett har tiden frusits vid 1800-talets slut då mycket få förändringar har skett i kyrkorummet sedan dess. Den senaste renoveringen av kyrkan skedde vid en tid då kyrkan ansågs övertalig. En del ändringar gjordes av kyrkorummet vid detta tillfälle för att få ett mer funktionellt kyrkorum. Inbyggnaderna under läktaren och borttagandet av altarringen har inneburit en påverkan på kyrkorummets orörda karaktär. Framtagandet av den äldre altartavlan har däremot stärkt altaruppsatsens tidsuttryck och upplevelsen av koret. |
