Stäng fönster Hässleholm kn, HÄSTVEDA 80:1 HÄSTVEDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| hästveda kyrka, HÄSTVEDA KYRKA | |
| 6/22/22 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Hästveda ligger två mil nordost om Hässleholm i småbruten odlings- och skogsbygd. Ortnamnet är tidigast belagt i skrift 1145 och skrevs då Hestwite, som antas åsyfta skogsbete för hästar. Fornlämningar från sten- och bronsåldern visar på en lång kontinuitet av mänsklig aktivitet i trakten. När södra stambanan 1862 drogs genom norra Skåne anlades station några kilometer väster om kyrkbyn, där ett stationssamhälle snart växte fram. Kyrkbyn bevarar ännu karaktären av gammalt sockencentra, med prästgård, församlingshem och äldre skolbyggnad som idag fungerar som privatbostad. Kyrkans närmiljö utgörs i övrigt av åkermark, gårdar, villabebyggelse och småindustrier. Hästveda kyrka antas ha uppförts under slutet av 1100-talet enligt romanskt mönster med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Det rektangulära västtornet som är bredare än långhuset är också ursprungligt, vilket är mer ovanligt. Ursprungliga västtorn har tolkats som försvarsanläggningar men även som maktmanifestationer av kyrkans patronus, en kunglighet eller storman som här kan ha haft en emporvåning eller privata dop- och gravkapell. Kyrkan hade ingångar i norr och söder och sannolikt även korportal i söder. Långhus och kor hade plana innertak medan absiden slogs med ett hjälmvalv under vilket östväggen pryddes av ett Majestas Domini-motiv. Under senmedeltiden adderades ett vapenhus vid sydportalen och kyrkorummet slogs med kryssvalv som smyckades med kalkmålningar av den så kallade Everlövsverkstaden. Det var troligen även kring denna tid som hörnkedjor och port- och fönsterpartier utvändigt försågs med kvadermålningar i kimrök, röd järnoxid och vitt. Utöver att tornets övre del revs på 1600-talet och att ett gravkor under en tid ska ha funnits i norr bevarade kyrkan i allt väsentligt sitt utseende fram till 1860-talet då den fick sin nuvarande utvändiga gestaltning i och med en ombyggnad under ledning av domkyrkoarkitekt Helgo Zettervall. Exteriören präglas idag av de ursprungliga romanska byggnadsvolymerna och det breda tornet som genom Zettervalls förlängning av långhuset i väster fick en för kyrkan karaktäristisk placering mitt i skeppet. Zettervall var under 1800-talets andra hälft en av landets främsta förespråkare för den medeltidsinspirerade kyrkoarkitektur som i Hästveda bland annat kommer till uttryck i trappstegsgavlarna på västra tillbyggnaden (som idag inrymmer vapenhus) och tornet. Zettervall försåg även kyrkan med dörr- och fönsteromfattningar av rödkalkat tegel som stod i effektfull kontrast mot de vitmenade fasaderna. Omfattningarna vitkalkades senare men är sedan 2006 åter röda. Interiören präglas av den romanska uppförandetiden och senmedeltidens valvslagning, där intrycket domineras av de ovanligt rika och välbevarade kalkmålningarna från två tidsperioder med synnerligen höga konsthistoriska värden. På absidens väggar och valv finns målningar daterade till 1200-talets mitt. Här framställs bland annat ett för romanska kyrkor typiskt Majestas Domini-motiv – den allhärskande Kristus sittandes i en mandorla. Fragmentariskt måleri från denna period finns även bevarat på vinden ovanför valven. Målningarna i långhusets och korets kryssribbvalv samt på triumfbågen är tillkomna kring år 1500 och tillskrivs den så kallade Everlövsmästaren eller Everlövsverkstaden vars verk finns bevarade i ett tjugotal skånska kyrkor. Målningarna i Hästveda tillhör de bäst bevarade. Karaktäristiskt för verkstaden är ett livfullt och färgrikt folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Bland motiven märks bibliska scener, ett Anna själv tredje-motiv på triumfbågeväggen och i triumf- bågen två vapensköldar tillhörande Knud Skielmsen Gere och Axel Lavesen, de två jylländska adelsmän som tros ha bekostat arbetena. Till medeltidens avtryck interiört hör även takstolskonstruktionerna över långhus, kor och absid som tilldrar sig byggnadsteknikhistoriskt intresse. Tornets bottenvåning har en ålderdomlig karaktär, även om kryssvalvet tillkom vid Zettervalls restaurering på 1860-talet. Därtill utgör Leon Nilsons restaurering 1940 och sonen Torsten Leon-Nilsons arbeten mellan 1956 och 1962 framträdande årsringar. Vid det första tillfället byggdes västra tillbyggnaden om till vapenhus och ny läktare uppfördes. Framförallt förstärktes upplevelsen av det medeltida kyrkorummet genom återupptagningen av det romanska absidfönstret samt friläggningen av kalkmålningarna. Torsten Leon-Nilsons största avtryck är tegelgolven, inbyggnaden för sakristia samt omgestaltning av absiden med nytt altare och flytt av altaruppsatsen. Bland kyrkans fasta inredning och inventarier finns två bevarade föremål från tiden kring kyrkans uppförande som utöver sina konsthistoriska värden även har höga kontinuitetsvärden knutna till deras höga ålder och långa historik i kyrkan. Dels dopfunten i granit i enkelt utförande utan utsmyckningar, dels en gavelsten från en romansk gravvård med kristen inskription på latin i runskrift. Inskriptioner på romanska gravstenar är mycket ovanliga, endast ett fåtal har påträffats i Skåne. Predikstolen med baldakin från 1590-talet tillskrivs den framstående och i Skåne mycket produktive bildhuggaren Jacob Kremberg. De är renässansarbeten av hög hantverksmässig kvalitet men i jämförelse med andra verk av Kremberg ändå av relativt enkel karaktär. 1700-talet representeras av den återanvända läktarbarriären i rokoko samt altaruppsatsen av den i regionen mycket verksamme träsnidaren Johan Ullberg vars 40-åriga produktion präglas av ett repetitivt form- och bildspråk med ett provinsiellt uttryck, ofta benämnt bondbarock. Modernistiska inslag i kyrkorummet återfinns i form av Torsten Leon-Nilsons altarring och orgelfasad och Karl-Einar Anderssons glasmålningar i absidfönstret, alla från tidigt 1960-tal, samt Åke Fribyters bänkinredning från 1975. Hästveda kyrkogård bevarar norr och söder om kyrkan ett antal äldre högresta gravstenar och gravplatser med beläggning av singel och omgärdning av stenramar eller i enstaka fall infattningshäckar eller järnstaket. Dessa vårdar och gravplatser är liksom grusade gångsystem, trädkransar och alléer samt formklippta vintergröna buskar och häckar av avgörande betydelse för upplevelsen av kyrkomiljön och har högt bevarandevärde. En stor del av gravstenarna, oavsett ålder och formspråk, bär yrkestitlar och gårds- och bynamn som speglar socknens historia och utveckling. Kvarteren i öster har en enhetlig karaktär typisk för kyrkogårdar tillkomna under 1960- och -70-talen, med gräsade ytor och låga och breda gravvårdar ordnade utmed rygghäckar. Källa: Hästveda kyrka, Kulturhistorisk karaktäristik och bedömning, Henrik Nilsson, Laserna restaurering, 2022-06-22. |
