Stäng fönster Kävlinge kn, KÄVLINGE 35:13 KORSBACKA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Korsbacka kyrka, KORSBACKA KYRKA | |
| 6/26/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Korsbacka kyrkoanläggning Korsbacka kyrka ligger vackert, uppförd på en höjd ca 200 meter ifrån Gamla kyrkan. Den gamla och nya kyrkan sammanbinds rumsligt av en trädkantad allé, som bildar en elegant visuell axel mellan de båda begravningsplatserna. Kyrkogården består av fyra olika delar, avläsbara genom klara gränser i form av träd och buskar, och genom gravkvarterens skilda utformning. Den mellersta delen har en typisk 1800-talskaraktär med grusade, buxbomskantade gravplatser och många påkostade familjegravplatser med flera vårdar. Många städsegröna växter når midjehöjd, vilket ger området en påtagligt grön karaktär som dominerar över gravarnas uttryck. Även utvidgningarna åt väster och öster präglas av en rätlinjig kvartersstruktur och gravar omgärdade av buxbom. Till skillnad från den mellersta biten av kyrkogården är dessa delar terrasserade, vilket ger dem sitt egna uttryck. Den västra sidan har en mer utpräglat klassicistisk karaktär än den östra delen, med höga rygghäckar och gravar som underordnar sig den strama helhetsbilden. 1970-talets utvidgning och minneslunden ligger avskild från övriga kyrkogården på andra sidan av en nedsänkt gång- och cykelväg. Området är rationellt planerat med stora gräsytor, korsade av gångar och med gravar i rader, där enskilda rabatter i anslutning till vårdarna ersatt de äldre gravarnas buxbomsomgärdningar. Korsbacka kyrka, ritad av den Malmöbördige arkitekten Alfred Arwidius, är typisk för kyrkobyggandet vid 1800-talets slut, och för sin tids stilsökande arkitektur. De spetsbågiga fönstren, kontreforterna liksom dekorerna i form av putsat listverk, trappstensgavlar och glaserat tegel, ger byggnaden en tydligt gotisk karaktär. Till skillnad från t.ex. de samtida kyrkorna i Eslöv och Asmundtorp, som utförts i en helt konsekvent nygotisk stil, uppvisar Korsbacka kyrka även drag av nationalromantik. Den är tyngre och lägre, med dominanta takfall och en mindre utpräglad vertikalitet. Fasaderna är gjorda i maskinslaget tegel, som vid byggtiden var ett nytt och oprövat material. Trots stora byggtekniska problem genom åren, vilket krävt omfattande lagningsarbeten på murar, tak och avtäckningar, framträder byggnadens yttre idag som i stort sett intakt. De stora visuella skillnaderna sedan kyrkans tillkomst är, att takskiffret ersatts med kopparbeläggning, och tillbyggnaden av förrum och wc vid vapenhuset. De exteriöra tilläggen har underordnat sig det ursprungliga uttrycket. Tidens omgestaltningar har däremot förändrat kyrkans interiöra karaktär i grunden. Det som ursprungligen var en dekormålad kyrka med tydligt religiös prägel bär idag också karaktären av en allmänt hållen lokal. Sentida tillägg i kyrkorummet, t.ex. ett stort antal framträdande högtalare och strålkastare i taket, antyder kyrkorummets sociala värde och församlingens önskan om ett aktivt kyrkorum. Långhusets främre del, med sina lösa stolar, orgel, flygel och körplats m.m. fungerar som ett flexibelt rum som kan ommöbleras för olika användningsområden. Akustiken är god, och kyrkan har genom åren varit plats för många musikarrangemang. De gjorda förändringarna har samtidigt medfört, att kyrkans betydelse begränsats ur ett konstnärligt- och arkitektoniskt hänseende. Interiören står, med sin ljusa färgsättning, moderna materialbehandling och möblering med lösa stolar, i kontrast till exteriörens sammanhållna gotik. De förändringar som gjorts, t ex omgjutningen med kvartersgolv i terrazzo, liksom ommålningen med moderna färger, är påfallande enkelt utförda. Tillägg i form av anslagstavlor och förvaringsskåp, men också installationerna såsom långhusets infravärmare, reducerar upplevelsen av kyrkorummet och gör det mindre pregnant. I kyrkorummet finns ett fåtal inventarier kvar sedan kyrkans uppförande. Bänkarna ger struktur till det stora kyrkorummet tillsammans med gångarnas viktoriaplattor, som är en värdefull exponent för sin tids stilideal. Läktaren med Molanderorgeln är fint inpassad, och har ett utseende som bär släktskap med de brutna trätaken i långhuset och södra vapenhuset. Balkongformen är tidstypisk, då den förordades av Zettervall i hans ”Allmänna anvisningar”. Orgelfasaden fungerar som pendang till altaruppsatsen. De är, likt predikstolen med sitt ljudtak, utförda i ett samstämmigt gotiskt formspråk med de olika partierna åtskilda av fialer och kolonetter. Altaruppsatsens målning är gjord av dansken Fredrik Krebs i hans mer kände landsman Carl Blochs anda. Genom att låta dessa inventarier framträda i kyrkorummet, betonas dess religiösa prägel samtidigt som det bättre binds ihop och får en mer gotisk stildräkt. Vid tiden för kyrkans uppförande började det bli vanligt att integrera rum för t.ex. dopkapell inom kyrkan, som ett sätt att betona sakramentens betydelse. Kor, sakristia och dopkapell bildar i Korsbacka kyrka en treenighet som ger östfasaden dess speciella form. Koret och kapellet står i förbindelse med långhuset men också med varandra, vilket gör det möjligt att utnyttja rummen på olika sätt. |
