Stäng fönster Gnosjö kn, KÄVSJÖ 15:1 KÄVSJÖ KYRKA
Anläggning - Värdering
| KÄVSJÖ KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A utgör ett äldre köpegravsområde, vars karaktär idag är utslätad genom ett konsekvent borttagande av grusbäddar och häckinramningar. Ett stort antal av de högresta vårdarna från förra sekelskiftet står dock kvar mellan senare enkla vårdtyper och betyder mycket för upplevelsen av historiskt djup och dynamik. Flera vårdar speglar genom sina titlar m.m. socknens självmedvetna bondeklass och i några fall väckelsens betydelse. Även yngre vårdars titlar kan ha ett intresse som spegling av socknens moderna historia. Gravraderna längs kyrkogårdsmurarna fyller ett viktigt strukturskapande syfte som fond till de andra kvarteren. Kvarter B hade tidigare en tydlig struktur med grustäckta och häckinramade familjegravar mot gångarna och en grästäckt allmän linje i mitten. Av detta återstår idag endast vårdarna, uppblandade med yngre gravar. Därmed ligger det kulturhistoriska värdet i enskilda vårdar. Stenar och smideskors från 1600- och 1700-talen besitter ett mycket högt värde som exempel på den lokala gravkonsttraditionen innan industrialismen. Likaså är gjutjärnsvårdarna av stort intresse i och med att de speglar den tidiga industriella gravvårdsframställningen, som regel knuten till bygdens järnbruk. Det tidiga 1900-talets högresta vårdar spelar en roll för kvarterets dynamiska uttryck. Titlar på vårdar berättar om en gången tids samhälle. Hos kvarter C liksom hos B är den tidigare tydliga strukturen från tidigt 1900-tal utslätad och det kulturhistoriska värdet ligger i de enskilda vårdarna. Man kan dock se att platsen vid koret haft hög status genom två kyrkoherdegravar. Särskilt intresse tilldrager sig de många gjutjärnsvårdarna som speglar den tidigaste industriella gravvårdsproduktionen i bygden. Bevarandet av den Slettengrenska graven med sin grusbädd fyller ett pedagogiskt syfte, för att visa hur tidigare fl ertalet gravar var utformade. Förra sekelskiftets högresta vårdar bidrager till kvarterets historiska djup och dynamiska intryck. Titlar på äldre vårdar berättar om viktiga roller i socknen. Enstaka av de låga vårdarna från mellan- och efterkrigstid besitter konstnärliga kvaliteter. Nya kyrkogården har idag en stram efterkrigstida karaktär med rygghäckskantade rader av låga gravvårdar. Detta är en vanlig prägel på svenska kyrkogårdar. Ett ovanligt drag är markerandet av gravplatserna genom häckarnas utskjutande partier. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i de övergripande strukturerna. Enstaka vårdar får ett värde genom titlar, vilka berättar om socknens 1900-talshistoria. Kyrkogårdens senaste utvidgning har en enkel uppbyggnad med stramt utformad minneslund som refl ekterar vår tids förändrade gravsed. kyrkogården som helhet Kävsjö kyrkogård har medeltida ursprung. Kyrka, kyrkogård, f.d. skola och prästgård bildar en sammanhållen kyrkomiljö. Kyrkogården består av tre – genom stenmurar och trädrader – klart avläsbara delar. Den äldsta delen i norr utgör en rektangel kring kyrkan och har den typiska landsbygdskyrkogårdens kännetecken genom åldrig kallmur, smidesgrind och trädkrans. En kort lindallé på grusplanen framför kyrkogården bildar en axel mellan kyrka och skola. Rätvinkliga grusgångar omger två stora kvarter söder och öster om kyrkan samt ett längs kyrkogårdsmuren. Kyrkogårdens karaktär från början av 1900-talet är idag utslätad genom ett konsekvent borttagande av grusbäddar och häckinramningar från gravplatserna. Därmed har den tidigare tydliga strukturen – med stora familjegravar längs kyrkogårdsmurarna och gångarna samt allmän linje i mitten av södra kvarteret – kraftigt försvagats. Omläggningen från grus till lättskötta sammanhängande gräsytor är en utveckling som de fl esta av länets kyrkogårdar genomgått under senare årtionden. Detta har lett till att gravkvarterens kulturhistoriska värden främst ligger i enskilda vårdar. I det tämligen blandade vårdbeståndet på kyrkogårdens äldre del står det förra sekelskiftets högresta vårdar för historiskt djup och dynamik. En särställning intar en handfull förindustriella vårdar som representerar den lokala hantverksmässiga gravkonsten. Av högt värde är även ett antal gjutjärnsvårdar som kan knytas till järnbruken i bygden. Enbart en grav har bevarad grusbädd, varför denna har ett pedagogiskt intresse. I söder är en stor utvidgning från åren 1919 och 1956 med typisk efterkrigstida karaktär, vilken kännetecknar fl era av landets kyrkogårdar. Typiskt är raderna av låga vårdar längs rygghäckar inom rätvinkliga gräskvarter. Den enhetligt modesta storleken på vårdarna speglar övergången från det tidiga 1900-talets ståndssamhälle och påkostade gravar till folkhemmets kollektivism. De kulturhistoriska värdena består i de övergripande strukturerna med kallmurar, smidesgrindar, trädrader, grusgångar och häckar samt enstaka vårdar. I öster är en stor, till stor del outnyttjad utvidgning från 1993 med enkel utformning och en stram minneslund som vittnar om vår tids gravsed. Vårdar med titel på kyrkogårdens gamla och nya del berättar om viktiga delar av socknens historia. De ger en bild av 1800-talets självmedvetna bondeklass, väckelsens stora betydelse i bygden och industrialismens intåg under 1900-talet med stationssamhället Hillerstorp. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider fi nns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Kyrkogårdens genom nivåskillnader, trädrader och kallmurar klart avläsbara årsringar. - Kallmurar, grindstolpar, smidesgrindar, grusgångar, rygghäckar och trädrader är viktiga delar av kyrkogårdens karaktär. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats. Vårdar äldre än 1850 och järnvårdar skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
