Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Osby kn, VISSELTOFTA 26:1 VISSELTOFTA KYRKA

 Anläggning - Värdering

visseltofta kyrka, VISSELTOFTA KYRKA
4/15/20
Motivering
De forntida fynden i och omkring Visseltofta visar att området varit bebott och brukat redan under förhistorisk tid. Naturtillgångarna i form av vattendrag, skog och myrmalm har präglat verksamheten i bygden genom historien. Platsen för kyrkbyn kan således ha lång kontinuitet. Kyrkans ålder är än idag inte helt fastslagen och teorier om en äldre träkyrka på platsen är outredda. Kyrkans kor och östra delen av långhuset har oomtvistat medeltida ursprung. Korsarmen som byggdes till på 1700-talet och utvidgning av långhus och tillkommande torn på 1800-talet återspeglar som på så många andra platser behovet av en kyrka som kunde rymma socknens växande befolkning, uttryckt i nya arkitektoniska ideal. Kyrkans interiör karaktäriseras av jordnära, hantverkspräglade och färgrika inslag medan exteriören i stort präglas av 1800-talets ideal med torn, vitkalkade murar och enhetliga, stora fönsteröppningar. I likhet med flera andra kyrkor i nordöstra Skåne kan det mäktiga brädvalvet över kyrkorum och kor direkt härledas till den rika tillgången på skog i trakten och det hantverkskunnande som hörde samman med detta. Kyrkans äldsta historia kan studeras i taklaget över koret och östra långhuset, korets murverk med koringång, nischer och två konsekrationskors. Likaså träskulpturerna och dopfunten, samtliga med spår av ursprunglig polykromi, hör till denna tid. Altarets antemensale, altaruppsatsen och predikstolen med tillhörande baldakin är alla sannolikt från sent 1500-tal. Trots förändringar under århundradena framhävs det rika träsnideriet idag återigen av dess ursprungliga färgsättning. På läktarfronten i 1700-talets korsarm vittnar bevarat måleri med rocailler i mjuka kulörer om den tidens ideal och influenser. Likheter finns med måleri på en äldre bänkinredning i bl.a. Osby kyrka. Läktarens bänkinredning är sannolikt den äldsta kvarvarande i kyrkan och vittnar om att den sociala hierarkin i samhället återspegladet genom kyrkans sittplatser, där läktarens mycket enkla sittbrädor var avsedda för samhällets mindre bemedlade. Av en genomgripande renovering kring 1910, återstår idag enbart två bänkar i originalskick, i övrigt byggdes bänkinredningen om under 1940-talet då kyrkan också sannolikt fick dagens färgsättning som knyter an till den äldre polykromin.