Stäng fönster Trelleborg kn, VÄSTRA ALSTAD 26:1 VÄSTRA ALSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| västra alstads kyrka, VÄSTRA ALSTADS KYRKA | |
| 7/7/18 |
| Motivering |
|---|
|
Västra Alstad har en lång historia där en romansk kyrka byggdes kring 1100/1200- talet. Den gamla kyrkbyn tätt intill kyrkan har kvar en äldre struktur med gathus och några gårdar längs vägen som minner om hur byar gestaltades efter enskiftet i början av 1800-talet. Kyrkogårdens omgärdning med mur och trädkrans av hamlade lindar och gjutjärnsgrindarna är betydelsefulla inslag i miljön. Kyrkogården karaktäriseras av sent 1800-talsideal med omgärdningar av buxbom, singeltäckta gravplatser och högresta stenar. Kyrkan är till största delen en 1800-talskyrka. Den har en medeltida föregångare men endast nedre delen av tornet och långhusets gamla västgavel är kvar sedan dess. Tornet byggdes på 1780 och långhuset byggdes nytt 1841 och förlängdes österut 1892. Den stora befolkningsökningen under 1800-talet krävde större kyrkor. De planerades för att 2/3 av befolkningen skulle få plats. Kyrkan är en av många som helt förändrades under 1800-talet. Kyrkan har ett långt och brett långhus som avslutas med en halvrund låg sakristia i öster. Stilen är en enkel rundbågestil i fönster och medeltidsinspirerade takfriser med rundbågar. Det är vanligt i skånska kyrkor att den nya stilen förknippas med landskapets romanska kyrkor. Planformen och fönstersättningen är klassicistisk. Under 1800-talet byggdes i olika historiserande stilar. Fönstren är tidstypiska av gjutjärn och taket belagt med falsad plåt. Fasaden är i stort oförändrad sedan 1892 förutom byte av takmaterial. Tornets nedre del är medeltida, ett brett västtorn. Det är bastant med tjocka väggar och ett inbyggt trapphus. Väggarnas ojämna struktur och valvet bidrar till den ålderdomliga stämningen i vapenhuset. Kryssribbvalvet är murat med helstenstegel. Ribborna har olika anfang, ett av dem är utformat som ett djurhuvud, ribborna är halvrunda. Valvet av stort värde tillhör troligen en tidig valvtyp som är slagen före den stora valvslagningsperioden på 1300-1400-talet. Eiler Græbes välgjorda renovering på 1940-talet frilade valvet. Kyrkorummet är treskeppigt och välvt med ett spetsbågigt trätunnvalv i mittpartiet som ger rummet ett lyft. Kyrkan är ett tidigt exempel på denna typ av tak som senare blev en taktyp som förordades av Zettervall i Allmänna anvisningar. En rundbågig arkad avdelar mittskepp från sidoskepp. Rummet är rymligt och ljust med tolv stora rundbågiga fönster och färgsatt i ljusa grå och vita toner. Treskeppiga kyrkorum är relativt ovanligt i landsbygdskyrkor. Kyrkorummet är ett 1800-talsrum med nyklassicistisk färgsättning. Orgelfasaden samspelar med läktarbarriären och altarringen både i färgsättning och i rundbågen som även kommer igen i den markerade arkaden mellan skeppen. Kyrkan innehåller flera golv, tegelgolv och cementplattor med olika mönster. Cementplattor är tidstypiska golv som bidrar till sekelskiftesstämningen 1800/1900. Tilläggen från 1892 är nedtonade då all ekådring är avlägsnad. De stora gjutjärnsfönstren är smått blyspröjsade och har glasmålningar från 1920-40-tal av Per Månsson. Målningarna är lättfattliga och tydliga, även på avstånd. De bidrar till att sila och dämpa solljuset. Predikstol och altaruppsats från omkring 1600 är rikt snidade. Stilmässigt kan baldakinaltaret eventuellt tillskrivas Daniel Tomisens verkstad i Malmö men är enklare än hans verk i Skanörs kyrka. |
