Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Älmhult kn, ÄLMHULTS KYRKA 1:1 ÄLMHULTS KYRKA

 Anläggning - Värdering

Älmhults kyrka, ÄLMHULTS KYRKA
1/1/07
Motivering
Kvarter A
Kvarter A är intressant pga det lokalhistoriska värde det har liksom formen på kvarteret med gravvårdar
placerade på tre sidor om det kvadratiska kvarteret i vilkets mitt två stora lindar växer.
Önskvärt är att de befintliga gravstenarna återanvänds när gravrätter går ut. De lokalhistoriskt intressanta
gravstenarna som den först gravsatta samt den rest över byggmästaren som byggde kyrkan bör
bevaras. Önskvärt är även att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller
häckar underhålls.

Kvarter B
Kvarteret har kvar sin ursprungliga planering med familjegravar och speglar flera decenniers utveckling
av gravvårdars utförande. Även i detta kvarter dominerar de grustäckta och med stenram omgärdade
gravplatserna.
Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar
underhålls liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde
bevaras eller återanvänds på sin ursprungliga plats. Grusgångarna som delar raderna av gravplatser från
varandra är även de viktiga då de medverkar till det totala intrycket av grustäckta ytor som delas in med
ramar av sten.

Kvarter C och D
Dominerande i kvarteren är familjegravar som är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar.
Flera av gravvårdarna har ett högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde liksom ett antal som har lokalhistoriskt
värde exempelvis Wilhelm Wallins familjegrav, en av grundarna av Wallins stenindustri.
Flera av gravvårdarna är monumentala och huggna i den i trakten brutna diabasen. Utförandet visar på
hög hantverksskicklighet. Genom det stora antalet grustäckta gravplatser får man en ungefärlig bild av
hur kyrkogården sett ut under tiden före 1950.
Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar underhålls
liksom att gravvårdar utförda i diabas och med högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde bevaras
eller återanvänds på sin ursprungliga plats. Grusgångarna som delar raderna av gravplatser från varandra
är även de viktiga då de medverkar till det totala intrycket av grustäckta ytor som delas in med ramar
av sten.

Kvarter E
Ett för tiden 1950-70 tidstypiskt kvarter med lågmält hållna gravvårdar placerade längs med
rygghäckar.
För att bevara kvarterets karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella nya gravvårdar
hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret.

Kvarter F och G
Ett för tiden 1940-70 tidstypiskt kvarter med gravvårdar placerade längs med rygghäckar.
Av kulturhistoriskt värde är de vanligt förekommande titlarna som visar på vilka verksamheter som var
vanliga inom Älmhult och vad medelklassens medborgare arbetade med under 1940 – 1970-talen.
För att bevara kvarterens karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella nya gravvårdar
hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret.

Kvarter H - K
Av de allmänna linjegravarna finns endast rester kvar. Ett stort antal gravrätter har gått ut under åren och
nya gravvårdar har tillkommit. Kvarteret är därför blandat gällande ålder och utseende på gravstenar.
Önskvärt är att någon eller några av de rester från allmänna linjegravarna bevaras, gärna ett antal som
ligger i linje med varandra, för att visa på ett gravsätt som idag inte existerar men som var mycket vanligt
tidigare. Den gravvård som är från 1929 bör bevaras då den är en av de äldsta inom kyrkogården. I
övrigt är kvarteret relativt okänsligt för nytillskott.

Kvarter L - N
Kvarterets karaktär är splittrad med vårdar från olika tidsepoker men ger ett lågmält intryck genom
gravstenarnas låg höjd.
För att bevara kvarterets lågmälda karaktär är det viktigt att rygghäckar bibehålls och att eventuella
nya gravvårdar hålls i samma låga höjd som övriga gravvårdar inom kvarteret. I övrigt är kvarteret relativt
okänsligt för nytillskott.

Kvarter O - R
Kvarteren är de inom den gamla delen som nyttjats senast. För tiden 1960 - 80-talen tidstypiska kvarter
med för denna tid typiska gravstenar i framförallt röd granit.
För att bevara kvarterets karaktär är det viktigt att eventuella nya gravvårdar hålls i samma låga höjd
som övriga gravvårdar inom kvarteret.

Kvarter S
Kvarteret är intressant både till sin form och genom de från andra hälften av 1900-talet mer stramt formade
men på sitt sätt monumentala familjegravvårdar.

Kvarter T
Kvarteret har ett kulturhistorisk värde genom den funktion det har.

Kvarter U
De små gravvårdarna är tätt placerade i rader med små planteringar vid varje grav och hela kvarteret är
omgärdat av en låg häck av måbär. Det ger hela kvarteret ett miniatyrliknande uttryck som är tilltalande.
Gravvårdarna är trots att de är av mindre storlek ofta försedda med titlar vilket är av lokalhistoriskt värde.
Då spridningen är stor gällande ålder och utseende är kvarteret ändå relativt okänsligt för nytillskott.

Kvarter 1 - 4
Kvarteren är tidstypiska med för det sena 1900-talet och 2000-talets början vanliga gravvårdar. Det
utmärkande i särskilt kvarter 2 – 4 är att gravvårdarna är mer individuellt formade och ibland försedda
med symboler som är knutna till den avlidnes intressen och liv. Här finner vi även gravvårdar resta över
invandrade svenskar.
Särskilt kvarter 2 – 4 är okänsliga för nytillskott då gravvårdarna är individuellt utformade och
spridningen är stor gällande material och formspråk.

Kvarter 7 - 9
Kvarter anlagda för urngravar med i de flesta fall personligt utformade gravstenar med symboler som
minner om något som betytt mycket för den avlidne. Gravvårdarna kommer i framtiden kunna berätta
om människan och hennes liv under det sena 1900-talet och 2000-talets början. Kvarteret är okänsligt
för nytillskott.

Minneslund
En arkitektoniskt välformad minneslund med alla de delar som skall ingå i form av ljusbärare, springbrunn,
minnessten och sittbänkar.

sammanfattning
Kyrkogården består av två delar där den ena anlades när kyrkan byggdes och invigdes den 7 september
1929. Den andra delen anlades söder om den ursprungliga kyrkogården, något lägre placerad, och invigdes
1974.
Den kulturhistoriska karaktären bygger på två saker där den ena är det konstnärliga och kulturhistoriska
värdet av gravvårdar utförda i diabas som är lokalt tillverkade och av hög kvalitet och utförande.
De mest monumentala är placerade på gravplatser täckta med grus och omgärdade av stenramar och ligger
i kyrkans närhet. Det ger en sammanhållande och överskådlig bild av hur kyrkogården sett ut sedan
tiden före 1950-talet. Det andra värdet är att det på kyrkogården pga dess ringa ålder finns gravvårdar
från alla decennier från 1920-talets slut och framåt och då kyrkogården har utvidgats efter hand har
kvarteren hållits relativt intakta utan allt för mycket nya tillskott inne i kvarteren.
Önskvärt är att de gravplatser som idag är grustäckta och omgärdade av stenramar eller häckar bevaras
och underhålls.