Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Sundsvall kn, LÄGDAN 2 NACKSTA KYRKA

 Anläggning - Värdering

NACKSTA KYRKA
12/31/06
Motivering
”Förr bodde man oftast i små hus och samlades i en stor kyrka. Nu bor man i stora hus och kyrkan är liten. En rektangulär kyrka skulle inte göra sig i det formatet. För att den ändå skall uppmärksammas måste exteriören vara uppseendeväckande. Ett torn passar inte i omgivningen, varför dörrarna får utgöra ett lockande element med sin ultramarinblå färg."

Peter Celsing, Nacksta kyrkas arkitekt

Bakgrunden till att uppföra Nacksta kyrka i stadens västra ytterområde var den samhällsutveckling som pågick under 1950-talet, stadskärnan började avfolkas och människor sökte sig till stadens ytterområden, närmare naturen. Nacksta planerades i en första etapp att vara ett bostadsområde för 7000 invånare, en småkyrka skulle inte bara vara en plats för gudstjänst utan lika mycket vara en plats för meningsfullt barn- och ungdomsarbete och för möten människor emellan.

Nacksta kyrka är en byggnad med stark symbolisk laddning, man kan uppfatta den som en ark, beredd att ta oss ombord som en tillflykt undan syndaflodens faror. Dess form kan också få oss att tänka på fisken, den gamla kristenhetssymbolen. Men den buktiga, mot båda ändar spetsigt avsmalnande formen, som också återkommer i altartavlan, kan inte bara ses som ett båtskrov eller en fisk. Vi kan också uppleva den som en sköld. Och som en skyddande sköld välver sig taket över byggnaden. Kyrkobyggnadens starka egenart har knappast någon like bland de många kyrkor som uppförts under 1950- och 60-talen, ett kyrkobyggande där Peter Celsing var ledande, han hade med en serie stämningsskapande slutna kyrkorum i mörkt tegel tidigare angett en linje som följts av flera andra kyrkoarkitekter. Nacksta kyrka präglas, liksom Peter Celsings övriga kyrkor, av en slutenhet i arkitekturen. Kyrkorum och församlingslokaler är nära förbunda, arkitekten har utnyttjat sluttningen till att placera församlingslokalerna i undervåningen, liksom han gjorde i sin första kyrka som uppfördes i Härlanda, Göteborg. Det fönsterband som löper utmed den norra fasaden är avskärmade med lameller vilket förstärker slutenheten mot omvärlden.

Kyrkorummet är ljust med en väl tilltagen höjd och öppenhet i utformningen - Ett inre rum för samling, stilllhet och andakt. Peter Celsing låter ljudet spela en viktig roll för stämningen i kyrkorummet, golvurets tickande, placerad i bakre delen av rummet, understryker rummets stillhet. Den starka färgsättningen har även den en betydelsefull roll. I fasadens spritputsade, svartgrå yta möter besökaren porten i en hoppfullt ljust blå kulör, därefter förs man genom vapenhusets varma röda dunkel, in i kyrkan. Här inne finns ljuset, mot de vita väggarna står läktarväggens ljusa träpanel och de lätta stolarna i björkplywood. Den röda färgen från vapenhuset återkommer som bakgrund till golvuret.

Att särskilt tänka på
* Kyrkans arkitektur, unik i sitt slag, utformad av Peter Celsing, en av Sveriges ledande arkitekter under 1950- och 60-talet, som med en serie stämningsskapande, slutna kyrkorum under 1950- och 60-talet angav en linje som kom att följas av flera andra kyrkoarkitekter.
* Nacksta kyrka är den sista kyrkan Peter Celsing utformade, den är därför särskilt känslig för tillägg och bör hanteras varsamt.
* Interiörens ovanliga och dynamiska färgsättning, främst i kyrkans bottenvåning, framtogs av konstnären Vera Nilsson i ett nära samarbete med arkitekten och är därför betydelsefull för och en viktig del av kyrkans arkitektoniska utformning.
* Vera Nilssons altartavla, De tre vise männen, är ett mycket speciellt verk och värt att beakta ur flera perspektiv, dess starka uttryck och moderna utformning är ej av tradition i en kyrklig miljö, konstnären har fört fram berättelsen om de vise männen till nutid, konstverket är dessutom Vera Nilssons enda verk i icke profan miljö.
De tre vise männen är sovande eller omedvetna om Hoppets Goda Stjärna. En ängel gör dem medvetna om stjärnan. För att nå stjärnan måste de tre med sina ögon tränga genom molnet, som är bilden av det onda. Längst ner ser man de tre människorna i floder av pengar, verkliga och målade. Människorna har olika hudfärg. Den blå, afrikanen, har lite, om ens någon kontakt med penningströmmen. Den av de tre som fått upp ögonen, som sett stjärnan, är försedd med ett stort öga. Den gule skall föreställa europé och är helt nedtyngd av penningsjukan. Skuggan över ansiktet visar att han har svårt att hålla huvudet upprätt! De tre bär ingen grannlåt och inga gyllene kungakronor. antydan till kronor finns, men huvudbonaderna bär träets naturliga färg.
En ängel susar ner genom rymden på, en guldblänkande stråle - äppelkindad och klädd i vardagsrutig klänning. Hon rör med ett finger den förste av de tre och pekar frimodigt på den gyllene stjärnan bortom det stora mörka molnet och den vise spärrar upp sitt ena öga. Ängeln är fri från gloria och vingar.
Det runda, mörka molnet som ligger mellan människorna och stjärnan upptar nästan halva altartavlans yta. Molnet är uppbyggt av bandsågningsrester och under arbetets gång tog det form av ett gubbansikte med skönjbara ögon. I molngubbens anlete har Vera Nilsson infogat några personliga tidskommentarer. Om man tittar noggrant i molngubbens metallögon, kan man skönja orden störst först bäst. Det finns flera tolkningsmöjligheter. I molngubbens panna finns en inplastad kvällstidning med då dagsaktuella rubriker, som ger prov på vad den mänskliga hjärnan kan vara sysselsatt med eller vad som försiggår i ondskans huvud: dollar bp cia pentagon krig. Det var då dagsaktuella ord, men historien om de tre vise männen handlar om eviga problem.

Källor och litteratur
Nacksta kyrka, Sundsvall, 1979
En skrift sammanställd av Sundsvalls museum och Gustaf Adolfs fösamling inför kyrkans 10-årsjubileum.