Stäng fönster Eslöv kn, RESLÖV 57:1 RESLÖVS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Reslövs kyrka, RESLÖVS KYRKA | |
| 10/4/16 |
| Motivering |
|---|
|
Reslövs kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka med västtorn, långhus och kor med halvrund absid vid slutet av 1000-talet eller 1100-talets början. Att romanska sockenkyrkor försågs med torn redan vid uppförandet var vid denna tid ovanligt och brukar tolkas som en symbol för kyrklig eller värdslig maktutövning. Byggherren bör således haft en betydande maktposition, vilket även kyrkan i sig är ett tecken på då den var ovanligt stor för tiden. Den är dessutom en av få skånska sockenkyrkor från denna tid som helt är uppförd i kvaderhuggen sandsten och de romanska murverken är därför intressanta ur byggnadsteknikhistoriskt och byggnadsarkeologiskt perspektiv. Under medeltiden valvslogs kyrkan och på 1500-talet ersattes den halvrunda absiden av en kvadratisk sakristia. Dagens planform, frånsett utbyggnaden för värmeanläggning, fick kyrkan i och med uppförandet av de båda korsarmarna under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Exteriört är det också de väl tilltagna korsarmarna och de högresta rundbågiga fönsteroch dörröppningarna från 1800-talet som tillsammans med de ursprungliga romanska byggnadsvolymerna karaktäriserar kyrkan. Utbyggnad av romanska kyrkor förekom i stor utsträckning under 1800-talet och speglar befolkningsökningen vid tiden. Mest intressant är dock den blytäckta tornhuven i barockstil som sätter tydlig prägel på kyrkan. Bevarade blytak finns idag endast på fem kyrktorn i Skåne. Interiört finns avtryck från flera delar av kyrkans 900-åriga historia. Medeltiden är ännu närvarande i valvslagningarna och de ursprungliga romanska triumf- och tribunbågarna, byggnadselement som har avgörande betydelse för upplevelsen av kyrkorummet. Ovan valven på kyrkvinden finns kalkmålningar i två lager, varav de underliggande målningarna bör vara utförda i samband med att kyrkan byggdes. Detta gör dem till några av Skånes äldsta bevarade kalkmålningar, med ett mycket höga konsthistoriska värden. Dopfunten utgör kyrkans äldsta inventarium och har tillskrivits Mårten stenmästare som bör ha tillverkat den i slutet av 1100-talet. Dopfatet, ett holländskt 1600-talsarbete i driven mässing, är ett sällsynt inslag i svenska kyrkor. Predikstolen som tillverkades 1630 av bildhuggaren Otto Skopius har höga konstnärliga och konsthistoriska värden men är också en symbol för kyrkans tid som patronatskyrka, då den skänktes till kyrkan av dess dåvarande patronus Tage Ottesen Thott. Den hantverksmässigt skickligt utförda spiraltrappan i vapenhuset och sydportalens prydnadsgavel från en tidigare orgelfasad är interiörens främsta representanter för 1800-talet, medan det tidiga 1900-talet tar plats i kyrkorummet genom bänkinredningen i öppna kvarter. Bänkgavlarna har dock fråntagits sitt ursprungligen utpräglade nygotiska formspråk i och med de förenklingar som gjordes på 1940-talet. I och med 1960- och -70-talens restaureringar introduceras ett modernistiskt uttryck som ännu sätter stor prägel på kyrkorummet. Altaruppsats, altarring, orgel, trappbarriär till predikstolen samt skiljeväggen mellan långhus och vapenhus är genomgående utförda i ek. Materialvalet kontrasterar tydligt mot de vitkalkade väggarna och valvkapporna och knyter samman kyrkorummets modernistiska inslag, samtidigt som det nedtonade formspråket gör att de underordnar sig den övriga fasta inredningen. Bland de inventarier som inte redan nämnts framträder mässhakarna från 1600- och 1700-talen samt den klotformade nattvardssamovaren i försilvrad mässing från 1800-talet som mest intresseväckande. Reslövs gamla kyrkogård karaktäriseras av den lätt kuperade topografin och den asymmetriska planen med delvis svängda gångsystem. I två kvarter, sydväst respektive nordväst om kyrkan, dominerar högresta gravstenar typiska för det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Väster om kyrkan präglas istället kvarteren av de mer småskaliga gravvårdar som blev vanliga från 1930-talet och framåt. Nya kyrkogården är med sitt nygotiska gravkapell ett mycket tidstypiskt exempel för det sena 1800-talets kyrkogårdsarkitektur. |
