Stäng fönster Oskarshamn kn, BOCKARA 22:1 BOCKARA KYRKA
Anläggning - Värdering
bockara kyrka, BOCKARA KYRKA | |
1/1/05 |
Motivering |
---|
Bockara kyrkogård har än idag kvar den form och struktur som när den anlades. Nya gravplatser har tillkommit men dessa har inordnats i kyrkogårdens struktur. Kyrkogården upplevs idag som en helhet. I det fortsatta bruket av kyrkogården är detta viktigt att värna. Gravvårdarna utgör en viktig del av kyrkogårdens karaktär. Vårdarna är enhetligt låg med utformning och dekor typisk olika decennier. På Bockara kyrkogård har man i viss utsträckning återanvänt gravvårdar. Detta är ett bra sätt att bibehålla kyrkogårdens karaktär. Det finns även person- och lokalhistoriska värden att värna hos de enskilda vårdarna. De gravvårdar där den dödes yrkestitel finns angiven berättar om näringar och verksamheter som varit viktiga i bygden. Bockara kyrkogård anlades i en tid när man fortfarande såg ljust på de små samhällenas möjligheter att utvecklas. Många valde vid den här tiden att flytta från landsbygden till större och mindre orter där det fanns arbetstillfällen i den växande industrin. Anläggandet av en egen kyrkogård och med tiden uppförandet av ett eget kapell markerar en framtidstro och en vilja till självständighet i samhället Bockara. Arkitekten bakom kyrkogården trädgårdskonsulent Sigurd Olsson, var vid den här tiden flitigt anlitat i Kalmar län för att rita utvidgningar av kyrkogårdar. Förutsättningarna på platsen och det faktum att det här rörde sig om en helt ny anläggning gör att Bockara kyrkogård har en annorlunda utformning jämfört med många andra av hans verk. I Kalmar län anlades få helt nya kyrkogårdar vid den här tiden. Två undantag är Nybro kyrkogård, 1937, och Emmaboda kyrkogård, 1941. Vanligare är att kyrkogårdar har utvidgats under 1930-och 40-talen vilket ofta skedde med ett stort mått av anpassning till den befintliga kyrkogården. Vid anläggandet av en ny kyrkogård fanns möjlighet att anamma nya influenser. De klassicistiska principerna hade starkt påverkat de svenska kyrkogårdsanläggningarna sedan början av 1800-talet. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom nya influenser som ledde fram till utformandet av skogskyrkogårdarna. Bockara kyrkogård är anlagd i brytningstiden mellan dessa båda stilar. I den klassicistiska kyrkogårdens anda är området strikt ordnat vilket ger ett effektivt utnyttjande av området. Drag från skogskyrkogårdarnas anläggningsform finns i valet av inhemskt växtmaterial och ambitionen att få platsen att smälta in i omgivningen. Det man skapade blev ett stycke domesticerad natur. I det fortsatta bruket av kyrkogården är det viktigt att bevara denna anläggningsform. Trots långt framskridna planer på 1960-talet har kyrkogården aldrig utvidgats. Däremot har nya gravplatser ställts i ordning inom den befintliga anläggningen på 1980- och 1990-talen. Kyrkogården har inte heller genomgått någon genomgripande omläggning. Den största förändring som gjorts var när man blev tvungen att ta bort en av rygghäckarna i kvarter C. Man anlade också en minneslund 2001. Gravvårdarna på Bockara kyrkogård är företrädesvis låga och ger ett enhetligt intryck. Flera av de olika typer av gravvårdar som varit vanliga från 1930-talet och framåt finns här representerade. Många av gravvårdarna rymmer person- och lokalhistoriska värden. Det gäller t.ex. de gravvårdar där den dödes yrkestitel angivits, vilket berättar om samhällsfunktioner och näringar som varit viktiga i Bockara under 1900-talet. Till kyrkogårdsmiljön hör kapellet, klockstapeln, kyrkogårdsmuren och växtligheten framförallt i form av träd. Tillsammans bildar de en värdefull kulturmiljö. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Bockara kyrkogård utgör ett av få exempel på kyrkogårdar från 1930-talet i Kalmar län. • Ett kulturhistoriskt värde finns i den väl sammanhållna anläggningen som bevarat sin utformning sedan den anlades. |