Stäng fönster Stockholm kn, BURMANSTORP 1 FD TELEVERKETS CENTRALFÖRVALTNING (MÅRBACKAGATAN)
Anläggning - Värdering
| FD TELEVERKETS CENTRALFÖRVALTNING (MÅRBACKAGATAN) | |
| 3/28/08 |
| Motivering |
|---|
|
Blå = Fastighet/fastigheter vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i kulturminneslagen. Denna stora anläggning vid Mårbackagatan uppfördes 1965-1969 som Televerkets Centralförvaltning, och har synnerligen stora kulturhistoriska värden från en hel rad aspekter. Arkitekturen och planering är av sällsynt hög klass, både när det gäller hus och utemiljöer. De strikta, sparsmakade fasaderna i räfflade grå betongelement med accentförger i fönster, burspråk och portar, kompletteras och mjukas upp de välformade gaturummen och gårdarna. Att miljön har stora gestaltningsmässiga kvaliteter insåg man redan i samtiden, vilket framgår av att anläggningen fick 1970 års Kasper Sahlin-pris för årets bästa Svenska arkitektur. Anläggningen sammanfattar på ett pedagogiskt sätt flera av 1960-talets viktigaste strömningar inom arkitektur och stadsplanering. Hus och miljöer berättar om tidens nybrutalistiska arkitekturideal, som strävade efter en gestaltning som så mycket som möjligt utgick från de moderna byggnadsmaterialens och byggteknikens egna uttryck. Områdets struktur, med relativt låga hus ganska tätt placerade kring hårdgjorda gaturum, utgör ett exempel på de nya vindarna inom stadsplaneringen under 1960-talet, då tätt-och-lågt och stadsmässighet blev tongivande ideal. De stadsbyggnadshistoriska värdena är stora även ur andra synvinklar. Anläggningen är en av de viktigaste representanterna för de arbetsplatser som skulle komplettera bostäder och centrum i ABC-staden Farsta. Ur byggnadsteknikhistorisk och industrihistorisk synvinkel är anläggningen vid Mårbackagatan ett sällsynt helgjutet exempel på storskaligt och konsekvent genomfört industriellt byggande med förtillverkade betongelement. De miljöskapande och stadsbildsmässiga värdena är betydande. Detta gäller områdets inre, med gator och gårdar, men även det sätt som området ter sig utifrån. Anläggningens storlek och placering gör den till ett viktigt blickfång från Mårbackagatan, Larsbodamotet och inte minst från den hårt trafikerade Nynäsvägen. På ett tidstypiskt sätt gavs anläggningen inslag med stora konstnärliga värden. Man kan t.ex. notera entréhallen i hus 3, som smyckades av konstnären Hans Viksten, eller matsalarna i hus 2 samt badet i hus 1 vilka försågs med kakelkonst av Lars Abrahamsson och Lars Bo Ahlsén. Mellan husen i områdets västra del finns en stor bronsskulptur av Asmund Arle. Ur samhällshistorisk synvinkel är anläggningen en mycket tydlig exponent för den betydelsefulla roll som svensk telekommunikationsindustri hade vid denna tid, både i Sverige och i utlandet. Vidare är byggnaderna ett talande exempel på hur företag och stora förvaltningar uppförde stora och representativa anläggningar utanför stadskärnan. Anläggningen är som helhet mycket välbevarad. Dock är de flesta fönster är bytta och husens burspråk har fått förändrade ytskikt. Just dessa ändringar har dock skett på ett sätt som är lyhört för den ursprungliga utformningen. Det finns däremot vissa andra förändringar som inte stämmer överens med anläggningens ursprungliga och medvetna gestaltning; såsom husens nya entréportar, administrationsbyggnadens (hus 3) påbyggnad och gårdstillbyggnad, kontorskorridorernas förändrade innertak och den delvis omgestaltade restaurangen i hus 2. Man kan vidare notera den gårdsupprustning som pågick vid inventeringstillfället, vilken sker på ett sätt som bara delvis tar hänsyn till ursprunglig markplanering, detaljering, utformning. |
