Stäng fönster Hässleholm kn, VÄRGAP 1:11 TVÄRSKOGS KAPELL
Anläggning - Värdering
| tvärskogs kapell, Tvärskogs kapell | |
| 5/17/23 |
| Motivering |
|---|
|
Tvärskogs begravningsplats är beläget i samhällets Tyringes östra utkant, invid landsvägen mot Finja cirka en mil väster om Hässleholm. Tyringe, som idag är kommunens näst största tätort, är känt i skrift från 1300-talet och byn ska ha växt fram kring gästgivargården i Finja socken. Liksom Tvärskog var Tyringe länge en by med endast några få hemman, men i samband med anläggandet av järnvägen mellan Hässleholm och Helsingborg 1875 utvecklades Tyringe till ett stationssamhälle med kurortsverksamhet och betydande verkstadsindustri, i vilket Tvärskog med tiden kom att inkorporeras. Kapellet och begravningsplatsen omges idag av villabebyggelse, främst från 1900-talets andra hälft samt mindre skogspartier i öster. Direkt norr om begravningsplatsen passerar järnvägen mellan Hässleholm och Helsingborg. Tyringe kyrka uppfördes centralt i samhället 1925 och strax därefter anlades begravningsplatsen i Tvärskog, som vid denna tid ännu låg utanför Tyringe. I planen för begravningsplatsen från 1924 finns ett begravningskapell inritat, men först 1935 togs ritningar fram av arkitekt Eiler Græbe. Året därpå, 1936, invigdes Tvärskogs kapell. Eiler Græbe, som senare blev domkyrkoarkitekt, ligger bakom ett stort antal kyrkorestaureringar och begravningskapell i Lunds stift. Hans arbeten präglas av ett genuint intresse för medeltidens kyrkobyggande där även 1930-talets modernism fick utrymme. I sitt originalutförande kan Tvärskogs kapell ses som en rationell tolkning av en medeltida skånsk kyrka – en lågmäld vitmenad byggnadskropp med brant sadeltak och vapenhus i söder samt en interiör med platt innertak med synliga bjälkar som för tankarna till romanska kyrkorum. Grundstrukturen med rytmiskt placerade stickbågiga fönsteröppningar är ännu välbevarad och det senare adderade vapenhuset i öster ansluter väl till Græbes formspråk. Exteriören präglas emellertid starkt av den på 1970-talet tillkomna mexistenen som ger byggnaden ett helt annat uttryck än de ursprungligen slätputsade fasaderna. Interiören är mer välbevarad och har en enkel men sober gestaltning typisk för Græbe, med slätputsade vita väggar, rött tegelgolv samt det tidigare nämnda innertaket i mörkbetsat trä. I koranordningens rundade väggar anas funktionalismens genombrott några år tidigare. Till ursprunglig eller tidig inredning och inventarier hör sannolikt en psalmnummertavla, ljuskronor i mässing samt altaret. Den äldre delen av kyrkogården karaktäriseras av sin terrasserade rutnätsplan som accentueras av häckar, trädrader och alléer. Kvarteren bevarar i stor utsträckning en äldre gestaltning med singelbelagda gravplatser omgärdade av infattningshäckar eller stenramar. Den nyare delen, som tillkom i två etapper på 1970- och -80-talen efter ritningar av den framstående landskapsarkitekten Per Friberg, hade ursprungligen rumsbildande granplanteringar men präglas idag av öppna gräsbevuxna ytor. Grundstrukturen med kilformade kvarter och centralt placerad och delvis stenlagd minneslund utgör ett intressant exempel på välgestaltad kyrkogårdsarkitektur från en tid som i stor utsträckning färgades av krav på rationalisering. I nordväst finns ett kvarter i kuperad terräng med oregelbundet placerade höga ekar som närmast har karaktären av skogskyrkogård. |
