Stäng fönster Lessebo kn, KÅRLANDA 1:11 HOVMANTORPS GAMLA KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Hovmantorps gamla kyrkogård | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkogårdens välbevarade mur utgör en tydlig markör för den gamla kyrkogårdens tidigare utbredning. Likaså visar den markerade kyrkogrunden påtagligt den gamla kyrkans omfattning. Det är önskvärt att kyrkogårdsmuren vidmakthålls och att man låter avlägsna en del sly och buskvegetation invid muren vilken annars hotar att skada murverket om dess rötter tillåts växa in bland stenarna. Ur ett biologiskt perspektiv är det olyckligt att kyrkogårdens yta hålls efter med gräsklippare. Önskvärt vore om hela ytan kunde hållas efter med lie eller röjsåg försedd med klinga, varvid en mer artrik ängsflora skulle kunna etablera sig. På kyrkogården finns sex gravvårdar med läsbara inskriptioner, en minnessten samt ett par resta naturstenar utan inskription. Dessa gravstenar bör fortsatt vårdas då de med sin närvaro visar att kyrkogården en gång i tiden brukats som begravningsplats. Grässvålen vilken tenderar till att valla över de tre liggande gjutjärnshällarna på kyrkogårdens östra del bör kantskäras så att hällarna friläggs. De två rostiga gjutjärnskorsen invid östra muren bör varsamt rengöras från rost och därefter mönjas samt målas med en skyddande svart lackfärg. Gravvårdar uppförda före 1800-talets mitt skall, om så inte redan är fallet, uppföras på den nya kyrkans inventarieförteckning som en försäkran om att de fortsatt kommer åtnjuta vård av församlingen. Sammanfattande bedömning och karaktär Hovmantorps gamla kyrkogård ligger på en sluttning i nära anslutning till Hovmantorps säteri och kringgärdas av en vällagd, drygt meterhög naturstenmur av markfunnen sten. Den medeltida kyrkan i Hovmantorp var uppförd i trä med liggande timmer vilket utvändigt klätts med spån. I skriftliga källor omnämns Hovmantorps socken första gången 1389 och skrivs då ”Hamundathorp”. På kyrkogården finns den gamla kyrkogrunden samt ett fåtal gravminnen bevarade däribland några gjutjärnshällar, ett par gjutjärnskors, ett par resta naturstenar utan inskription samt en granithäll i kyrkans kor. Med sin närvaro visar vårdarna att kyrkogården en gång i tiden brukats som begravningsplats. På kyrkogården finns även en minnessten, rest 1938. För att garantera att gravstenarna fortsatt vårdas bör dessa, om så inte redan är fallet, uppföras på den nya kyrkans inventarieförteckning. Gjutjärnshällarna på kyrkogårdens norra del bör friläggas från överväxande gräs och de två rostiga gjutjärnskorsen invid norra muren bör varsamt rengöras och därefter mönjas samt målas med en skyddande svart lackfärg. Ur ett biologiskt perspektiv är det olyckligt att kyrkogården hålls efter med gräsklippare. Önskvärt vore om hela ytan kunde slås med lie eller röjsåg försedd med klinga, varvid en mer artrik ängsflora skulle kunna etablera sig. |
