Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skinnskatteberg kn, FÄRNA 2:62 MAUSOLEET VID FÄRNA HERRGÅRD

 Anläggning - Värdering

Mausoleet vid Färna herrgård
11/23/15
Motivering
Mausoleet vid Färna herrgård är ett välbevarat exempel på en ovanlig och unik
byggnad. Enligt uppgift ritade arkitekten, Lars Israel Wahlman, endast två
mausoleer under sin livstid. Det första uppfördes år 1899 vid Tjolöholm slott för
familjen Dicksons räkning och revs på 1970-talet, det andra är mausoleet i Färna.
Byggnaden är mycket sällsynt i sin omgivning då Färna är det enda järnbruket i
Västmanlands län med ett mausoleum på dess ägor. Byggnaden är över huvud
taget ett av få mausoleer i hela Bergslagen som är beläget utanför allmänna
begravningsplatser, därtill ett av få bevarade av privat karaktär i Sverige utanför
en begravningsplats. Detta visar på byggnadens sällsynthet.
Exteriören med slaggsten i skiftande fårger och nyanser har ett byggnadshistoriskt
men också ett konstnärligt värde genom hur det tydligt framgår att byggnaden är
uppförd efter en bestämd estetisk tanke. Byggnaden har starka kopplingar till
speciellt två personer, dels till greve Carl Fredrik von Hermansson som lät
uppföra mausoleet till sitt eget minne och som även legat begravd där, men också
till arkitekten Lars Israel Wahlman. Wahlman var vid tiden för mausoleets
uppförande en mycket känd och väl anlitad arkitekt, Tjolöholms slott och
Engelbrektskyrkan i Stockholm är två exempel på hans verk. De starka influenser
Wahlman hade som företrädare av Arts and craft-rörelsen syns tydligt i mausoleet.
Detta sammantaget gör att Länsstyrelsen bedömer att anläggningen har ett
synnerligen högt kulturhistoriskt värde.

Länsstyrelsens samlade bedömning
Mausoleet vid Färna herrgård är en anläggning med synnerligen höga
kulturhistoriska värden genom byggmaterial, den sällsynt förekommande
byggnadstypen, uttrycket för sin tids värderingar samt anknytningen till en av
Sveriges mest namnkunniga arkitekter. Länsstyrelsen anser därför att byggnaden
väl uppfyller kraven enligt 3 kap § l och därmed bör förklaras som
byggnadsminne.