Stäng fönster Mönsterås kn, MÖNSTERÅS 3:1 M.FL. MÖNSTERÅS KYRKOGÅRD
Anläggning - Värdering
| Mönsterås kyrkogård | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter 1-2 Kvarter 1 och 2 tillhör den äldsta delen av kyrkogården. Några vårdar finns kvar sedan den första omgången begravningar. Linjegravsområden var förr vanliga på våra kyrkogårdar. De kännetecknas av de relativt enkelt och enhetligt utformade gravvårdarna och att gravarna går att följa kronologiskt allt efter som begravningarna ägt rum. Ett stort värde ligger i att det är ett gammalt linjegravsområde där det fortfarande går att följa tidsordningen. De enkla vårdarna bär på ett socialhistoriskt värde. Tillräckligt många gravvårdar bör få stå kvar på sina ursprungliga platser för att läsbarheten i tidföljden ska finnas kvar. De tre gjutjärns vårdarna bör föras upp på församlingens inventarieförteckning. Kvarter 3-12 Påkostade köpegravsområden som detta är typiska för det sena 1800-talets kyrkogårdar och begravningsplatser. Med sina många bevarade vårdar, sin välbevarade struktur med grusade gravar längs med raka gångar är dessa kvarter mycket kulturhistoriskt värdefulla. Kontrasten mellan dessa kvarter och det intilliggande enkla linjegravsområdet visar på människors olika ekonomiska villkor i socknen och har därigenom ett socialhistoriskt värde. Många av vårdarna har stora såväl konstnärliga som personhistoriska värden. För att karaktären ska bevaras är det nödvändigt att så många som möjligt av de gamla vårdarna får stå kvar. Det är även viktigt att de grusade ytorna och omgärdningshäckarna även fortsättningsvis även fortsättningsvis sköts som hittills. Gjutjärnsvårdarna, marmor och sandstensvården, samt marmorskulpturen bör föras upp på församlingens inventarieförteckning. Detsamma gäller för det enda bevarade smidesstaketet. Trots senare tiders förenklingar av strukturen har kvarteren kvar flera typiska drag från anläggningstiden på 1930-talet. Till dessa hör de enhetligt låga vårdarna och strukturen med större familjegravar utmed kanterna och de stora gångstråken och mindre gravplatser i områdets centrum. Kvarter 43-49 Området är ett väl bevarat och väl skött exempel på en gestaltningsmässigt medveten kyrkogårdsanläggning från 1960-talet. Den strikta formen bevaras bäst genom att storleken och formen på gravvårdar som får finnas inom kvarteret regleras. I dessa kvarter är det främst växtligheten som bygger upp den rumsliga strukturen. Det är därför viktigt att denna även fortsättningsvis sköts så att den ursprungliga gestaltningsidén bibehålls. Kvarter 13-42 Trots senare tiders förenklingar av strukturen har kvarteren kvar flera typiska drag från anläggningstiden på 1930-talet. Till dessa hör de enhetligt låga vårdarna och strukturen med större familjegravar utmed kanterna och de stora gångstråken och mindre gravplatser i områdets centrum. KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Mönsterås gamla kyrkogård anlades och togs i bruk på 1870-talet, sedan kyrkogården vid kyrkan blivit för liten för socknens behov. Kyrkogården är intimt förknippad med köpingens utveckling. Kyrkogården är anlagd som en typisk stadskyrkogård från tiden, med raka gångar, rektangulära kvarter, lummiga trädrader, en omgivande mur och begravningskapellet i mitten som blickpunkt. Grunddragen med gångar och kvartersformer från 1800-talet är välbevarade. Vid två tillfällen har kyrkogården utvidgats åt väster, 1933 och 1963. Alla de tre, sinsemellan ganska olika, utvidgningsetapperna har bevarat sina särdrag fram till idag. På Gamla kyrkogården har socknens invånare begravts sedan 1870-talet. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner och synen på döden. Traditionerna har skiftat beroende av samhällsklass och tid. De enskilda gravvårdarna vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. Många av gravvårdarna rymmer konstnärliga eller stilhistoriska värden. Alla rymmer information som handlar om person- och/ eller lokalhistoria i form av personnamn och titlar. På Gamla kyrkogården är det inte så vanligt att det står angivet ort- eller gårdsnamn på gravvården. Detta är, av naturliga skäl, typiskt för kyrkogårdar inne i lite större samhällen och något som skiljer dem från kyrkogårdarna på landsbygden. På Mönsterås gamla kyrkogård förekommer titlar som exempelvis lantbrukaren, hemmansägaren, nämndemannen, handlanden, landstingsman, kyrkovärden, fyrmästaren, mejeristen, öf. Maskinisten, garfverifabrikör, styrman, v. konsul, doktor, poliskommissarie, köpman, postassistent, tandläkare och kantorn. En del titlar används fortfarande medan många försvunnit i historiens dunkel. Alla säger något om de näringar och samhällsfunktioner som funnits på orten. På kyrkogården finns många gravvårdar och gravanordningar från 1800-talets senare del och 1900-talets början. Dessa vårdar är framför allt samlade i de äldsta kvarteren uppe på kullen. Gravvårdar av gjutjärn bör samtliga införas på församlingens inventarieförteckning då de är en ovanlig gravvårdstyp. Detsamma gäller det enda kvarvarande staketet av smide. Särskild omsorg bör ägnas vårdarna av sandsten, marmor och kalksten, eftersom dessa ofta får mer skador än sådana av granit. Massverkan av äldre gravvårdar och gravanordningar är betydelsefull för att bevara kyrkogårdens karaktär och struktur. För relativt välbevarade linjegravsområdet i kvarter 1 och 2 gäller att behålla tillräckligt många äldre vårdar för att tidslinjen ska gå att följa. Grusade gravplatser bör även fortsättningsvis vara belagda med grus. Även omgärdande häckar bör bevaras. I den mån nya gravsättningar förekommer bör de nya vårdarna anpassas i fråga om material, utformning och placering så att kvarterens olika karaktär bevaras. Sammanfattningsvis: • Ett stort kulturhistoriskt värde finns i de många bevarade gravvårdarna och gravanordningarna, vilka speglar en äldre kyrkogårdshistoria likväl som socknens och köpingens utveckling. •Pedagogiska och historiska värden finns i den välbevarade kyrkogårdsstrukturen med sina utvidgningar och därtill hörande planteringar, växtmaterial, gångar och övriga anläggningar. |
