Stäng fönster MORA LIMBÄCK 27:7 - husnr 1, VÅMHUS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| VÅMHUS KYRKA (akt.) | |
| 2005-10-11 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkobyggnaden har en rektangulär plan med en tresidig avslutning i öster samt ett kvadratiskt torn i väster. Långhuset utgörs av en enskeppig salkyrka med rak koravslutning; sakristian var inredd bakom koret men är sedan 1950-talet omvandlad till kapellrum. Kyrkorummet och kapellrummet skiljs åt genom en tjock tvärvägg. Tornet var ursprungligen i sin östra del öppet mot kyrkorummet. Numera skils utrymmen åt genom skärmväggar. Vapenhuset i tornet utgör kyrkans huvudingång, ytterligare en ingång är förlagd till södra långväggens mitt. Byggnaden är huvudsakligen uppförd av sandsten, troligen med tegel i omfattningar och krön. Hela byggnaden är putsad såväl ut- som invändigt. Byggnaden har trots ett par större förnyelseprojekt behållit sin ursprungliga karaktär. Upp-rustningen på 1870-talet var till huvuddelen inriktad på underhåll med omputsning och ny avfärgning som följd samt ommålning av inredningen. Den påtagligaste förändringen utvändigt blev tornhuvens spånbeklädnad som ersattes med koppar, samt nya fönsteröppningar i långväggarna. Framför allt blev det 1950-talets omfattande upprustning som kom att lämna tydliga spår, såväl ut- som invändigt. Tornet fick ny kröning och långhusets tak kopparplåt, västportalen omgestaltades, golv och solbänkar fick tegelbeläggning. Invändigt förnyades eller förändrades även en del av inredningen samt färgsättningen. Exteriör Väggarna är slätputsade och avfärgade i en ljusgul kulör. Den i grått avfärgade slamputsen på sockelpartiet är indragen i förhållande till väggarna. Sockeln avslöjar murarnas struktur. Långväggarna har fem fönsteraxlar. Fönstret i södra långväggens mitt är dock sammanbyggt med portalen. Den tresidiga avslutningen i öster har fönster i samtliga sidor. Fönstren är stickbågiga med djupa nischer och markerade omfattningar i putsen. De djupa nischerna samt omfattningarna är avfärgade i grått. Solbänkarna är täckta med kopparplåt. Fönsterramar och -karmar är av trä, med mitt- och tvärposter; de är grön- respektive vitmålade. Ramarna har rutindelning med träspröjsning som tillfördes de befintliga fönstren på 1870-talet. De är för-sedda med antikglas. Fönsteröppningarna i långsidornas mitt skapades 1874, i södra långväggen i kombination med en befintlig port. Porten som är sammanbyggd med fönsternischen har rak avslutning i sin överdel som övergår i fönstrets solbänk. Tröskeln är av sandsten och trappan till porten av tegel. Dörrarna är av samma typ och utförande som i tornets port. Dörrarna är grönmålade i samma kulör som fönstren. Långhuset har brutet tak, valmat i öster över den tresidiga sakristian. Det har i höjd med brot-tet en längsgående trälist som förskjuter fallen från varandra. Taken täcks sedan 1950-talet av kopparplåt, de bar ursprungligen spån. Det kraftiga tornet har i norr och söder, i höjd med vapenhuset, ett fönster i varje sida. De är av samma typ och samma storlek som långhusets. Västra portalen har en infälld stickbågig nisch med omfattning av sandsten. Övre delen, över porten, bildar ett större blindfält i vilket sitter en sandstenssköld utsmyckad med sockenvapnet. Portöppningen är mindre med samma form som nischen. Den har en något smalare omfattning av sandsten. Tröskeln är av sandsten och porten har pardörrar med rak avslutning samt fyllning i bågfältet. Dörrarna har vinkelställd panelfodring som bildar v-mönster, fyllningen ovanför har liggande panel. Portalens nu-varande utformning tillkom i samband med 1950-talets upprustning. Över portalen, i höjd med tornkammaren, har tornet ett fönster som till typen liknar sidofönstren men dock är lägre. Ovanför tornkammarfönstret, i höjd med klockkammaren har tornet ljudöppningar i samtliga sidor. Ljudgluggen i östra sidan är mindre, pga. av långhusets taknock. De har smala stickbågiga och djupa nischöppningar som på insidan är försedda med brädfodrade och svartmålade parluckor. Samtliga nischer har solbänkar med täckning av kopparplåt. Tornet har huv med karnissvängda takfall, över en smal profilerad takfot. Huven har ett litet rombiskt vindfönster i östra takfallet och bär en lanternin som kröns med en lökformad spira. Lanterninen är oktogonal och har sidoväggar fodrade med gulmålad stående panel som inramas av kannelerade och vitmålade kolonner. Fönstren är rundbågiga och saknar spröjsning. Huv och spira täcks numera av kopparplåt men var ursprungligen spånklädda. Spiran kröns av ett kopparklätt kors, på klot, som bär en vindflöjel i form av tupp. Lanterninen och spiran i sin nuvarande form tillkom vid upprustningen på 1950-talet. |
