Stäng fönster MORA HÄRADSARVET 196:3 - husnr 1, SOLLERÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Sollerö kyrka (akt.), SOLLERÖNS KYRKA (SOFIA MAGDALENA KYRKA) (akt.) | |
| 2005-09-15 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Solleröns nya kyrka uppfördes 1779-1785, av sandsten och röd granit och med tegel i omfattningarna. Även valven är slagna av tegel och hela byggnaden är putsad, ut- som invändigt. Grunden står på öns fasta berggrund. Kyrkan utgörs av ett långhus med korta korsarmar i långhusets mitt. Långhuset har i öster en rak avslutning med sneda hörn. Tornet är uppfört över långhuset i väster, det har sin västra sida i liv med långhusets gavel. Sakristian (numera kapell) var inrymd i östra delen av långhuset, i förlängningen av kyrkorummet. Under sakristian finns en källare, den brukades under en period som pannrum och har därefter använts som elcentral, wc och förråd. Byggnaden har sammanlagt fem ingångar; varav en huvudingång i väster genom vapenhuset och två sidoingångar genom korsarmarna. Övriga ingångar ansluter till sakristian. Exteriör Putsens avfärgning har under årtionden skiftat ett antal gånger. Ursprungligen var fasaderna rosa med smygar och taklist i kontrasterande vitt. Redan på 1870-talet infördes den hel vita avfärgningen för första gången och den tillämpades senast 1992. Sockeln av murad natursten har lämnats oputsad. I södra korsarmens sockel, i östra hörnet, ligger en kanthuggen sandsten med en inskription och datumet 27 juni 1780, som minnessten över kyrkan uppförande. De slätputsade och osmyckade fasaderna avslutas med ett kraftigt profilerat listverk som takfot. Långhuset har sex fönsteraxlar i långsidorna samt ytterligare två i korsarmarna, på var sida om sidoingångarna. Östra gaveln har ett fönster i byggnadens mittaxel och västra gaveln har ett fönster över porten i höjd med tornkammaren. Fönstren är indragna i rundbågiga fönsternischer som har plåttäckta solbänkar. Fönsterbågar och karmar är av trä, fönstren har tre lufter, tvärposter och rundbågig avslutning i solfjäder. Träspröjsningen kompletteras med rutindelning av blyinfattat katedralglas. Västra gaveln har även två mindre infällda lunettfönster i sidorna, i höjd med vinden. Fönstersnickerierna är målade i en gulockraliknande kulör. Troligen är fönstren ursprungliga och tillverkade i Falun på 1780-talet (Bergman, 1989). Portomfattningen i väster är infälld i muren och bildar en rundbågig nisch kring den stickbågiga dörröppningen. I nischen, över porten, sitter en minnestavla av grå kalksten, med förgylld inskrift över kyrkans uppförande. Porten har stickbågiga pardörrar av trä med enkla ramar och speglar, klädda med svartmålad järnplåt. Sidoingångarna i korsarmarna har rundbågiga dörröppningar med brett hålkälat språng i omfattningen. I höjd med sockeln har de avrundade kalkstens postament. Ingångarna har tröskelhällar av röd kalksten. De tjärade pardörrarna är av samma typ som i väster men har rundbågiga överljusfönster med spröjsning i solfjäderform. Dörröppningarna i östra gaveln har raka överstycken och enkla dörrar, varav den norra är klädd med kopparplåt och den södra är tjärad. Långhuset och korsarmarna har brutet tak; valmat över gavlarna i öster, norr och söder. Brotten mellan fallen understryks genom en tjärad profilerad trälist. Samtliga tak, även tornet, var ursprungligen spåntäckta. Sin skifferbeläggning fick de åren 1875 till 1877, vilken förnyats därefter. Hörn och nock har plåttäckning. Över nocken i öster står en plåtklädd skorsten, ursprungligen ansluten till sakristians eldstad. Skorstenen är krönt med en dekorativ spets i smide. Tempelmans ritningar angav sadeltak över långhuset men istället uppfördes nuvarande brutna tak. Tornet är integrerat i långhuset och dess västra fasad är sammanbyggd med långhusets västra gavel. Klockkammaren har stickbågiga ljudöppningar; två i vardera norr och söder och en i vardera öster och väster; den östra något mindre. Ljudöppningarna är försedda med tjärade träluckor. Tornets krön har, som långhuset, ett brett profilerat listverk i takfoten. Tornhuven har tälttak med svängda takfall. Den bär en oktogonal lanternin i ramverkskonstruktion fodrad med gulmålad panel. Lanterninen har rundbågiga och spröjsade fönster i hörn, fönsterramar och foder är vitmålade. På sidofälten bär lanterninen svarta urtavlor med siffror och timvisare av mässing. Den kröns av karnissvängd huv över en kraftigt profilerad takfot. Huven har en trappstegsformad avslutning som bär ett kors på klot som i sin tur bär en förgylld tupp. Tor-nets och lanterninens huv täcks av en kopparplåt, ett utförande som infördes 1826-1844. Dessförinnan var torntaken täckta med spån. Tornuret som är placerat i lanterninen är ett av de äldsta i Dalarna, det är tillverkat 1794 i Östnor. Nuvarande urtavlor, av svartmålade bräder med ringar och arabiska siffror är från 1818. Timvisarna är utformade som dalpilar och visar endast timmar. Ursprungligen var endast västra urtavlan fungerande, övriga var blinda tavlor. |
