Stäng fönster BORGHOLM ALBÖKE KYRKA 1:1 - husnr 1, ALBÖKE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ALBÖKE KYRKA (akt.) | |
| 2006-06 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Dagens kyrka består av ett torn med lanternin i söder och ett långhus i nord/sydlig riktning med sakristia i norr. Långhuset byggdes 1859 och kyrkans ovanliga, orientering beror på att långhuset ursprungligen byggdes som ett sidoskepp till den medeltida klövsadelkyrkan. Tornet byggdes tre år efter långhuset och ersatte då den medeltida kyrkan i söder. Med tornet fick kyrkan den utformning av modern kyrka i nyklassicistisk stil som den i väsentliga delar ännu bevarar. Den nyklassicistiska karaktären består främst i det höga tornet försett med lanternin, det lång-sträckta långhuset med större bredd än tornet och ett förhållandevis flackt sadeltak. Även de stora, rundbågiga och över fasaden jämt fördelade fönstren hör till den nyklassicistiska karaktären. Fönstrens spröjsning med kopplade rundbågar är dock snarast ett nyromanskt drag. Också den kraftigt markerade och centrerade sydportalen hör till den nyklassicistiska karaktären, liksom avsaknaden av en motsvarande nordportal. Den södra portalens arkitektoniska uppbyggnad har flera stil- och tidstypiska element främst i form av de båda pilastrar som bär upp en något framspringande trekantsgavel. Inskriftsplattan i röd kalksten som är infogad i portalen ovan dörren kan ses som en del i en öländsk tradition. Den röda kalkstenen har nämligen använts till inskriftstavlor på ön ända sedan senromansk tid. I övrigt kan den södra portalens omsorgsfullt dekorskurna dörrar ses som en fortsättning av traditionen från det sena 1700-talet. I den traditionen placerades dock de konstfullt utformade dörrarna i enkla muröppningar med diskret omfattning, det senare gör dock att de inte helt kan sägas höra till denna. Långhusets och tornets båda entréer har givits en likadan utformning och sammantaget kan sägas att dessa två entréer representerar både nyklassicistiska stilideal och öländska traditioner. Även den slätstrukna taklisten är uttryck för nyklassicismens stilriktning. Taklisten är dock ovanligt liten för sin tid vilket sannolikt hör samman med att den i underkant ursprungligen var försedd med en trappad bågfris. Denna fris återfinns på Törqvists ritningar och hör ihop med den tänkta omgestaltningen av den medeltida kyrkan och dess två torn. På ritningen hade nämligen även det medeltida långhuset och dess ena torn försetts med samma typ av trappad bågfris som det nybyggda långhuset. Det vanliga är att de nyklassicistiska kyrkorna har en förhållandevis slät puts med slätdragna dörr- och fönsteromfattningar och släta hörn. I Alböke har kyrkan dock en tunn puts som låter det underliggande murverkets synas igenom. Denna murbehandling tillkom på 1950- talet. Kyrkan saknar även den släta markeringen kring fönster och dörrar och på hörnen vilket i kombination med den lågmälda taklisten, ger kyrkan ett mycket enkel och avskalat uttryck. Ett smalare torn i långhusets förlängning är något som hör till den nyklassicistiska kyrko-stilen. Tornen på de öländska kyrkorna är dock i de flesta fall medeltida och därför ovanligt kraftiga i förhållande till långhusen. Fönstren på tornen är gärna små, få och oregelbundet placerade. Detta gäller dock inte tornet i Alböke som genom att det nybyggts under den nyklassicistiska perioden kunnat ges ett betydligt smäckrare och mer tidstypiskt utförande. I konsekvens med detta är även fönstren på tornet i Alböke kyrka förhållandevis stora och jämnt placerade över fasaden. Vad gäller fönstersättning, portalutformning samt detaljutformning av lanterninen har man dock helt frångått den för tornet uppgjorda ritningen. De allra flesta tornen på öns kyrkor är försedda med något överdimensionerade lanterniner. Till de öländska särdraget hör även att lanterninerna ofta gjorts åttkantiga. Lanterninen som sådan har sitt ursprung i den kungliga förordning om sparsamhet med virke som kom 1759. Enligt denna förbjöds uppförandet av nya trästaplar varför den blev den direkta orsaken till att både nybyggda och medeltida kyrktorn på Öland undan för undan försågs med lanterniner. De lanterniner som utarbetades av överintensdentsämbetet var i allmänhet lätta och öppna och endast tänkta som prydnad. De öländska lanterninerna skulle emellertid härbärgera två till tre klockor, varför de med nödvändighet kom att bli betydligt bastantare. Den åttkantiga formen på lanterninen i Alböke är sannolikt dels ett resultat av den kyrka som byggdes i Köping 1805 och vars robusta åttkantiga lanternin med halvsfärisk huv blev stilbildande på ön, dels av sin byggmästare P. Isberg. Isberg arbetade i mer än en tredjedel av Ölands kyrkor mellan 1823 och 1864. Han byggde 13 lanterniner, tre i sten och de övriga i trä, vilka alla utom en gavs åttkantig plan. Hans äldre lanterniner var lägre och bredare medan de yngre uppfördes med en slankare profil. Förutom lanterninen i Köpings kyrka har Isberg sannolikt haft både lanterninen i Högrums kyrka och den i Madesjö kyrka (den senare konstruerad av byggmästare Hallström, Stockholm, 1827-30) som förebild. Förutom lanterniner byggde Isberg även flera långhus på ön. Lanterninens flacka huv som avslutas med en spira har stora likheter dels med ritningen från 1860 dels med den halvsfäriska huv med spira som åter innan byggdes av Isberg i Bredsättra kyrka och som troligen var den första i sitt slag på Öland. De spetsiga kyrkspirorna blev vanliga först något senare under 1800-talet och spiran kan ses som ett förebud om denna stilriktning. I de nyklassicistiska kyrkorna på ön lades de flesta sakristior öster om koret. Detta var en placering som praktiserades av Adelcrantz (överintendent från 1757 och en av det svenska 1700-talets centralgestalter inom arkitektur och konstliv, med bl.a. fullbordandet av Stockholms slott i verksförteckningen) på 1770-talet och som fr.o.m. 1790-talet blev den modell som överintendentsämbetet fortsättningsvis under 1800-talet kom att förorda, ofta i kombination med rakt avslutat kor. Placeringen av sakristian i korets förlängning utfördes på Öland, precis som i Alböke kyrka, ofta med en sakristia som var något mindre än långhuset. Detta gav upphov till ett annat återkommande motiv, de stora fönstren i öster på var sida om altaret. Kyrkan har en enkel, avskalad och förhållandevis välbevarad exteriör. Den på 1950-talet om-gestaltade putsbehandlingen är dock uttryck för något som kan tolkas som ett försök att närma sig ett medeltida uttryck. Denna murbehandling är inte ovanlig för mitten av 1900-talet och ger kyrkan ett råare uttryck än vad som är vanligt i den nyklassicistiska stilen. Genom att både torn och långhus uppförts i mitten av 1800-talet är dock Alböke kyrka en av få Ölandskyrkor som helt ny gestaltats under perioden. Detta gör att kyrkan, tillsammans med de andra kyrkor-na som från 1820-talet och framåt helt nybyggdes, kommer närmare de nyklassicistiska idealen än vad som är vanligt på ön. Något som alltså kan sägas gälla för Alböke med undantag för mur behandlingen. Förutom denna följer kyrkan nämligen det nyklassicistiska idealet med ett slankt torn stora rundbågiga fönster en symmetrisk uppbyggnad och fönstersättning och ett flackt sadeltak. Den förhållandevis oartikulerade taklisten är dock inte heller den tidstypisk utan snarare ett uttryck för att långhuset ursprungligen byggdes som flygel till en medeltida kyrka. Då var taklisten utformats med en trappad bågfris i relief (frisen togs bort någon gång efter 1920-talet) en fris som även återfanns på ritningen för omgestaltningen av medeltidskyrkan. Även fönstrens spröjsning avviker något från det nyklassicistiska idealet och har snarare drag av nyromanik. |
