Stäng fönster BORGHOLM FÖRA KYRKA 1:2 - husnr 2, FÖRA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Föra Kyrka (akt.), FÖRA KYRKA (akt.) | |
| 2007-06 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Dagens kyrka är en stor och rymlig salskyrka vars långhus och kor byggdes 1828 varvid det medeltida västtornet också försågs med en lanternin. I samband med 1828 års ombyggnad valde man att ersätta kyrkogårdens fristående klockstapel i trä med en lanternin. Sannolikt hör detta samman med en kunglig förordning från 1759 om sparsamhet med virke. Denna förordning förbjöd uppförandet av nya trästaplar och var den direkta orsaken till att inte bara de nybyggda utan även de medeltida kyrktornen på Öland undan för undan försågs med lanterniner. Genom detta kom, liksom i Föra kyrkas fall, nyklassicistiska lanterniner (om än med en för ön typiskt grov utformning) att kröna de flesta öländska torn, vare sig de var medeltida eller inte. De lanterniner som utarbetades av Överintensdentsämbetet var i allmänhet lätta och öppna och endast tänkta som prydnad. De öländska lanterninerna skulle emellertid härbärgera två till tre klockor, varför de med nödvändighet kom att bli betydligt bastantare. I Köping byggde Johan Petersson en helt ny kyrka 1805, efter ritningar av Jacob Wulf och honom själv. Denna kyrkas robusta åttkantiga lanternin med sin halvsfäriska huv blev stilbildande på ön och har med största sannolikhet stått modell även för lanterninen i Föra. Det medeltida tornet är jämfört med liknande torn på Öland ovanligt kraftigt. Karakteristiskt för Föra kyrkas torn är även att det har en svag lutning inåt. Långhuset har en för nyklassicismen typisk utformning. Denna representeras bl.a. av sadeltaket, den kraftiga taklisten, de stora rundbågiga och över fasaden jämt fördelade fönstren och den centrerade södra entrén krönt av ett lunettfönster. Motivet med ett fönster ovanför porta-len var mycket vanligt i de nyklassicistiska kyrkorna och varierades under hela perioden på olika sätt. Den förhållandevis släta putsen med mycket slätt strukna hörn, fönster- och dörromfattningar är även den uttryck för nyklassicismens stilriktning. Taklisterna på de nyklassicistiska kyrkorna brukar dock vara putsade och slätstrukna på samma sätt som hörn och omfattningar. I Föra kyrka togs dock taklistens puts bort vid renoveringen 1955 varvid den blev markerad på ett för stilen atypiskt sätt. I Ölands nyklassicistiska kyrkor lades, liksom i Föra kyrka, de flesta sakristior öster om koret. Detta var en placering som på 1770-talet praktiserades av Adelcrantz (överintendent från 1757 och en av det svenska 1700-talets centralgestalter inom arkitektur och konstliv, med bl.a. fullbordandet av Stockholms slott i verksförteckningen). Från 1790-talet blev denna placering av koret det som Överintendentsämbetet fortsättningsvis under 1800-talet kom att förorda, ofta i kombination med rakt avslutat kor. Den östra placeringen av sakristian genom-fördes på Öland ofta med en sakristia med mindre bredd än långhuset, något som även åter-finns i Föra kyrka. Vanligt var även att man genom denna placering fick plats med ett par fönster i den östra gaveln en lösning som dock inte använts i Föra kyrka där den östra gaveln är fönsterlös. Sakristian i Föra kyrka har, som ovan nämnts, givits en rak avslutning. Ursprungligen var sakristian liksom de flesta nyklassicistiska kyrkorna på Öland sluten och kunde bara nås från kyrkorummet. Denna entrélösa utformning tillkom ofta trots att ritningarna från Överintendentsämbetet inkluderade entréer och är ett särdrag som kommer sig av den starka medeltida traditionen på ön. Under 1800-talet började dock entréer till sakristiorna tas upp och en av de första gjordes 1863 till kyrkan i Föra. Denna typ av ombyggnad har sedan fortsatt ända in i vår tid så att nu alla yngre sakristior på ön har direkt entré. Sakristians entré har givits en enkel utformning och liknar de äldsta portalerna i Ölands ny-klassicistiska kyrkor vilka fortsätter traditionen från det sena 1700-talet och är enkla muröppningar med diskret omfattning, ibland krönta av ett fönster eller som i Föra av en inskriftstavla. I dessa spartanska portaler utgör de ofta konstfullt utformade dörrarna det dekorativa inslaget. Även de båda entréerna i väster har givits en påfallande enkel utformning. Inskriftstavlan över entrén till sakristian kan även ses som en del i en tradition där färgskiftningarna i den öländska kalkstenen medvetet har använts (redan i de senromanska portalerna) enligt mönstret att de vertikala delarna ofta är utförda i den grå kalkstenen medan den röda använts till de horisontala partierna, inskriftstavlor och baser. Sammanfattningsvis kan sägas att exteriören i dagens kyrka i huvudsak består av delar från två olika tider, det medeltida tornet och det nyklassicitiska långhuset och koret från första hal-van av 1800-talet. Tornet försågs i samband med långhusets tillkomst även med en lanternin men har i övrigt i väsentliga delar behållit sin medeltida utformning. Långhus och kor har givits en tidstypisk utformning på samma sätt som det medeltida tornet har ett för sin tid typiskt utförande. Lanterninen är även den ett för nyklassicismen typiskt element som dock givits en för Öland mycket karaktäristisk utformning. Denna blandning av medeltida torn och nyklassicistiskt långhus är något som är typiskt för Öland där ungefär hälften av kyrkorna har byggts om på detta sätt. Genom att Föra kyrkas delar så tydligt illustrerar sina respektive tidsskikt kan kyrkans exteriör sägas vara en mycket tydlig representant för dessa öns medeltida/nyklassicistiska kyrkor. Tornet är ett av vårt lands märkligaste medeltida kyrktorn. Även om de flesta av öns kyrkor bevarar sina medeltida torn är tornet i Föra öns i särklass kraftigaste och största. Det har dessutom en mycket välbevarad exteriör och är med denna och sin storlek unik på ön. Tornet är ytterligare intressant då det representerar en medeltida byggnadstradition där byggnadsverket i sig är den enda källa som finns att tillgå och har därmed ett stort byggnadstekniskt värde. Det nyklassicistiska långhuset och koret är typiska representanter för de kor och långhus som från mitten av 1700-talet till slutet av 1800-talet byggdes till öns medeltida torn och tillsammans med det särpräglade tornet bildar de en på samma gång typisk och unik enhet med stort kulturhistoriskt värde. |
