Stäng fönster EMMABODA VISSEFJÄRDA KYRKA 1:2 - husnr 1, VISSEFJÄRDA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Vissefjärda kyrka (akt.), VISSEFJÄRDA KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Vissefjärda kyrka har en brett rektangulär planform med fullbrett, rakt avslutat kor och kva-dra¬tisk sakristia i norr. Murarna är avfärgade i vitt och taket belagt med tjärade ekspån. Kyrkan är byggd i en för Kalmartrakten och tiden särpräglad stil och dess rektangulära lång-hus har en jämförelsevis stor bredd och höjd i förhållande till dess längd. Särskilt anmärk-nings¬värd är dess stora bredd vilken sannolikt är orsaken till att kyrkan försetts med brutet tak. Torn saknas men istället står nordöst om kyrkan en klockstapel uppförd året efter att kyrkan in¬vig¬des. Även fönsterindelningen med ursprungligen fyra stora rundbågiga fönster som är placerade två och två ovan varandra i de båda gavlarna medan långsidorna endast har två fönster var är ovanlig. Möj¬ligt¬vis är kyrkan till och med ensam om denna lösning i hela landet. Även om kyrkans utformning är ovanlig så ingår den i en grupp kyrkor i det gamla Kalmar-stiftet med flera liknande drag. Dessa kyrkor har alla Ryssby kyrka (1749-50) som förebild, uttryckligen eller indirekt. Ryssby kyrka var ursprungligen en tornlös, bred och förhållandevis kort salskyrka. Dess, från mur till mur, spända trävalv var dessutom det första i stiftets kyrkor, en takutformning som i fortsättningen kom att bli regel. Denna kyrkotyp –korta, breda, vanli-gen tornlösa under ett högt brant sadeltak eller undantagsvis, som i Vissefjärdas fall, brutet tak - kom att bli modellen för en grupp kyrkor som byggdes under biskop Magnus Beronius tid. Dit hör, förutom Vissefjärda kyrka, även Madesjö kyrka (1754), Torsås kyrka (ritad 1766 byggd 1777) samt Döderhults kyrka (1769-65). Kyrkan har efter uppförandet genomgått några större förändringar. Ursprungligen var kyrkans fasa¬der sannolikt avfärgade i ljusrött, en kulör som troligen ändrades till vitt då kyrkan putsades om år 1795. Taket var även det avfärgat i rött med rödtjära. Denna färgsättning har förekommit även i andra tidiga nyklassicistiska kyrkor. Ett exempel är Algutsboda kyrka som varit rödfärgad och som behöll sin röda färg ända fram till mitten på 1800-talet, en färgsättning som kan ses som ett kvardröjande drag av barockens stilriktning. Sakristian i Vissefjärda ändrades första gången 1812 då en dörr togs upp mot kyrkogården. Vid renove¬ringen 1914 –15 försågs den med källare varvid dess golvbjälklag höjdes, murarna byggdes på och det tidigare pulpettaket ersattes av ett mansardtak. Dessa förändringar gör att dagens sakristia är betydligt större än den ursprungliga vilket understryks av att den idag vänder en gavel mot norr. Detta gör den till ett mer påtagligt element i kyrkans exteriör som inte underordnar sig långhuset så som den ursprungliga sakristian gjorde. Vid renoveringen på 1930-talet murades de två övre fönstren i den östra gaveln igen och de två undre fönstren flyttades isär. Från denna renovering härstammar även entréernas trappor och trappräcken. På 1960-talet byttes dörrarna ut och de två stora entré¬portar¬na gjordes mindre och försågs med överljus. Efter det har portarna givits en konstnärlig utsmyckning i koppar. De delar som har förändrats vittnar både om olika tiders smak och om de funktioner man velat inrymma i kyrkan. Sakristians höjda bjälklag är t.ex. spår från en tid då många kyrkor försågs med central¬upp¬värmning. Att den östra gavelns två översta fönster murades igen vid renoveringen 1936-37, i samband med att elektrisk belysning installerades, torde hänga samman och vittnar där¬med om en tid då det blev möjligt att ersätta dagsljusbelysning med annan belysning. Portarna till kyrkans entréer har bytts ut i omgångar. Långhusets portar var ursprungligen högre än dagens, vars utformning med överljus tillkom vid reno¬veringen på 1960-talet. Lösningen med överljus ansluter till utformningen av interiörens vindfång och läktarunderbyggnad och skapar genom detta en länk till interiörens formspråk. De ursprungliga dörrarna tycks dock även de ha varit rakt avslutade, medan muröppningen har varit välvd. Entréportarnas dekorativa utformning tillkom efter renoveringen på 1960-talet, har en hög kvalitet och tillför byggnaden ett väl utfört, konstnärligt elem¬ent från senare delen av 1900-talet. Även smidesräckena har en omsorgsfull utformning som formmässigt representerar 1930-talets renovering och formspråk samtidigt som de fungerar väl tillsammans med entréerna i övrigt. Även om en ljusröd kyrka med rödtjärat spåntak skiljer sig ganska kraftigt från dagens vit-putsade kyrka med mörkt, tjärat spåntak har kyrkan behållit sin grundstruktur. Denna består av den breda och något satta volymen med stort, brutet, spånklätt tak. Denna grundstruktur utgör en så bärande karaktärsdel i exteriören att kyrkan, förändring¬arna till trots, upplevs som ursprunglig. Genom sin ovanliga utformning, sina medeltida delar, sin förhållandevis ursprungliga utformning samt sina sentida tillägg, främst i form av de konstnärligt utformade portarna från slutet av 1900-talet, har kyrkan ett stort kulturhistoriskt värde. |
