|
Kyrkans karaktär förändrades helt och hållet till sitt nuvarande utseende vid den restaurering och tillbyggnad som genomfördes 1953–54, efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Fasaderna kläddes med röda slamfärgade lockpaneler av trä och taket försågs med tjärat brädspån. Strävpelarna förändrades till öppna timrade stöd med tjärad ovansida, som till skillnad från de gamla strävpelarna understryker träets mer rätlinjiga formspråk. Dörren fick en enklare omfattning med profilerade foder och en rak gesims. Fönster-bågarna målades vita och försågs med småspröjsade blyfönster. Fönsterfodren och västgavelns arkadmotiv målades in i fasadens bottenfärg. Sammantaget förändrade detta kyrkan från att ha varit klassicistisk till att få en nationalromantisk karaktär, om än i 1950-talstappning. Vid samma renovering fick kyrkan elektrisk uppvärmning (senare vattenburen värme) varvid den höga skorstenen mot kyrkorummets bakre vägg revs. En annan sentida förändring utvändigt är att den ursprungliga stentrappan har ersatts av en hk-ramp av betongplattor med frilagd gråvit ballast och smidesräcke. Samtidigt som kyrkan restaurerades 1953–54 byggdes den till med en församlingsdel, innehållande lokaler för andakt, föreningsliv, kök, wc och sakristia. Den korsformade församlings-delen är förbunden med kyrkan via en passage. Fasaderna är klädda med vitmålad lockpanel och det valmade sadeltaket har rött lertegel. Även om materialen är traditionella så dominerar den villaliknande församlingsdelen genom sin placering och storlek hela miljön. Dess lockpanel har också en råsågad finish som ytterligare profaniserar kyrkomiljön. Efter en brandsyn 2007 tillkom en utrymningstrappa från läktaren i form av en spiraltrappa i varmförzinkad gallerdurk. Utförandet tillstånds-prövades aldrig enligt kulturminneslagen, och med sitt material och industriella utformning avviker trappan kraftigt från kyrkan. Lyckligtvis är den dock placerad på östra långsidan som är en av kyrkans minst exponerade sidor.
|
