Kyrkan är uppförd 18351840, men invigdes först 1846. Församlingens ursprungliga ritningar godkändes inte av Överintendentsämbetet, som istället lät konduktören Axel Almfeldt upprätta nya. Församlingen hade kritiska synpunkter på dessa och de fick omarbetas innan de kunde fastställas. Byggmästare var Erik Jonsson från Rissjö, Åsele socken. Kyrkan byggdes i timmer på en hög stensockel, med torn i väster och ett rektangulärt långhus med sakristia inom byggnadskroppen i öster. Vid restaureringen 19221924 förvandlades sakristian till kor, då mellanväggen revs och en ny sakristia tillbyggdes i nordost. Kyrkan har ingångar via höga stentrappor till kyrkorummet i väster och söder samt med stentrappa och hk-ramp i trä till sakristian i norr. Långhuset har sadeltak, sakristian valmat tak och tornet en överbyggnad i tre avsatser, varav den översta är lökformad. Samtliga takfall är klädda med tjärat brädspån. Även långhusets gavlar är spånklädda i gavelröstena. Fasaden är klädd med vitmålad stående slät brädpanel som är indelad med lisener. De rakt avslutade fönstren har släta omfattningar och överstycken med små konsoler. Mitt på södra långsidan finns ett vindfång med svarvade hörnstolpar, spånklädd gavel och svängt tak.
|