Stäng fönster BERG HOV 1:52 - husnr 3, HACKÅS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Hackås kyrka (akt.), HACKÅS KYRKA (akt.) | |
| 2004-09 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Hackås är en tidigmedeltida romansk absidkyrka med vapenhus i väster. Kyrkan är troligen uppförd under mitten eller slutet av 1100-talet och är idag den nordligast bevarade absidkyrkan i landet och den enda i länet. 1972 fann man rester av ett sannolikt medeltida västtorn under långhusets västra del. Åren före 1770 förlängdes långhuset och försågs med ett modemässigt riktigt valmat och spånklätt mansardtak som ger kyrkan en omisskännlig rokokokaraktär. Byggmästare var upphovsmannen till klockstapeln, Pehr Olofsson. Absiden har en bevarad, ursprunglig fönsteröppning. Sakristian som inretts i det medeltida koret har ett stickbågigt blyspröjsat fönster på den södra väggen och en dörröppning med samma form på motsatt sida. Vid putsarbeten i slutet av 1950-talet upptäcktes här en mursten med ett runalfabet, idag skyddad bakom en glasskärm. Långhuset har stora rundbågiga fönsteröppningar, fyra åt söder och två åt norr. Den krönande lunetten har spetsbågig spröjsning. Solbänkarna är avtäckta med kopparplåt. Ett vapenhus av trä uppfördes 1876 men revs och nybyggdes 1958-59 i tegel. Entréporten placerades liksom hos föregångaren på den norra väggen. Vid sidan av vapenhuset är samtliga murar uppförda av natursten och alla fasader är slätputsade och avfärgade i en gulbrun kulör. Murverkets skevheter och ojämnheter avtecknar sig tydligt genom putsskiktet. Sockeln är av varierande höjd och är försedd med ventiler i långhuset. Den är putsad men ofärgad. Taklisten på långhus och absid är profilerad och ljust bemålad. Övergång mellan vägg och tak sker vid sakristia och vapenhus med ljust bemålad takfotsinbrädning. Alla takfall är täckta av sågat takspån. Absidtakets spån avslutas nedåt med en spets liksom det undre spånvarvet på resten av taken. C-spån har använts till merparten av täckningen. Sakristian har ett brant sadeltak med troligen intakt takstolskonstruktion, som efter undersökningar under 1990-talet på goda grunder kan antas vara från 1100-talet. En smal skorsten går upp genom det norra takfallet. Långhusets mansardtak har en profilerad antydan till italian. Flera järnspiror kröner taknockarna. |
