Stäng fönster SKARA DOMKYRKAN 1 - husnr 1, SKARA DOMKYRKA (SANKTA MARIA KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| SKARA DOMKYRKA (SANKTA MARIA KYRKA) (akt.) | |
| 1995-11-17 |
| Historik |
|---|
|
Den romanska domkyrkan invigdes vid 1100-talets mitt. 1947-48 påträffades rester av dennas krypta med nedgång via två symmetriska trappor. Framför en kammare hittades en gravkista med den s.k. Sunekalken. 1100-talskyrkan var troligen treskeppig med absidförsedda korsarmar, av samma karaktär som klosterkyrkan i Gudhem. Sannolikt hade den även två västtorn. Murarna var uppförda av finhuggen sandstenskvader. Från denna domkyrka har bevarats relieftavlor, sedan 1999 uppsatta i södra sidokoret. Dessa visar genom sin naiva karaktär stark släktskap med relieferna i Forshem och har sannolikt samme upphovsman. Om byggandet av den nuvarande gotiska domkyrkan råder delade meningar. Hildebrand ville med hänvisande till donationsbrev förlägga byggnadstiden till 1300-talets förra hälft. Widéen menar att det skedde under 1200-talets senare del. I vilket fall så kom koret att uppföras först, medan långhusets omgestaltning skedde senare. Det gamla koret revs och ett nytt uppfördes i unggotisk stil med spetsbågig trefönstergrupp i gaveln och klerestorium. Från denna återstår två skulpterade konungahuvuden. I norr och söder var sidokor. På en teckning från 1692 har det norra en påbyggd våning som ansluter till ett kapitelhus med separat tiondelada. Åtminstone kapitelhuset var från gotisk tid. Långhus med tvärskepp och torn kom att ombyggas kraftigt i den då från Frankrike introducerade höggotiska stilen. Widéen menar i motsats till Hildebrand och Romdahl att även långhuset uppvisar unggotiska drag. Hur mycket som återstår av det romanska murverket är osäkert, dock återanvändes stenmaterialet och några kopplade fönster som placerades i tornen. Mellan långsidornas strävpelare kom murarna helt att upptas av stora spetsbågsfönster med masverk och bladdekorerade kapitäl. Mellan arkader och klerestorium arrangerades triforiegångar, varav endast den nordvästligaste travén bevarats. Från arkadpelarna drogs knippepelare upp till mittskeppets kryssvalv. Av valven återstår endast sidoskeppens. Stora portaler byggdes i tvärskepp och västgavel med skulptural utsmyckning. Framför den södra tillkom även en förhall. Stora spetsbågsfönster upptogs i alla långhusets tre gavlar. I tvärskeppsgavlarna tillkom även rosettfönster. Långhuset kom i sin nya skepnad att resa sig högre än koret. Av okänd anledning kom det aldrig att omdanas i höggotisk anda. Kyrkan skadades av brand 1380 i samband med danska härjningar, kanske orsaken till de avbrutna arbetena. En inskription i kyrkan från 1440 ger vid handen att triforierna då igenmurats. Sannolikt tillkom då även de låga stjärnvalv som bestod till 1887. Härmed doldes klerestoriet inifrån kyrkan som blev en hallkyrka i likhet med den samtida Vadstena klosterkyrka. Hela interiören tycks ha varit putsad. 1511 plundrades kyrkan av danskar och 1545 drabbades en stor del av staden inklusive domkyrkan av brand. Den lagades, men drabbades åter 1566, då tak och valv skadades svårt. Johan III avsatte 1571 medel för kyrkans upprustning och ställde sina byggmästare Melcher Linck och Alexander van Bynen till förfogande. Under de följande fem år gjordes ny takresning som spåntäcktes. Valven lappades med bräder och putsades. På 1580-talet tillkom ny inredning. 1594-96 nygjordes tornspirorna och en takryttare uppfördes över korsmitten. 1598 återuppmurades den nedfallna östgaveln och dess trapptorn, i likhet med föregående utseende. Arbetena uppvisade snart flera svagheter, varför ständiga reparationer blev nödvändiga. 1663 tillkom nuvarande altaruppsats, snidad av Hans Swant. Gravkor inrättades åt två av stormaktstidens härförare, Anders Hästehufvud och Erik Soop. Den senares gravkor var inrymt i den mellersta av södra sidokorets medelst murar avskilda travéer. Den förres byggdes i vinkeln mellan södra sidoskeppet och tvärskeppet. På motsatt sida i norr fanns en sannolikt medeltida utbyggnad för kyrkans bibliotek. Framför västtornen fanns två låga bodar, Limboden och Benboden. 1709 färdigställdes en ny predikstol av Börje Löfman, Mariestad. Den gamla i renässans såldes till Tengene kyrka. 1715 nödgades man nedtaga korgaveln på nytt och återuppföra densamma under ledning av byggmästare Per Stenhammar. Korvalven reparerades. Trapptornens spiror ersattes 1717 av träfigurer, snidade av Bengt Wedulin. Vid en stor stadsbrand 1719 förstördes åter bland annat taket, vilket nödtorftigt lagades. Västtornen täcktes med huvtak. Vid detta tillfälle skattade sydportalens förhall åt förgängelsen. 1730 reparerades pelare och masverk i sidoskeppens fönster i enlighet med bevarat material. Ett förslag till domkyrkans totala ombyggnad i barock framlades 1756 av arkitekt C J Cronstedt. Det genomfördes aldrig av ekonomiska skäl, med undantag för södra tvärskeppsgaveln. Denna blev en solitär skapelse i italiensk barock med pilastrar, fronton och voluter. Detta arbete ägde rum 1762-65 under ledning av hovintendent Per Tham och Skara stads murmästare Johan Gottlieb Günther. Utöver gavelpartiet så ändrades de spetsbågiga klerestoriefönstren till små gluggar och långhusets takresning gjordes avsevärt lägre, med undantag för västgaveln. Härvid fick norra tvärskeppsgaveln en frontonliknande avslutning. Sidoskeppsfönstrens masverk slogs ut och de mellan dem befintliga strävpelarna fick svängda krön. Ett nytt och mindre omfattande ombyggnadsförslag i närmast gustaviansk stil upprättades 1788 av arkitekt L J Desprez och omarbetades samt förenklades ytterligare av kollegan C F Adelcrantz. Arbetena påbörjades 1792 under ledning av byggmästare Gustaf Westman med byggandet av en ny korgavel med samma höjd som övriga kyrkan. Härvid kom gaveln att domineras av ett stort spetsbågsfönster och ovan detta ett närmast kvadratiskt med infattade kolonner. Trapptornens utformning behölls och de fick nya spiror. Sidokoren berördes ej av arbetena. 1799 borttogs det kvarlämnade västgavelröstet så att gaveln fick ett rakt krön, även trapptornens spiror slopades. Altaruppsatsen såldes 1791 till Saleby kyrka. 1809-10 utbyttes tornhuvarna mot platta tak med balustrader under ledning av byggmästare Peter Bergman, Skara. Därmed fick tornen det berömda öknamnet "Skara byxor". 1831 revs det norra sidokorets andra våning. 1843-48 omgestaltades koret i enlighet med ritningar av arkitekt J A Hawerman, vilken därmed fullföljde Desprez' intentioner. Koret skulle bli en enhet med övriga kyrkan. Sidokorens yttermurar försågs med nya, stora spetsbågsfönster och strävpelare av samma slag som sidoskeppens. Innermurarna mot högkoret revs och ersattes av arkader. Dessa och valven kom till stor del att utföras i trä som putsades. Soopska gravmonumentet flyttades till norra korsarmen. Av säkerhetsskäl revs det norra västtornets övre våningar 1872 efter besiktning av arkitekt Helgo Zettervall. Forts. under historik för uthus! |
