Stäng fönster ÄLMHULT RÅSHULT 2:1 - husnr 2, LINNÉSTUGAN
Byggnad - Beskrivning
| LINNÉSTUGAN (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Råshults Södergård anslogs av kronan till kaplansboställe 1692, men först 1706 flyttade den första komministern in i en nyuppförd stuga. Här föddes Carl Linnaeus 1707. I slutet av 1720-talet eldhärjades detta bostadshus. 1731 uppfördes den nuvarande byggnaden, som på 1840-talet utökades med ett par vindsrum och frontespis. Den användes som prästbostad till 1905 och sedan som arrendatorsbostad till 1928, då huset restaurerades och återställdes i sitt ursprungliga skick. 1935 invigdes byggnaden till minnesgård och museum och disponeras av Hembygdsföreningen Linné. Huset är uppfört av timmer i en våning samt vind och har lågt, torvtäckt sadeltak. KÄLLA: Byggnadsminnen 1961-1978 - Förteckning över byggnadsminnen enligt lagen den 9 december 1960 (nr 690). Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, Stockholm, 1981. ISBN: 91-38-0636 Vintern 1705-06 lät Linnaeus bygga en bostad med bland annat virke från den tidigare rivna stugan. Den nya bostaden bestod av "en sahl, kammar och kiök sampt loft öffwer och kiäller under, men efter en för vatn skoll måste den igenkastas, item lagade de andra huus efter nödvändigheten, med täckande och botande". I mars 1706 flyttade Nicolaus och Christina Linnaeus in i den nya komministerbostaden, som nu åter bestod av två bostadshus: den gamla stugan och den nyuppförda, i vilken Carl föddes. När Carl var två år flyttade familjen till prästgården i Stenbrohult. Det boningshus som Nicolaus Linnaeus lät uppföra 1706 och som sonen Carl föddes i, förstördes vid en brand omkring 1730. Dagens Råshultsstuga, som tjänstgör som museum, uppfördes 1780 helt nära den plats där Carls födelsehem stått. I några berömda skildringar har Linné kärleksfullt beskrivit bebyggelsen och naturen i sina hemtrakter i södra Småland, till exempel i följande citat från hans resa till Öland och Gotland 1741: "Gårdar och Byar lågo här neder i Smoland långt härligare och skönare, än man gierna ser dem på andra ställen, fast de ej äro så store och widlyfftige. Emellan de torre bergen, emellan de tiocke Tall- och Gran-skogar finner man här flere siöar än allmänt på andra orter; wid dem äro gårdarne byggde mitt ut i ängarne, och mitt emellan åkerne. Åkerne sås årligen med wårsäd, utan at några trädes åkrar här giöra ett bedröfweligt öde, och i ängarne tolas inga andra trä än löfträ, måste altså Tall, Gran och En altid uthuggas; där emot giöra löfträden ängen behagelig, besynnerligen där som skiöna bokträden med Ekar wäxla om. De ligga altså såsom i Lundar, utan att wara utsatte för serdeles stormwäder, hwilket altid oroar dem, som på slättbygden bo. Af det ängarne alrig utläggas till boskapen äro de mera blomsterfulle Gårdarne ligga mitt ibland åkrarne, och ej på sides wid skogen." KÄLLA: Borglid, Lars-Ola. Linnés landskap. Bokförlaget Prisma, (Fälth & Hässler, Smedlebacken) 1999. ISBN: 91-518-3637-8. |
