Stäng fönster VETLANDA NÄVELSJÖ 6:1 - husnr 1, NÄVELSJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| NÄVELSJÖ KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Nävelsjö kyrka tillhör den samling tidigmedeltida stenkyrkor som uppfördes i och kring Njudungs folkland under 1100-talets senare hälft. En dendrokronologisk datering av takstolen i långhuset anger i något fall att en tvärbjälke skulle ha avverkats vintern 1181-82. Huruvida detta exakt daterar kyrkobyggnaden är emellertid inte säkert. Flertalet av dessa stenkyrkor omfattar ett i ett sammanhang uppfört långhus, kor och absid. Det närmast unika med Nävelsjö kyrka är att koret och absiden invändigt följer den gängse utformningen med rektangulärt kor och halvrund absid, men att exteriören är helt rektangulär och inte markeras med en halvrund absid. Genom att takstolarna har ornerade delar ovan det befintliga innertaket kan man anta att innertaket är sekundärt och att takstolen ursprungligen varit synlig från kyrkorummet. Den befintliga dopfunten har daterats till 1200-talet och tillskrivits mästaren Bestiarius. Förändringar av Nävelsjö kyrka är i stor sett okända fram till omgestaltningen på 1760- talet. Dock är predikstolen daterad till 1669. Genom den kraftiga folkökningen beslutades att kyrkan skulle utvidgas med en länga mot norr. Denna ”nykyrka” uppfördes 1760-61 av sten och innebar att kyrkorummet orienterades i nord-sydlig riktning i stället. I samband med arbetena beställdes också en ny påkostad altaruppsats av konstnären Johan Ullberg. Kort därefter och som ytterligare en följd av det omgestaltade kyrkorummet donerades två nummertavlor till kyrkan. På 1840-talet förekom en översyn av kyrkan och klockstapeln. Klockstapelns rötskadade delar byttes ut och den rödfärgades. Kort därefter byttes kyrkans ytterdörrar ut och kyrkorummets golv lades om. I samband med dessa arbeten behövde bänkinredningen målas om och detta skedde med s k pärlfärg, d v s linoljefärg i beigevit kulör. Vitaktig inredning eventuellt med förgyllda detaljer var en för tiden vanlig färgsättning. År 1852 byggdes orgeln av bygdeorgelbyggaren Johannes Magnusson i Lemnhult. En större ombyggnad och restaurering genomfördes 1890. Kyrkorummet erhöll nytt brädgolv och en tidstypisk pärlspontpanel i taket. Typiskt för det sena 1800-talet var också utformningen av den nya bänkinredningen, som gjordes öppen med profilskurna gavlar. Även innerväggarnas puts sågs över och en ny kalkavfärgning företogs. År 1900 var det dags att reparera klockstapeln och man vände sig till byggmästaren Anders Andersson i Eksjö, som upprättade ett program och ett förslag till omgestaltning. Klockstapeln var ursprungligen troligen inte inklädd utan stödbenen var endast klädda med spån. I början av 1840-talet hade den förändrats genom att hela nederdelen klätts in med brädor som en ”kjol”. Byggmästare Anderssons förslag var nu att endast klä in den mittre nederdelen med liggande spontpanel, men att låta de snedställda stödbenen vara fristående. Detta genomfördes också och klockstapeln målades med linoljefärg i ljusgul kulör. På toppen sattes ett kors på en kula upp. År 1925 utvidgades kyrkogården mot väster och på 1930-talet genomfördes smärre reparationer på klockstapeln samt indrogs elektricitet i kyrkobyggnaden. Ungefär samtidigt byggdes orgeln om, varvid orgelhuset bevarades. Nävelsjö kyrka hade sedan ombyggnaden 1890 förfallit och initiativ togs i slutet av 1940-talet till en ny genomgripande ut- och invändig restaurering. Ansvarig arkitekt blev Bent Jörgen Jörgensen från Växjö och arbetena genomfördes 1950-51. Intentionerna tycks ha varit att återskapa kyrkorummets äldre karaktär och undanröja 1890 års tidstypiska tillskott. I ljuset av detta borttogs takets pärlspontpanel och den öppna bänkinredningen ersattes med en stilimiterande sluten bänkinredning. Flertalet dörrar i kyrkan byttes ut mot nya. Andra förändringar var föranledda av praktiska skäl. Predikstolens placering invid ett fönster medförde att endast predikantens siluett kunde ses i motljuset. Därför flyttades predikstolen till en mer central placering. Även sydväggens fönster längst mot väster bländade och därför murades denna fönsteröppning igen. Det för efterkrigstiden så vanliga bytet av värmesystem till bl a bänkvärmare genomfördes också. För övrigt vidtogs en rad underhållsåtgärder både in- och utvändigt såsom putslagning och avfärgning utvändigt, ommålning av falsplåttak och invändig ommålning. Den restaurerade kyrkan erhöll under resten av 1900-talet endast smärre underhållsåtgärder frånsett åren 1991-92 då interiören ånyo ändrades under ledning av arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. Då skapades ett nytt altarbord och en läktare i väster borttogs. Samtidigt fick delar av interiören en ny färgsättning. Även klockstapeln fick samtidigt ägnas omfattande reparationer. Paneler och stödben var rötskadade och fick till stor del bytas ut. Även plåttaket byttes mot ett nytt. Bland de förändringar som genomfördes märks främst att klockhusvåningen försågs med spånbeklädnad och att en tupp fästes på klockstapelns topp. Även åtgärderna på klockstapeln utfördes i enlighet med arkitekt Per Rudenstams förslag. År 2001 genomfördes en omfattande utvändig restaurering enligt ett program upprättat av Sivert Holmberg kyrkobyggnadsrådgivning. Plåttaket målades om och fasadens spritputs ersattes med en ny likadan. Syftet med restaureringen var att inte förändra exteriörens utseende. I samband med arbetena kunde iakttagelser i murverket göras, vilka tydliggjorde den medeltida byggnadskroppens tidigare utseenden. Bl a kunde det exakta läget för den ursprungliga sydingången fastställas liksom olika generationer av fönsteröppningar på sydfasaden. I början av 1930-talet byttes den utvändiga beklädnaden ut mot en ny locklistpanel som målades med falu rödfärg. Plåttaket målades i svartaktig kulör. På 1970-talet var det åter tid att måla om klockstapeln. Åren 1991-92 genomfördes en större reparation av stapeln under ledning av arkitekt Per Rudenstam. Då ersattes huvens plåtavtäckning med spån som tjärades och en ny tupp sattes att kröna spiran. Klockhusvåningen och dess ljudluckor kläddes också med spån som rödfärgades. De snedställda stödbenens översidor kläddes med spån som rödtjärades. För övrigt kläddes stödbenen med snedsågade brädor. Fyra, troligen sekundära, stödben som placerats vid stapelns fyra hörn borttogs. Klockstapelns inbyggnad bekläddes med ny locklistpanel. Slutligen ersattes betonggrundläggningen med stenar. Kyrkobyggnaden Nävelsjö kyrka har en sammansatt byggnadskropp. Dess äldsta delar från tidig medeltid är långhuset, koret och absiden som är uppförda i öst-västlig orientering. Stommen består av skalmurad sten. Norr om koret finns en sakristia av okänd ålder, vilken också är uppförd av skalmurad sten. Omkring 1760 uppfördes tillbyggnaden mot norr som omfattade en s k nykyrka och ett vapenhus. Även dessa delar uppfördes i samma teknik. Ett vapenhus mot väster uppfördes möjligen samtidigt och det finns uppgifter om att detta vapenhus ursprungligen varit uppfört av trä, men senare ersatts av ett vapenhus av sten. I den murade stommen ingår delar som är murade av tegelstenar. Dessa partier av tegel finns framför allt i fönster- och dörrsmygar. |
