Stäng fönster SÄVSJÖ SKEPPERSTAD 13:1 - husnr 1, SKEPPERSTADS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SKEPPERSTADS KYRKA (akt.) | |
| 2008-01 |
| Historik |
|---|
|
Skepperstads kyrka tillhör i grunden den grupp tidigmedeltida kyrkor som allmänt benämns Njudungskyrkor. Dessa anses ha uppförts under 1100-talets senare del och bestod ursprungligen av rektangulärt långhus, kor och absid – allt av sten och ofta med inslag av huggen sandsten. Takstolskonstruktionen i Skepperstads kyrka har nyligen daterats genom dendrokronologisk analys. Denna visar att konstruktionen tidigast kan vara från omkring 1160. Efter hand tillkom ett västtorn och en sakristia i Skepperstad. Dessa förändringar har inte kunnat dateras. Däremot skall tornet rivits ner till långhusväggarnas höjd på 1600-talet och 1707–14 uppfördes en klockstapel. Denna klockstapel träffades av blixten 1801 och brann ner. Fram till sekelskiftet 1800 tillkom en mängd av dagens bevarade lösa inventarier. Den bevarade dopfuntsfoten, triumfkrucifixet och helgonbilderna är medeltida. Under 1700-talet skapades takmålningar och 1766 skänkte kyrkvärden Isak Jonasson från Solkaryd en i dag bevarad nummertavla till kyrkan. Omkring 1800 bestod kyrkobyggnaden således av ett långhus (kortare än i dag), ett mindre kor och en absid. Längst i väster fanns de nedre delarna av det delvis rivna tornet kvar. Detta fungerade som ett vapenhus samtidigt som det fanns ett enklare vapenhus av trä på sydfasaden. Norr om koret fanns en sakrista av sten. Under följande tre decennier genomgick kyrkobyggnaden en omfattande förändring. År 1809 uppfördes ett nytt torn med lanternin efter ritningar av arkitekten Gustaf A. Pfeffer (1768–1844). Det tidigare tornets nedre murverk användes även för det nya tornets nedre del. Det finns även en bevarad ritning från 1803 på ett nytt torn, men i detta förslag har torntaket en karnisform och lanterninen är mindre. Vid 1809 års arbeten vidtogs även andra åtgärder. Exempelvis vidgades tornets portaler och långhusets sydingång murades igen och vapenhuset av trä revs. Läktarbarriären försågs, enligt uppgift, 1828 med i dag bevarade målningar. De sex speglarna dekorerades med två apostlar vardera. Inför 1830-talets utvidgning av kyrkan mot öster upprättades två olika förslag. Båda innebar att det tidigmedeltida koret och absiden ersattes av ett förlängt och rakavslutat långhus. Det ena innebar emellertid att en sakristia placerades i kyrkans förlängning mot öster så att långhusets vägg mot öster blev fönsterlös. En predikstol med trappa placerades mot den norra väggen. Det andra förslaget, som också kom till utförande, innebar att den befintliga sakristian bevarades och kom att ligga på långhusets norra sida så att en uppgång till predikstolen ordnades från denna sakristia. Genom denna utformning kunde ett fönster sättas in på långhusets östra vägg. Ombyggnaden gestaltades av arkitekten Axel Almfelt (1781–1844). Båda förslagen angav att långhusets sydfasad skulle ha ett stort fönster på varje sida om sydingången. Så blev det inte, utan beträffande den västra delen av sydfasaden finns i dag två fönster. Vidare anger ritningarna att långhuset skulle avslutas med ett gavelröste mot öster, men i dag är långhuset helvalmat där. Vid utvidgningen av kyrkan inrättades givetvis fler bänkar. När bänkarna betraktas i dag syns att utformningen med pilastrar och reliefer m.m. är en stil som var vanlig decennierna kring 1700. Det tycks således vara så att flera bänkar tillkommit då, men att kompletterande bänkar vid 1830-talets ombyggnad givits samma utformning. I Öggestorp uppfördes en ny kyrka i början av 1880-talet och församlingen där valde då att förvärva en ny kyrkoorgel. Öggestorps gamla orgel från 1860-talet försåldes därför 1883 till Skepperstads församling. Denna orgel hade tillverkats av orgelbyggaren Johannes Magnusson. Det är inte klarlagt när taket av skiffersten tillkom. Hörnebo skiffergruva ett par mil öster om Skepperstad levererade en hel del skiffertak under 1800-talets andra hälft. Dessa omständigheter hjälper oss att på tämligen säkra grunder både datera och klargöra ursprunget till skiffertaket på Skepperstads kyrka. Arkitekten Georg A. Nilsson upprättade 1912 ett restaureringsförslag, men detta kom inte till utförande. I stället omarbetade arkitekten Kurt von Schmalensee förslaget och en invändig restaurering genomfördes 1929. Tillgängliga arkivhandlingar utvisar inte tydligt vilka åtgärder som vidtogs. Däremot gjorde arkitekten en beskrivning av kyrkorummet inför igångsättandet. Härigenom vet vi att innertaket var målat i gulaktig kulör med ornering i svart marmorring. På väggen vid taket löpte en bård med blomslingor i mörkt rödbrunt med vita blommor på blekröd botten. Under denna fanns en tandsnittsliknande bård i gult, svart och vitt. Takmålningen och bårderna antogs ha tillkommit 1833. I koret fanns två kolonner i gult och brunröd skuggning. Över predikstolen noterades en brunröd draperimålning. Detta dekorationsmåleri är bevarat i dag. Altarringen och den slutna bänkinredningen konstaterades vara målad i vitt med en överliggare i grönt. Predikstolen var vid denna tid i vitt med detaljer i svart, grönt och guld. Orgeln var vit med gulddekor. Tillgängliga arkivhandlingar ger, som nämnts, endast liten vägledning om vilka åtgärder som vidtogs. Vid denna restaurering då golvet öppnades upp fann man spår av äldre murgrunder, vilket bekräftade att kyrkobyggnaden ursprungligen omfattat ett kor och en absid. Ett nytt värmesystem med lågtrycksånga installerades 1936. Då tillkom även det halvt nergrävda pannrummet i vinkeln mellan långhuset och sakristian. År 1946 utförde Oscar Brandtberg, Lidingö, en glasmålning som skänktes som gåva till församlingen och placerades i det östra korfönstret. Arkitekten Johannes Dahl utförde ett förslag till utvidgning av orgeln 1948. Bakgrunden var att orgelverket skulle kompletteras. När detta arbete genomförts önskade församlingen att läktaren skulle utvidgas för att skapa större plats för sångare och musiker. Förslaget innebar i princip att läkta- ren förlängdes mot öster och att befintlig barriär flyttades framåt. Orgelverket skapades av orgelbyggaren John Grönvall. Ingenjören i Tranås Erik Persson upprättade ett restaureringsförslag 1954 avseende yttre och inre åtgärder. De invändiga åtgärderna omfattade putslagning, avfärgning i befintlig kulör (bruten med bensvart, guldocker och engelskt rött) och målning av fönster med oljefärg i befintlig kulör. Det var inför arbetena känt att innerväggar och innertak var försedda med övermålade dekorationsmålningar. Även om Riksantikvarieämbetet och Byggnadsstyrelsen förordade en framtagning av dessa målerier mäktade församlingen inte med detta av ekonomiska skäl. De yttre arbetena genomfördes inte. I stället omarbetades förslaget och genomfördes 1962. Den utvändiga restaureringen omfattade putslagning med cementbruk utom i ytputsen som var av ett rent kalkbruk, avfärgning med kalkfärg i bruten vit kulör (guldockra och bensvart), nya solbänkar av skiffersten inrättades, skiffertaken och spåntaken reparerades, fönster och dörrar reparerades och målades med oljefärg. Idéerna om att skapa hängrännor och stuprör för torntakets avvattning avstyrktes 1954 av myndigheterna och utfördes inte. Vid restaureringen erhöll all målad plåt svart kulör bruten med något zinkgrönt och engelskt rött. Fönster, dörrar och andra utvändiga snickerier målades. Dörrarna föreslogs, om träunderlaget lämpade sig för detta, laseras i ”bronston” medan fönsterna skulle måla i pärlgrå kulör. Tornets ljudluckor och spåntak ströks med tjära. Korset, kulan, siffror och visare på tornet hade nyligen förgyllts. År 1972 byttes orgelverket ut mot ett nytt varvid de tillbyggda sidorna avlägsnades. Arbetena utfördes av Hammarbergs orgelbyggeri i Göteborg. I början av 1990-talet var skiffertaket i dålig kondition. En restaurering skedde 1994 varvid en betydande del av skifferplattorna behövde bytas ut. Ovan |
