Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TINGSRYD URSHULT 2:1 - husnr 1, URSHULTS KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

Urshults kyrka (akt.), URSHULTS KYRKA (akt.)
2006-01
Historik
Intill Kyrkviken vid sjön Åsnens södra strand ligger Urshults kyrka som genom sin volym och
unika interiör framstår som en av Kronobergs läns största och mest monumentala
landsortskyrkor. År 1358 finns sockennamnet Urshult belagt och troligtvis tillkom en träkyrka
vid denna tid som uppfördes strax söder om nuvarande kyrkplats. År 1794 utdömdes
byggnaden varvid planerna för ett nybygge forcerades. Daniel Forssman vid
Överintendentsämbetet fick i uppdrag att framställa ett ritningsunderlag som presenterades
1802. Kyrkoherden hade dock stort inflytande vid utformningen av förslaget. Nils Fredrik
Wahlqvist från Karlskrona utsågs sedermera till byggmästare och 1807 inleddes arbetena på
grunden. En detaljerad beskrivning över sockenbornas dagsverken och skyldigheter finns
bevarad. Här tydliggörs arbetenas krävande art, regelverket var oerhört precist och invånarna
fick lägga ned mycket tid och kraft.
Den första gudstjänsten kunde hållas 1810 men först 1812 skedde den officiella invigningen
under närvaro av biskop Ludvig Mörner. Några större avsteg från ritningsunderlaget utfördes
inte och enligt beräkningarna kunde kyrkorummet husera 1 635 besökare. De fantastiska
målningarna på korväggen, den säregna placeringen av predikstolen, bänkkvarterens
uppdelning och rummets volym medför att Urshults kyrka framstår som ett ytterst värdefullt
och intressant byggnadsverk vars värden måste tillvaratagas. Interiören är ett av länets mest
spektakulära. Den kringliggande miljön framhäver platsens monumentalitet och skönhet. Den
förr så rikliga tillgången på kyrkstallar i närområdet har av naturliga skäl nästan helt
decimerats men fem stycken har ändå räddats åt eftervärlden.

Exteriöra förändringar
Kyrkans exteriöra karaktär är i huvudsak intakt sedan tillkomsttiden. Ritningsunderlaget från
1802 efterföljdes och dess enkla, tidstypiska arkitektur har bevarats. Taktäckningen har skiftat
genom åren, troligtvis var taken ursprungligen täckta med spån. I ett brev från 1948 där
församlingen framför önskemål om att en helt ny taktäckning av koppar bör realiseras,
redovisas dåvarande takmaterial. Tornhuv och sakristia var täckt av plåt medan norra
långhustaket bestod av spån och det södra takfallet av skiffer. Denna variation samt problem
med läckage föranledde önskemålet, tillstånd gavs och 1949 täcktes takytorna med
kopparplåt. Sakristians plåttäckning ersattes först 1963. Arbetena som utfördes 1949 var dock
så undermåliga att kopparen fick bytas 1977 tillsammans med delar av svallet. Lanterninens
utseende ändrades i samband med installationen av fyra urtavlor 1969 vilket innebar att
öppningarna sattes igen med panel.
Vid 1962 års exteriöra restaurering valdes att frilägga sockeln från puts och lämna
gråstensgrunden synlig. Då kyrkan ligger i ojämn terräng upptas framförallt norr och
västfasaden av stora oputsade partier.