Stäng fönster EMMABODA LÅNGASJÖ 4:61 - husnr 1, LÅNGASJÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Långasjö kyrka (akt.), LÅNGASJÖ KYRKA (akt.) | |
| 2005-01 |
| Historik |
|---|
|
Socknen Långasjö socken består mestadels av småbruten skogsbygd med spridd bebyggelse, i regel placerad i höjdlägen. Ett mindre antal fornlämningar är kända, bl a två hällkistor och fler bronsåldersrösen. Nuvarande bygd har medeltida ursprung. Namnet Långasjö nämns första gången i skrift 1355, då som Langaesio. Nuvarande kyrkan har föregåtts av en medeltida stenkyrka. Socknen påverkades starkt av emigrationsvågen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Långasjö samhälle ligger centralt placerat i socknen. Under 1900-talet har Långasjö präglats av det framgångsrika sågverksföretaget Geijer & Söner, numera Geijer Timber, startat av den hemvändande guldgrävaren Alfred Geijer 1902. I anslutning till tätorten Långasjö ligger Klasatorpet, som låg som torp under prästgården, och användes vid inspelningarna av Troells filmatisering av Mobergs verk Utvandrarna. Långasjö socken hörde fram till 1971 till Älmeboda kommun i Kronobergs län. År 1971 blev dock Långasjö socken tillsammans med Hälleberga och Algutsboda socknar en del av Kalmar län. Ända fram till 1921 var Långasjö förenat med Ljuder till ett pastorat. Ursprungligen var Ljuder moderförsamlingen. År 1693 förklarades Långasjö som moderförsamling och Ljuder som annex. I slutet av 1800-talet framfördes av flera orsaker tankar på att bilda eget pastorat men först 1921 fick frågan sin lösning och Ljuder fick egen kyrkoherde. Tillsammans med Älmeboda utgjorde Långasjö ett pastorat under tiden 1962-78. Därefter bildades Emmaboda-Långasjö pastorat. Kyrkobyggnaden Beslut om att uppföra en ny kyrka i Långasjö togs den 9 juli 1775. Kyrkan skulle byggas på samma plats som den gamla medeltida stenkyrkan. Ritningar till den nya kyrkan utfördes av Överintendentämbetet i Stockholm. För stenarbetena anlitades murarmästare Anders Bergström i Kalmar och för träarbetet sockensnickaren i Vissefjärda, mäster Sven Lundgren. Häradsglasmästare Gabriel Elmqvist fick uppdraget att förfärdiga fönstren. Förutom den kontrakterade arbetskraften deltog, som brukligt var, stora delar av socknens arbetsföra befolkning i arbetena med att bygga den nya sockenkyrkan. Den gamla kyrkan fick stå kvar medan nya byggdes runt om. I sockenprotokoll från tiden framgår bl a att norra muren av gamla kyrkan skulle behållas om så var möjligt och att den av Kongl. Maj:t approberade ritningen skulle följas i möjligaste mån. Vid en murverksdokumentation utförd på 1970-talet kunde inga murrester från den gamla kyrkan lokaliseras. Jämfört med ritningen byggdes kyrkan med ett något högre takfall, anslutningen till tornet fick ett enklare utförande än planerat och gördelgesimsen (d v s ett horisontellt listverk) och putsdekoren på tornfasaden kom aldrig att utföras. Kyrkan uppfördes med ett rektangulärt kyrkorum samt med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Lanterninen utfördes med en klockformad, öppen huv och med ett omgärdande räcke. Ingångarna förlades till tornet i väster samt till södra långhusväggens mitt. På sakristians södra sida placerades också en ingång. Kyrkans murar uppfördes av gråsten som putsades och kalkades. Långhustaket täcktes med träspån som rödfärgades 1792 av Carl Svahn i Vissefjärda. Torntaket kopparkläddes. På sakristians östra gavel sattes en inskriptionsplatta av röd kalksten med orden: ”År Efter Christi Börd 1789 då Konung Gustaf den III Die förde Svenska spiran Uppbyggdes detta tempel Gudi till ära och församlingens nytta under Probsten och Kyrkoherdens Mag. R. Elias Aspelins wård och inseende.” Om interiören under kyrkans första år är inte mycket känt, men enligt ritningarna byggdes en sluten bänkinredning med bänkar som gick ända ut till långhusväggarna och ända längst bak i kyrkorummet, så som var brukligt i tidens kyrkobyggnader. Enligt ritningarna ska altarringen ha varit fyrsidig och fäst i korväggen. Kyrkan invigdes år 1794 av biskop Olof Wallqvist. Mer om historiken kring kyrkans uppförande kan läsas i bl a Jan Redins bok ”Kring Långasjö kyrka i sjuhundra år”. Drygt 30 år senare, 1829, beskrivs kyrkan av komminister Håkan Sjöström på uppdrag av domkapitlet. Av beskrivningen ges värdefull information om kyrkans interiör. Väggarna var vid denna tid putsade och kalkavfärgade, taket välvt med bräder och vitmålat. På altaret fanns fyra ljusstakar. Över altaret fanns en nisch med en stor altartavla med en ”misslyckad målning föreställande frälsarens bön i örtagården”. Målningen hade tillkommit 1803 som gåva efter häradsdomaren Joh. Carlsson på Häljanäs som avled år 1800 och hans maka Sigrid Svensdotter. Detta och mer kunde utläsas av målade inskriptioner på tavlans omfattning (delar av denna finns ännu på sakristians vind). En predikstol, bevarad från den gamla kyrkan, fanns på norra väggen, prydd med skulpturer av de fyra evangelisterna. Något längre ner på norra väggen hängde triumfkrucifixet från den gamla kyrkan. Ovan den södra av ingångarna från sakristian hängde ett begravningsvapen över Ehrenborgh. På södra väggen nära östra gaveln hängde ett epitafium över Captainen och Riddaren Stenfeldt. Över norra dörren vid altaret fanns en tavla föreställande Jungfru Maria Bebådelse och på norra väggen en tavla föreställande Jesu korsfästelse. Förutom altartavlan som numera finns på Smålands museum och epitafiet över Stenfeldt (vars öde är oklart) finns samtliga nämnda inventarier ännu i kyrkans ägo. Komministern beskrev också att golvet i gångarna och i koret var av skrovlig Gotlandssten och att i koret låg en flat sten med ristning som sa att golvet lades 1806 då Erick Schütz var prost, av en man med initialer M. S. S. i Algunås. Golvet är numera av trä och den nämnda stenen sannolikt borta. År 1829, då ovan beskrivning tillkom, väntade läktaren ännu på ett orgelverk. Kyrkans första kom dit år 1836 eller 1837, byggd med 12 stämmor av J.P. Åberg i Vassmolösa. Kyrkans första större ombyggnad utfördes sannolikt 1863- 64. Det var troligen då som tornets öppna huv med balusteromgivna lanternin revs och ersattes med dagens enkla, fyrsidiga lanternin med flackt tälttak. I samband med det lades spåntak på tornet. Invändigt togs den gamla predikstolen bort, tillsammans med andra äldre inventarier, och ersattes av en ny utförd i klassicistisk stil med mångkantig korg och lanternin. Predikstolen tillverkades av orgelbyggaren Johannes Magnusson efter ritning av Överintendentämbetet. Troligen var det vid samma tillfälle som altarringen byggdes om från fyrkantig till halvrund och kordörrar och altarnisch fick nya omfattningar. Omfattningarna kring kordörrarna utfördes i nyklassicistisk stil av stiliserade arkitekturelement i form av pilastrar och gavelparti. Ombyggnad av altarring och tillkomst av omfattningar kan möjligen ha tillkommit först vid den senare renoveringen på 1890-talet. Åren 1890- 94 utfördes nämligen en större invändig renovering. Denna innebar att innertaket höjdes något och kläddes med pärlspontat virke. Taket indelades med segmentband som för att efterlikna valvbågar och målades i gråvitt. Taklisten drogs tvärs över korväggen. På den övre delen av korväggen utfördes dekorationsmåleri med små fyrklöver-figurer/fyrpass. Väggarna målades nertill i gulbrunt och upptill i en gulgrå kulör. Altarring, predikstol, orgelfasad och läktarbarriär vitmålades med förgyllda dekorativa element och bänkinredningen målades i ekfärg. Taklisten, altartavlans omfattning, omfattningar vid kordörrarna samt pelarna under läktaren marmorerades i ljusa kulörer. På läktarbarriären och altarnischens omfattning tillkom tänkespråk: ”Lofsjungen Herren” respektive ”Jag är vägen, sanningen och lifvet”. Vid det här tillfället installerades också värmeugnar av gjutjärn. Nästa omfattande renovering utfördes åren 1930-34 under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö. Exteriört utfördes mestadels arbeten av vård- och underhållskaraktär med omtäckning av de södra takytorna på långhuset samt sakristian och tornet med nya ekspån, översyn och komplettering av övriga takytor samt reparation av vindskivor, hängrännor och stuprör. Ny yttertrappa byggdes vid torningången, solbänksplåtar sågs över i fönstren och nya gjordes till ljudluckorna. Fasaderna rengjordes och avfärgades och lanterninens brädväggar målades. Kyrkans fönster och dörrar målades. Invändigt utfördes en mer genomgripande renovering. Värmekaminerna togs bort och radiatorer monterades. Pannrum med vedeldad panna byggdes i sockenstugans källare och värmen fördes via kulvert till kyrkan. I samband med ledningsdragningarna lades golvet om i kyrkorummet, sakristian och sakristians förstuga. I kyrkorum och sakristia låg redan trägolv som nu byttes ut. Någon gång under 1800-talet hade alltså det ursprungliga kalkstensgolvet i kyrkorummet bytts ut mot trä. Det gamla kalkstensgolvet fick dock ligga kvar i vapenhuset, efter omläggning och viss komplettering från sakristians förstuga som nu också fick trägolv. Vid kyrkorummets södra ingång anordnades vindfång. Alla dörrar kläddes med plywood mot kyrkorummet varvid de underliggande speglarna doldes. I hela kyrkan insattes nya inner- och ytterbågar, eventuellt gjordes även karmarna nya. Kyrkans tunnvalv fick åter ny beklädnad, nu av slätspåntat virke, taklisten över korväggen togs bort och vinden isolerades. Kyrkorummets bänkar byggdes om så att sittbrädorna blev bredare och ryggstöden mer lutande och nya fotbrädor tillkom. Sannolikt togs en bänkrad bort på var sida om mittgången längst fram i kyrkan. Sittbänkar som fanns på var sida om altaret, innanför altarringen togs också bort. På läktaren byggdes ny bänkinredning, eventuellt med återanvända delar av den äldre inredningen. Kyrkorummets väggar avfärgades med kalkfärg i en gulaktig ton och taket målades i matt blågrön kulör. All träinredning målades. Den dominerande kulören blev ljust grått. Vissa delar av den fasta inredningen marmoreringsmålades även det i gråvitt, helt eller delvis, såsom bänkar (speglar i dörrar och på skärmar), taklist, predikstol, omfattningar till kordörrar och altartavla samt kolonner under läktaren. På läktarbarriären togs det målade tänkespråket bort och ett äldre ornament i form av lyra och pilkvistar togs åter fram. All gammal förgyllning sparades och bättrades i hela kyrkorummet. Elektrisk belysning installerades. Armaturer ritade av Boberg vid 1930-talets renovering finns ännu idag i sakristian och i dess förstuga liksom i vapenhuset. I vapenhuset revs vid samma renoveringstillfälle gamla skrubbar och en ny trappa till läktaren byggdes. Torntrappan kläddes in och nytt innertak och golv gjordes till tornrummet bakom läktaren. I sakristians förstuga byggdes en ny trappa till vinden och utrymmet iordningsställdes för förvaring av inventarier. Under 1930-talets senare hälft, under 1940-talet och en bit in på 1950- talet skedde inga större förändringar i kyrkan. En del elektriska installationer utfördes dock som komplettering till de tidigare. Exempelvis elektrifieras befintliga ljuskronor år 1943 och 1952 installeras vägglampetter av mässing och glas i kyrkorummet. De senare finns numera i koret och på läktaren. Under denna period utfördes också en del konserveringsåtgärder på inventarier. På 1950-talet framförde församlingen önskemål om att få sätta upp en ny altartavla i koret. Elisabeth Bergstrand-Poulsen, konstnärinna och författare bördig från Långasjö, hade i samband med sin död donerat en altartavla till sin gamla hemförsamling. Efter ritningar av länsarkitekt Hans Lindén, Växjö, murades altarnischen igen år 1957, omfattningen revs bort, den gamla altartavlan plockades ned och deponerades till Smålands museum, och den nya altartavlan sattes upp i koret. Vid samma tillfälle togs det gamla altaret bort och ersattes av ett nytt av röd granit. Elisabeth Bergstrand-Poulsen föddes i Långasjö sockenstuga år 1887 som dotter till kantorn och folkskolläraren Peter Magnus Bergstrand och makan Anna. Altartavlan med motiv kallat ”Den himmelska och den jordiska lovsången ” donerades av konstnärinnan och inramades genom maken Axel Poulsens försorg. Åren 1961-62 utfördes en större renovering efter planer upprättade av länsarkitekt Hans Lindén, Växjö i samarbete med Rejlers ingenjörsbyrå. Utvändigt kläddes samtliga ytterdörrar med profilerad, antikbehandlad kopparplåt. Invändigt innebar arbetena ommålning i alla utrymmen. En ambition var att anpassa färgsättningen i kyrkorummet till den nya altartavlan och samtliga snickerier målades om. I långhuset slipades och laserades golven och väggarna kalkavfärgades i ljust gult. Antalet bänkar reducerades med en bänkrad i öster och tre i väster. Koret utökades mot väster och nytt trägolv lades. På bänkarnas ryggstöd togs en övre list bort och ersattes med en ny med mjukare rundning. Bänkinredningen målades invändigt helt i rött, spegeldörrarna gavs svart kulör med effektränder liksom pelarna under läktaren. I koret flyttades korbänkarna ut från väggen för att ge plats för radiatorer. Sannolikt togs då också sittbrädorna bort i korbänkarnas inre bänkrad. Altarringen öppnades upp genom att grindar borttogs. Kyrkorummets innerdörrar målades med spegel i svart med röd list. Omfattningarna till kordörrarna målades i rött, grått och gult/guld. Predikstolens och orgelhusets marmorering behölls och sannolikt konserverades predikstolens måleri. Tidigare förgyllda partier på fasta inventarier i kyrkan omförgylldes. Troligen gällde detta dock inte predikstolens förgyllning. En ny ljuskrona inköptes till koret och kyrkorummets övriga ljuskronor omdisponerades. I sakristians förstuga byttes trägolvet ut mot ett tegel och toalett installerades under trappan till vinden. I sakristian målades sannolikt förvaringsskåpen med kyrkorummets färgsättning i grått, svart och rött. Kyrkan återöppnandes efter den stora renoveringen av domprost G A Danell, Växjö. I samband med återinvigningen skänktes en del inventarier till kyrkan, bl a ljuskrona av svenskamerikanaren Hjalmar Johansson, Långasjö, och en nummertavla av framlidna fru Astrid Karlsson, Brunamåla. Från Ester Lindgrens fond utgick medel till högtidsljuskrona och till högtidsljusstakar. Omkring 10 år senare, 1970, behövde kyrkan ett nytt orgelverk. Genom att återanvända nedmonterade delar av kyrkans äldsta orgel rekonstruerades orgeln med 12 stämmor byggd av J.P. Åberg 1837. Orgelbyggare J. Künkel, Lund utförde arbetet. Orgeln, som sägs vara den enda i landet helt bevarade av J.P. Åberg återinvigdes 1971. Orgelhuset som är samtida med Åbergs orgel byggdes sannolikt om något vid detta tillfälle. Spelbordet gjordes nytt och byggdes in i orgelhuset. Sannolikt målades också orgelhuset i dagens ljusgrå kulör. År 1971 var det dags för en större exteriör renovering, vilken leddes av byggmästare G. Björk, Nybro. Fasadens puts var dålig och knackades ned helt och hållet på långhus och sakristia. På tornet togs putsen ned i första våningsplanet, men inte på tornets övre del. Fasaderna putsades om med en grov spritputs, troligen bestående av kalkcementbruk (kc-bruk) och avfärgades i varmvit kulör. Undersökning av kyrkans fasader vid nedtagning av puts gav inga indikationer på att delar av gamla kyrkans fasader integrerats i nya kyrkan, så som man tidigare antagit. Det kunde dock konstateras att kyrkan i ett tidigare skede haft rosafärgade fasader. I samtliga av långhusets fönster byttes glasen i ytterbågen ut. Trapporna vid ingångarna lades om och kompletterades. Samtliga utvändiga snickerier sågs över och målades. Fönstren gavs en grågrön kulör. Taken sågs över. På långhusets tak kompletterades med nya ekspån och hela taket tjärades. Tornets kors och kula omförgylldes. Åren 1979-80 genomfördes en invändig ombyggnad ledd av byggmästare Martin Johansson. Den tidigare slutna bänkinredningen kortades av mot långhusväggarna så att sidogångarna tillskapades. Skärmar från den gamla bänkinredningen återanvändes som bröstpanel längs delar av långhusets väggar. Mot sidogångarna gjordes bänkarnas sidor nya av furu. Bänkinredningen målades om med rött invändigt, så som tidigare, och skärmar och dörrar målades i tre nyanser av grått samt list i rött och guld. Även andra delar av interiören målades sannolikt om vid detta tillfälle. Det är dock oklart vilka. Justering av altarrundelns knäfall. Golvet i koret lades om för att täta sprickor och alla golv i kyrkorummet laserades. Under 1990-talet och de första åren av 2000 har vissa utvändiga arbeten utförts. Fram till år 1992 hade torntaket haft beklädnad av träspån vilken nu ersattes med kopparplåt. Samtidigt lades ny kopparplåt på lanternintaket och lanterninens fasader sågs över och målade i vitt och grågrönt. Korset omförgylldes och takavvattningen kompletterades. På det övre torntaket lades eventuellt ett nytt undertak. År 2000 var det dags för översyn av långhustaket som då kompletterades med nya spån och tjärades. År 2003 genomfördes välbehövlig fönsterrenovering och fönstersnickerierna målades i en gråblå kulör. |
