Stäng fönster ESLÖV RESLÖV 57:1 - husnr 1, RESLÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Reslövs kyrka (akt.), RESLÖVS KYRKA (akt.) | |
| 2016-10 |
| Historik |
|---|
|
Reslövs kyrka uppfördes som en romansk stenkyrka med långhus, kor med halvrund absid samt torn i väster vid slutet av 1000-talet eller 1100-talets början. Att kyrkor försågs med torn var vid denna tid mycket ovanligt. På platsen fanns innan dess en träkyrka från 900-talet. Vid mitten av 1100-talet utsmyckades kyrkan invändigt med kalkmålningar. Ett undre målningslager finns under detta, sannolikt ursprungligt från kyrkans uppförande. Tornet valvslagning anses vara kyrkans äldsta och utfördes under 1200- eller 1300-tal. Någon gång under 1300- eller 1400-tal uppfördes vapenhus vid syd- och nordportalerna. Under 1400-talet valvslogs också kyrkorummet, vilket med största sannolikhet går att koppla till de gotiska takstolarna som enligt dendrokronologiska undersökningar bör ha tillkommit cirka 1420. Under 1500-talet revs absiden i öster och istället tillkom en kvadratisk sakristia i tegel som valvslogs vid uppförandet. I närheten av Reslöv ligger godset Trollenäs, som räknas som ätten Thotts stamgods och innan det 1682 övergick i släkten Trolles ägo endast benämndes Näs. Reslövs kyrka har fungerat som patronatskyrka åt godset och kyrkans patronus har bekostat flera inventarier och arbeten i kyrkan. På 1630-talet tillkommer exempelvis kyrkans nuvarande predikstol genom en donation från Tage Ottesen Thott, som under kommande decennier även bekostar en taktäckning av hela kyrkan i bly samt ny altartavla, silverkalk och mässhake. 1654, under Horns krig, bortförs kyrkklockan av svenska trupper till Markaryds kyrka. När Reslövs församling på 1700-talet återkräver klockan svarar Markaryd att klockan enligt deras kyrkbok först hade stulits från Markaryd till Reslöv. Eftersom klockan nu är omgjuten kan den rätta tillhörigheten inte fastställas, och Reslövs församling drar efter denna förklaring tillbaka sitt krav på återlämnande. De första bevarade inventarieförteckningarna och beskrivningarna av kyrkan upprättas under slutet av 1600-talet. I dessa handlingar nämns inte det norra vapenhuset, varför det är sannolikt att det rivits vid denna tid. 1799 utvidgas kyrkan med en korsarm i norr och 1821-22 uppförs även en i söder, vilket medför att det södra vapenhuset rivs. De båda korsarmarna står på vapenhusens västra grundmurar men är ungefär dubbelt så breda som de medeltida vapenhusen var. 1837 kläs kyrkans bly- och tegeltak om med kopparplåt undantaget tornspiran och delar av långhustaket som alltjämt är blyinklädda. På 1850-talet får kyrkan nya fönster och dörrar. Invändigt tillkommer nytt golv, slutna bänkkvarter samt en spiraltrappa i vapenhuset. Arbetena överses troligen av C.G. Brunius som decenniet tidigare upprättat en beskrivning av kyrkan. 1859 installeras ny orgel, tillverkad av Sven Fogelberg i Lund, på läktaren i väster. 1877 uppförs en mindre kvadratisk tillbyggnad för värmeanläggning mellan koret och norra korsarmen. 1902 grävs källare under tillbyggnaden. 1904 dokumenterar domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin Reslövs kyrkan och upprättar ett restaureringsprogram. Av Wåhlins dokumentation framgår bland annat att valvens ribbor och gördelbågar var kvadermålade samt att sakristian doldes bakom ett skrank i nygotiskt utförande. Han beskriver även romanska kalkmålningar ovanför valvslagningarna, på östra långhusväggen och på samtliga väggar i koret. Wåhlins restaureringsförslag blir omfattande men när arbetena genomförs 1909 kommer endast en bråkdel av förslaget förverkligas. Kyrkan får då sina nuvarande öppna bänkkvarter och troligen även nytt golv av viktoriaplattor. En ny orgel tillverkad av Åkerman & Lund i Stockholm med fasad ritad av Wåhlin installeras på läktaren. 1918 installeras elektrisk belysning och 1929 får kyrkan elektriskt värmesystem. 1933 genomförs förändringar i koret då altarbord, altarring och korskrank tillverkas efter ritningar av länsarkitekt Nils A. Blanck. Altarring och korskrank utförs i det för tiden mycket moderna materialet masonit. Den tidigare altarringen i järnsmide hade tillverkats på 1800-talet av en lokal smed, en likadan finns ännu bevarad i Östra Karaby kyrka. Domkyrkoarkitekten Eiler Græbe upprättar 1948 handlingar för restaureringar av kyrkan som bland annat omfattar flyttning av orgeln till norra korsarmen, ny altarbarriär, nya golv, samt ändring av bänkar, bänkkvarter och fönster. De flesta av åtgärderna genomförs dock inte förrän vid en restaurering 1964–65 under ledning av arkitekt Torsten Leon-Nilson samt 1978–79 efter arbetsbeskrivningar av byggmästare Nils Pehrson, Stävie. Förändringarna under dessa decennier präglar än idag kyrkorummet. Under 2000-talets första hälft installeras jordvärme i kyrkan varpå det tidigare pannrummet ombyggs till RWC. 2009–2010 byts tornspirans stomme från 1692 ut mot en nytillverkad kopia och blyplåtarna gjuts om. Församlingen hade av ekonomiska skäl önskat byta takmaterial till kopparplåt, men förslaget avslogs av länsrätten med hänvisning till blytakets kulturhistoriska värden. |
