Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

ESLÖV GÅRDSTÅNGA 23:1 - husnr 1, GÅRDSTÅNGA KYRKA

 Byggnad - Beskrivning

GÅRDSTÅNGA KYRKA (akt.)
2016-12-02
Historik
Gårdstånga kyrka uppfördes vid slutet av 1100-talet med långhus, lägre och smalare kor samt en avslutande halvrund absid i öster. Läget invid Kävlingeåns norra strand hade sannolikt även tidigare fungerat som kultplats. De högt placerade romanska fönstren på de södra och norra murarna var placerade i sandstensomfattningar. I den norra långhusmuren fanns kvinnornas portal och i den södra männens. Sydportalen fungerade fram till 1800-talet som kyrkans huvudingång. Sannolikt tillkom tornets bottenvåning redan under senmedeltiden även om tornbygget färdigställdes först vid 1600-talets början.

Under 1400-talet valvslogs kyrkorummet med kryssvalv i tegel. Senare, sannolikt kring medeltidens slut, tillfogades ett vapenhus framför sydportalen. Grundmurar till detta samt till en motsvarande utbyggnad på den norra sidan påträffades vid en utgrävning på 1970-talet. Strax öster om det norra vapenhuset återfanns grundmurar till vad som tolkats som en sakristia.

Vid 1600-talets början lät Anna Brahe, innehavare av Hviderups och Löberöds slott, uppföra ett gravkor i barockstil för sin make riks- och fältmarskalken Steen Maltesen Sehested, som efter strider i Kalmarkriget avlidit på Kalmar slott 1611. För kyrkans inredning tillkallade Brahe den framstående träsnidaren Jacob Kremberg från Lund. Kremberg och hans verkstad utförde 1609–1628 ny inredning till kyrkan i form av altaruppsats, predikstol med baldakin, dopfunt med baldakin, kapellskrank, bänkinredning och läktare. Under seklets slut eller möjligen av början av 1700-talet revs det norra vapenhuset.

1708 slog åskan ner i tornspiran varpå en ny restes som stod färdig 1724. Spirornas utseende är okänt, men en teckning från 1883 visar att kyrkan då var täckt med ett tälttak med två överlappande takfall där det övre hade brantare lutning än det undre. Under 1700-talet togs även en ny öppning upp i absiden som ingång för prästen och absidens väggar försågs med draperimålningar. En beskrivning av kyrkan från 1747 gör gällande att kyrkan var täckt med bly på samtliga takfall, undantaget spiran som till hälften var täckt med tegel och den övriga hälften med bly.

Under 1800-talet blev kyrkan för trång för den växande församlingen. Till skillnad från många andra sockenkyrkor under detta sekel varken revs eller byggdes Gårdstånga kyrka om. Istället anordnades sittplatser i gravkoret, och trots den närmast obefintliga sikten från gravkoret till koret behölls Krembergs skrank intakt.

1889–1890 genomfördes omfattande restaureringsarbeten i Gårdstånga kyrka. Tornet byggdes om och det tvådelade pyramidala taket ersattes av murade trappstegsgavlar och ett sadeltak. De små romanska fönstren murades igen och nya större fönsteröppningar togs upp, vilka försågs med gjutjärnsbågar och polykromt glas. Nya valv slogs i långhuset som pryddes med kalkmålningar. Målningarna har tillskrivit Svante Thulin i Lund, men enligt dåvarande kyrkoherde Anders Malmströms anteckningar ska de ha utförts av målarmästare Asp från Malmö. En teori som framlagts är att Thulin skar schablonerna medan Asp utförde själva arbetet. Krembergs träsnideriers ursprungliga bemålning avlägsnades i enlighet med tidens vurm för så kallad materialäkthet. Huvudarkitekt för ombyggnaden var Ludvig Petersson från Stockholm, medan malmöarkitekten John Smedberg ansvarade för restaurering av altare, dopfunt, predikstol och valvmålningar.

I början av 1940-talet restaurerades kyrkorummet återigen. Valvens målningar rengjordes och växtslingorna i triumfbågen och den ornamenterade kantbården i korvalvets kappor överkalkas. Under 1950-talet målades väggarnas kvadermålning över med en bröstning i brun oljefärg med övre väggfält i grågul limfärg. En ny orgelfasad installerades, ritad av Torsten Leon-Nilsson. Tornets tak av rödmålad plåt ersattes under 1960-talet av kopparplåt.

I mitten av 1990-talet beslutades att kyrkan skulle restaureras till det skick den hade efter ombyggnaden 1889–90. Under ledning av arkitekt Wiggo Marsvik från Lund återställdes väggarnas kvadermålning och den övermålade schablonmålningen på triumfbågens undersida. Konservator Magnus Wihlborg, som utförde arbetena, frilade och rekonstruerade delvis draperimålningen från 1700-talet i absiden och på korets södra vägg.