Stäng fönster SJÖBO FRÄNNINGE 70:1 - husnr 1, FRÄNNINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| FRÄNNINGE KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-09 |
| Historik |
|---|
|
Fränninge kyrka uppfördes troligen i slutet av 1100-talet som en romansk stenkyrka med långhus, lägre och smalare kor samt troligen även halvrund absid i öster. Möjligen fanns redan från början ett fullbrett torn i väster, alternativt tillkom detta senare under medeltiden, liksom vapenhus vid syd- och nordportalerna. Vid slutet av medeltiden valvslogs långhuset med sex kryssvalv, delvis vilande på mittpelare. Även koret försågs med ett kryssvalv. På 1500-talet ska tornet ha brunnit varpå de övre delarna revs och en förlängning av långhuset åt väster åstadkoms genom en inkorporering av tornets nedre våning och uppförande av ett nytt västtorn. Det råder viss osäkerhet kring när det nya tornet faktiskt tillkom, men vid professor C.G. Brunius beskrivning av kyrkan 1850 var det uppfört. Brunius upprättar 1847 och 1861 ritningar för ombyggnad av kyrkan som genomförs 1867–68. Kyrkans östra del rivs och ersätts av nytt kor med breda korsarmar i söder och norr samt halvrund absid i öster. I det medeltida långhuset rivs valven med mittpelare och ersätts av kryssvalv, vilket även slås i de nyuppförda byggnadsdelarna. Större fönster, gemensamt korstak över långhus och korsarmar samt ny inredning tillkommer. På en projekteringskarta för kyrkogårdens utvidgande vid samma tidpunkt har kyrkan kvar sitt medeltida vapenhus i söder, vilket om kartan stämmer även rivs nu. Kartan visar, liksom skifteskartan från 1835, en kyrka med fullbrett kor och rundad koravslutning, vilket skulle kunna indikera att östra delen byggts om tidigare, möjligen i samband med de senmedeltida valvslagningarna. 1907 beläggs torntaket med tegel och 1914 installeras ny orgel tillverkad av Hammarbergs Orgelbyggeri i Göteborg. 1927 ansöker församlingen om att byta plåttaken från 1868 till ”tegel, eller eternit eller annat tjänligt taktäckningsmaterial”. Tillstånd beviljas från Kungl. Byggnadsstyrelsen att byta taktäckning till ”vanligt rött, enkupigt, oglaserat tegel”. 1941 genomförs en omfattande restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Arbetena föregås av byggnadsarkeologiska undersökningar där bland annat kyrkans medeltida syd- och nordportaler samt de två äldsta golven av kullersten respektive tegel påträffas. Kyrkan förses med vattenburen värme och el dras in. |
