Stäng fönster SJÖBO ÖVEDSKLOSTER 2:10 - husnr 2, ÖVEDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ÖVEDS KYRKA (akt.) | |
| 2018-10-08 |
| Historik |
|---|
|
Öveds kyrka invigdes 1761, några år innan slottsbygget påbörjades, och är en av de endast fyra kyrkor som nyuppfördes i Skåne under 1700-talet. För ritningarna till kyrkan liksom generalplanen för Övedskloster stod en av samtidens mest tongivande arkitekter, överintendenten Carl Hårleman, bland mycket annat känd för färdigställandet av Stockholms slott och för att ha infört rokokon i Sverige. I sina profana byggnader tog Hårleman under slutet av sin karriär tydligt avstamp i den nya franska stilen, vilket emellertid inte kom till samma uttryck gällande sakrala byggnader. Här följde han istället vanligen två huvudspår, i de större projekten den romerska barockkyrkan, alternativt den traditionella svenska tornförsedda lantortskyrkan med bred sal och tresidigt avslutat kor. I Öveds kyrka ser vi en kombination av dessa traditioner, där interiören följer de nyklassicistiska ideal och pietistiska strömningar som var norm för svenska kyrkorum under 1700-talet, medan exteriören med sin karaktäristiska västgavel har tydlig prägel av återhållsam italiensk senbarock. Här gör sig emellertid även rokokon påmind, inte minst i de brutna och svängda takformerna som arkitekten i kombination med västgavelns utformning använder för att skapa illusionen av en treskeppig kyrka. Hårleman avled 1753, samma år som Hans Ramel förvärvade Övedskloster och sex år innan kyrkobyggandet påbörjades. Övedsklosterkomplexet var det projekt som närmast uteslutande upptog Hårlemans sista tid i livet. Enligt traditionen var det Jean Eric Rehn som färdigställde kyrkan och även ses som sannolik upphovsman till den fasta inredningen. Exteriören är än idag i det närmast oförändrad med ett mittskepp bestående av vapenhus, långhus, fullbrett tresidigt avslutat kor samt kapelliknande korsarmar som i söder fungerar som sakristia och i norr som herrskapskyrka med gravkor. De första förändringar interiört skedde 1806–09 under ledning av arkitekt Olof Tempelman, då läktaren i väster byggdes ut åt öster och försågs med ny barriär. Arbetena föranleddes av installationen av en ny orgel byggd av den framstående orgelbyggaren Olof Schwan. Kring 1800-talets mitt försågs öppningen mellan herrskapskyrka och kyrkorum med en läktare med utskjutande barriär och en baldakin vilandes på kolonner. Runt sekelskiftet 1900 installerades vedkaminer för uppvärmning av kyrkan på södra respektive norra långhusväggarna samt i herrskapskyrkan och sakristian. 1922 genomför domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin en invändig restaurering där en tidigare arkadöppning i väster sätts igen till förmån för underbyggnader under orgelläktaren. Kyrkorummet vitkalkas, möjligen är det först vid detta tillfälle som väggarnas ursprungliga färgsättningen i rosa försvinner. Det äldre tegelgolvet återställs, från vilket utförande är oklart, och nytt trägolv på gjuten betong tillkommer i bänkkvarteren. Sakristian och herrskapskyrkan får nya ytterportar i äldre stil, möjligen efter de ursprungliga förlagorna. Ritningarna visar även förslag till källare under sakristian med kaloriferanläggning, vilket aldrig kom att utföras. Kyrkans fönster förses 1942 med innerfönster ritade av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe, vilken i slutet av 1940-talet även ansvarar för en större invändig restaurering. Bänkkvarteren kortas för att skapa sidogångar utmed ytterväggarna, där kaminer och murstockar avlägsnas till förmån för installation av värmeledning med vägghängda sektionsradiatorer. Ett dopaltare tillkommer i anslutning till koret och korfönstret sätts enligt kyrkans underhållsplan igen. Fotografier från 1929 visar emellertid att korfönstret redan då är igensatt. Sannolikt är det de två fönster mellan läktarunderbyggnaden och kyrkorummet som syns på ett fotografi från 1939 som sätts igen vid detta tillfälle. I samband med grävningarna för värmesystemet påträffas delar av den medeltida kyrkan liksom ett flertal hällar och kistor i röd övedssandsten. 1982 kompletteras taket exteriört. Närmare beskrivning saknas men i samband med arbetena avlägsnas takkuporna på korets och östra sakristians tak. 1990 genomförs interiör restaurering efter program av Barup & Edström arkitektkontor AB med rekonstruktion av ursprunglig färgsättning på altare, predikstol och bänkkvarter. Altarringens knäfall kläs om i naturgarvat skinn medan förgyllda inredningsdetaljer och epitafiet över Hans Ramel med hustru konserveras. Tegelgolvet rensas från cement, kompletteras partiellt och läggs om i kalkbruk. Därtill installeras nytt värmesystem med konvektorer under bänkraderna samt elektrisk klockringning och lucköppning. 1996 konserveras västportalen och vapentavlans natursten av Mats Johansson, Dalby Stenhuggeri. Barup & Edström projekterar utvändiga restaureringar som utförs 2001 och 2003, då bland annat plåttak, kupor och ljudluckor täcks om med förzinkad plåt, koppardetaljer renoveras och tegeltaken kompletteras. Fasaderna rengörs, putslagas och vitkalkas, fönster målas om och naturstenspartier på västfasaden som inte omfattades av 1996 års arbeten konserveras. |
