Stäng fönster KARLSKRONA HASSLÖ 4:258 - husnr 1, HASSLÖ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HASSLÖ KYRKA (akt.) | |
| 2020-10-09 |
| Historik |
|---|
|
Hasslö kyrka uppfördes 1890–91 i nygotisk stil, som under andra hälften av 1800-talet var den helt förhärskande arkitekturstilen för nyuppförda kyrkobyggnader i landet. Kyrkobyggnaderna präglas av en medeltidsinspirerad arkitektur utförd med moderna byggnadsmaterial som formtegel och betong. Mot slutet av seklet började nygotiken emellertid blandas upp med andra stilarter och i Hasslö kyrka finns tydliga inslag av nationalromantik. Exteriört framträder det främst i salskyrkans enhetliga volym med brant och långt takfall i vilket det påtagligt låga tornet är indraget. För ritningarna, som senare också kom att användas vid uppförandet av Flymens kyrka, stod stadsingenjören i Karlskrona Hjalmar Thedenius som dessutom ritade den parallellt uppförda kyrkan på Aspö. Kyrkobyggen, liksom andra byggen, godkändes av Överintendentsämbetet och ritningarna kom i samband med detta ofta att bearbetas av någon av ämbetets arkitekter, i Hasslös fall Agi Lindegren medan hans yngre släkting Axel Lindegren ansvarade för Aspö kyrka. Bland Agi Lindegrens främsta verk märks Gustav Vasa kyrka och Biologiska museet, båda i Stockholm. Han ansvarade dessutom för en rad stora kyrkorestaureringar där han ofta själv utförde dekorationsmålerierna och var utöver detta även slottsarkitekt vid Drottningholms slott. Relativt få förändringar har skett i kyrkan sedan invigning 1891. Vid inventeringen för bokverket Sveriges kyrkor 1915 har långhuset betonggolv och koret brädgolv. Väggarna är vitputsade och inredningen i trä är målad i gult eller ekådrad. Tredingstaket är laserat eller målat i brunt. 1924 ersätts yttertakets ursprungliga tjärpapp med tvåkupigt tegel och tornets takryttare täcks om med svartmålad zinkplåt. Varmvattenledning installeras i mitten av 1940-talet och den vedeldade kaminen som tidigare värmt upp kyrkorummet avvecklas. 1954 byts fasadteglet som var kraftigt vittrat ut i sin helhet och takryttaren kläs med kopparplåt. 1960 installeras elektrisk belysning och oljeeldad panna. Efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe 1962 genomförs en omfattande restaurering och ombyggnad. Sakristia hade tidigare inrymts bakom ett skrank i koret men nu uppförs en rektangulär tillbyggnad öster om koret som i fasad- och takmaterial ansluter till den befintliga kyrkan. Korets prästingång sätts i samband med detta igen. Samtliga fönster förses med innerbågar, kalkstensgolv läggs i koret medan långhuset får tegelplattor i mittgången och brädgolv under bänkkvarteren, vars bänkantal minskas. Hela interiören målas om, möjligen avser detta den fasta inredningen i trä som får nuvarande färgsättning i grågrön lasyr med detaljer i blått och rött. Ny altarring tillkommer, predikstolens trappa justeras och värme- och elsystem uppdateras. 17 december 1965 återinvigs kyrkan. Elektrisk klockringning installeras 1974 och året därpå inköps ny kyrkorgel. 1978 läggs yttertaken om, plåt och tegel byts ut i okänd omfattning. Två år senare byts äldre takhängda armaturer frånsett ljuskronorna ut mot nya armaturer och 1982 tillkommer ljudanläggning. Interiören målas om 1985. Väggar målas vita, invändiga dörrar och foder ljusgrå och taket får sin nuvarande trärena gestaltning när en grågrön färg, möjligen tillkommen vid 1960-talets restaurering, tas bort. Fast inredning omfattas inte av ommålningarna. Kring 1990 tillkommer tillgänglighetsramp vid huvudentrén och 2001 inbrotts- och brandlarm. Året därpå installeras bergvärme och wc inreds i det tidigare pannrummet. 2003 delas utrymmet under läktaren invid trappan av till ett separat rum med lättväggar. På senare år har bänkinredningens sittbänkar breddats och bemålningen bättrats. |
